Svampinfektion

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Svampinfektion kan uppstå i många av kroppens vävnader, men är särskilt vanligt i mun och slida. Den vanligaste orsaken är en obalans i munnens eller slidans bakterieflora, vilket kan ge förhöjt pH-värde och överväxt av Candida albicans, en svamp som finns normalt i små mängder i bakteriefloran och som trivs vid högre pH-värde och högre glukoskoncentration[ifrågasatt uppgift] än normalt i mun och slida. Ringorm eller revorm är det svenska namnet på en hudsvampinfektion. Trichophyton rubrum, microsporum canis och epidermiphyton floccosum är exempel på humanpatogena svampar som kan ge upphov till detta.

Symptom[redigera | redigera wikitext]

Symptom kan vara klåda, sveda och torrhetskänsla. I munnen kan tungan se vitare ut än normalt. I slida eller yttre könsorgan kan symptom vara rodnande slemhinnor och gryniga vita eller gulaktiga flytningar.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Svampinfektion behandlas med antimykotika i tablett- eller salvform eller både och, och genom att försöka återställa bakteriefloran till det normala. Vid svampinfektion i slidan bör man undvika hög sockerkonsumtion,[ifrågasatt uppgift] låta slemhinnorna vila och under en period undvika sex som gör att sädesvätska kommer i slidan, eftersom sädesvätska har ett högre pH-värde än slidans normala pH-värde och innehåller glukos som gör att svampen trivs och tillväxer. För svampinfektion i munnen innebär det bland annat att välja en fluorsköljning med låg fluorkoncentration eller undvika fluorsköljning under en kort period, och att sänka sitt sockerintag.

Se även[redigera | redigera wikitext]