Ronald Pettersson

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sura-Pelle)
Ronald Pettersson
Ronald Pettersson.JPG
SmeknamnSura-Pelle, Colman (så kallades han i Surahammar)
NationalitetSverige Sverige
Född16 april 1935,
Surahammar, Västmanland
Död6 mars 2010 (74 år),
Göteborg
Spelardata
PositionForward, back
SkjuterVänster
Längd183 cm
Vikt82 kg
Klubbar
Spelade förSurahammars IF
Södertälje SK
Frölunda HC
Övrigt
Proffsår1950–1968
        Medaljer
Ishockey, herrar
Olympiska spel
Silver Innsbruck 1964 Ishockey
Världsmästerskap
Silver Österrike 1967 Ishockey
Brons Finland 1965 Ishockey
Silver Sverige 1963 Ishockey
Guld USA 1962 Ishockey
Brons Norge 1958 Ishockey
Guld Sovjetunionen 1957 Ishockey
Tre Kronor i november 1958, från vänster, stående: Lasse Björn, Karl-Sören Hedlund, Einar Granath, Sigge Bröms, Nisse Nilsson, Carl-Göran "Lill-Stöveln" Öberg, Göran Lysén, Uno "Garvis" Öhrlund, Roland "Rolle" Stoltz; främre raden: Sven "Tumba" Johansson, Hasse Svedberg, Yngve Johansson, Roland "Sura-Pelle" Pettersson, Vilgot "Ville" Larsson och Rune Gudmundsson.

Erik Ronald "Sura-Pelle" Pettersson, född 16 april 1935 i Sura församling, Surahammar, Västmanland, död 6 mars 2010 i Göteborg[1], var en svensk ishockeyspelare i bland annat Västra Frölunda IF under 1960-talet. Han var svensk förbundskapten i ishockey under VM-turneringarna 1974/1975 och 1975/1976. Han har erhållit Stora Grabbars Märke nummer 50.

Bland Petterssons idrottsliga meriter märks två världsmästartitlar 1957 och 1962, VM-silver 1963 och 1967 samt OS-silver 1964. Han ingick i den legendariska så kallade ungdomskedjan tillsammans med Nils "Dubbel-Nisse" Nilsson och Lars-Eric Lundvall.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Surahammars IF[redigera | redigera wikitext]

Ronald Pettersson började sin karriär som bandymålvakt i Surahammar. Han kallades under denna tid för "Colman" efter skådespelaren Ronald Colman. Han avslutade sin bandykarriär i den 7 februari 1955 då Surahammars IF mötte Västerås IK, då hade han lämnat målet för att bli utespelare. Han blev Surahammars ende målskytt i förlustmatchen med 1-5. Han spelade även fotboll med Surahammars IF under denna period och var med och förde upp laget till division 2.

Under 1950-talet började han spela ishockey för Surahammars IF som back i den svenska andradivisionen. Han var med och förde upp Surahammar till högsta divisionen 1952. Han debuterade i Tre Kronor under säsongen 1953/54 mot Norge (Svensk vinst med 10-0) som backpartner åt Bertz Zetterberg från Djurgården Hockey. Sin första stora internationella turnering gjorde Pettersson 1955 vid VM i Krefeld. Han var uttagen som reservback och svarade för ett mål på de åtta matcherna han spelade.

Södertälje SK och landslaget[redigera | redigera wikitext]

Under denna period arbetade Ronald Pettersson i Surahammars bruk men i samband med sin militärtjänstgöring i flottan lockades han till spel med Södertälje SK 1955. Det var nu han blev Ronald ”Sura-Pelle” Pettersson och formades om till forward. Han spelade i andra kedjan tillsammans med Lars-Eric Lundvall och Tore Sundin. Debutsäsongen i SSK blev lyckosam genom SM-guld 1955/1956. Hans bästa säsong i SSK blev säsongen 1957/58 då Pettersson vann Division 1:s skytteliga före Hans "Stöveln" Öberg i Gävle GIK.

Pettersson deltog med Tre Kronor i OS 1956 i Cortina d'Ampezzo i Italien. Sverige kom fyra i turneringen, vilket innebar en silvermedalj i EM. I efterföljande VM 1957 vann Sverige VM-guld och ”Sura-Pelle” Pettersson blev näst bäste målskytt i Sverige med nio mål, bakom kedjekamraten Nils Nilsson som gjorde 10 mål. I landslaget hade man nu format en fruktad anfallstrio, kompletterad med Lasse Lundvall, som kallades "undgdomskedjan".

