Suveränitet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Suveränitet, egenskapen att inte lyda under någon främmande makt. Suveränitet skiljer stater från vasallstater och delstater, och är vad som ger lagen kraft enligt maximen: Det finns ingen lag utan en suverän.

Teorin om suveräniteten och dess betydelse för staten, utvecklades av Jean Bodin under 1500-talet. Enligt denne är förhållandet till lagen vad som skiljer suveränen från övriga människor i en stat: en furste, menar Bodin, är inte bunden att följa sina egna lagar, och har bara Guds lag eller naturrätten över sig.[1]

Olika instanser har innehaft suveränitet genom historien, och besittningen av den hänger nära samman med hur staten legitimeras: kung av Guds nåde och folksuveränitetsprincipen är historiskt sett de mest utbredda, renodlade formerna, därtill finns blandformer av absolut makt och demokrati. Anarkister och vissa liberaler förnekar i högre eller lägre grad annan suveränitet än individens egen.

I folkrätten handlar suveräniteten om staters relationer till varandra, och implicerar dels andra staters erkännande av annan stats regering, dels territoriell suveränitet varigenom andra staters gränser respekteras. FN kan bryta mot suveränitetsprincipen om FN:s säkerhetsråd anser att situationen i landet utgör ett allvarligt hot mot internationell fred och säkerhet och det begås allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bodin, Six Books of the Commonwealth, Book 1

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]