Västra Frölunda och IFK Göteborg[redigera | redigera wikitext]

1960 erbjöds Ronald Pettersson och Lars Eric Lundvall ett kontrakt med dåvarande division 2-klubben Västra Frölunda IF. I avtalet ingick ett kontrakt som bensinmacksföreståndare på en mack invid Ullevi, ett jobb som de drev tillsammans under en tid. Dessutom ingick det i avtalet en överenskommelse om allsvenskt spel i fotboll med IFK Göteborg. Totalt blev det 14 allsvenska matcher i IFK Göteborg 1960-61.

Efter seger i division 2, med målrekord av Ronald Pettersson, gick Västra Frölunda upp i högsta serien säsongen 1961/1962 och där slutade laget tvåa. Han vann åter skytteligan för högsta divisionen 1967.

Ronald "Sura-Pelle" Pettersson deltog i tretton VM i rad, 1955 till 1967. 1962 vann Sverige åter VM-guld med Pettersson som kapten för laget. Han gjorde under turneringen tre mål. Under tre av Tre Kronors VM-turneringar blev han lagets bästa målskytt: 1959 i Tjeckoslovakien, 1961 i Schweiz och 1965 i Finland. Totalt blev det 252 landskamper för Pettersson, vilket placerar honom på fjärde plats bland de som spelat i Tre Kronor, se 200-klubben. Under dessa 252 landskamper gjorde han 99 mål i Tre Kronor, vilket placerar honom på tredje plats bland alla tiders målskyttar.

1965 vinner han sitt första SM-guld med Västra Frölunda.

"Sura-Pelle" Pettersson skadades allvarligt i fotleden då han fastnade i isen i en match mot Västerås 1967. Pettersson valde att avsluta sin aktiva karriär efter den olyckan då skadan aldrig läkte ut.

Tränare[redigera | redigera wikitext]

Efter några år som tränare för Västra Frölunda och för Sveriges juniorlandslag i herrishockey åren 1968 till 1974, blev Pettersson förbundskapten för Tre Kronor säsongerna 1974/1975-1975/1976. Han var också förbundskapten för Norges landslag 1978.

Efter ishockeykarriären[redigera | redigera wikitext]

"Sura-Pelle" Pettersson och Lars Eric Lundvalls bensinmack revs 1990, efter 29 års ägande. Macken hade då hunnit bli en samlingsplats för många idrottsintresserade.

1999 introducerades "Sura-Pelle" Pettersson som kläddesigner, speciellt då kalsongdesigner. Hans kalsonger förpackades i ett paket i form av en puck och med texten "Sura-Pelle – kalsongen som klarar ett nedsläpp". Texten på baksidan löd "Med plats för hela pucken. Skär inte in bakom kassen". Bakom affärsidén stod Anders Eriksson.

Ronald "Sura-Pelle" Petterssons tröja med nummer 14 hänger i taket i Scandinavium, bredvid Lars Eric Lundvalls tröja med nummer 13.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

  • VM-femma, Västtyskland, 1955
  • Olympisk fjärdeplacering, Cortina, Italien 1956
  • Världsmästare, Moskva, Sovjet. 1957
  • VM-brons, Oslo, Norge, 1958
  • VM-femma, Prag, Tjeckoslovakien, 1959
  • Olympisk femteplacering, Squaw Valley, USA 1960
  • VM-fyra, Genève och Lausanne, Schweiz, 1961
  • Världsmästare, Colorado Springs, USA. 1962
  • VM-silver, Stockholm, Sverige, 1963
  • Olympisk silvermedaljör, Innsbruck, Österrike 1964
  • VM-brons, Tammerfors, Finland, 1965
  • VM-fyra, Ljubljana, Jugoslavien, 1966
  • VM-silver, Wien, Österrike, 1967
  • EM-guld 1957, 1962
  • EM-silver 1956, 1958, 1963, 1964, 1967
  • EM-brons 1955, 1959, 1960, 1961, 1965
  • EM-fyra 1966
  • SM-guld 1955, 1965
  • Svensk vinnare av skytteligan 1958, 1963
  • Uttagen i Sveriges All-Star lag 1959, 1960, 1962, 1965, 1966, 1967
  • 1 säsong allsvenskan i fotboll
  • Stora Grabbars Märke nummer 50
  • Invald i Ishockeyns Hall of Fame, 2004

Klubbar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Roland Stoltz
Guldpucken
Ronald Pettersson
1960
Efterträdare:
Anders "Acka" Andersson