Svanar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svanar
Knölsvan (Cygnus olor)
Knölsvan (Cygnus olor)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Andfåglar
Anseriformes
Familj Egentliga andfåglar
Anatidae
Underfamilj Anserinae
Tribus Svanar
Cygnini
Vetenskapligt namn
§ Cygnini
Släkten
Hitta fler artiklar om fåglar med

Svanar (Cygnini) är en släktgrupp av stora vattenlevande fåglar som tillhör underfamiljen Anserinae och familjen egentliga andfåglar. I världen finns det totalt sju arter av svan, varav tre förekommer i Sverige: knölsvan, sångsvan som häckfåglar, och mindre sångsvan som passerande flyttfågel.

Vuxna svanar ruggar en gång om året och detta sker på sommaren. Ungfåglar genomgår en partiell postjuvenil ruggning under hösten-vintern men behåller sitt juvenila utseende fram till nästa sommar då de genomgår en komplett ruggning.

Systematik och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Svanarnas taxonomi är under diskussion. En problematik inom svanarnas taxonomi är på vilken taxonomisk nivå man ska placera de olika grupperingarna. Det är idag vanligt att man klassificerar Svanar som en släktgrupp Cygnini men ibland kategoriseras de istället som en underfamilj Cygninae (Terres & NAS 1991). Vidare delas släktet Cygnus, av vissa, upp i fyra undersläkten: Cygnus, Chenopis, Sthenelides och Olor.

Släktet Cygnus utvecklades i Europa eller västra Eurasien under miocen, och hade fram till pliocen spridit sig till hela norra halvklotet. När södra halvklotets arter uppstod är oklart. Knölsvanen (Cygnus olor) är den närmsta släktingen till taxonen på södra halvklotet vilket syns på dess krökta hals, uppburrade vingar och näbbknöl vilket alla är kännetecken som den delar med exempelvis svart svan (Cygnus atratus). Det har föreslagits att knölsvan och svart svan härstammar från en gemensam förfader. Utifrån biogeografi och morfologi av undersläktet Olor verkar det troligt att dessa taxa har ett senare ursprung eftersom deras nutida utbredning mestadels var obebolig under den senaste istiden och att det finns en stor likhet mellan undersläktets olika taxa.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Släkte Cygnus

  • Undersläkte Cygnus
    • Knölsvan (Cygnus olor), är vanlig i tempererade Eurosaien och lever där även som halvtama. Släktingar till tama knölsvanar lever nu vilt i USA och på andra platser.
  • Undersläkte Chenopis
  • Undersläkte Sthenelides
  • Undersläkte Olor
    • Sångsvan (Cygnus cygnus) häckar på Island och i subarktiska Europa och Asien, flyttar till tempererade delar av Europa och Asien på vintern.
    • Trumpetarsvan (Cygnus buccinator) är en Nordamerikansk art som till stor del påminner om sångsvanen vilken den ibland förs till som underart.
    • Tundrasvan (Cygnus columbianus)
      • Tundrasvan (Cygnus columbianus columbianus) är en liten svan som häckar på den Nordamerikanska tundran längre norrut än någon annan svanart. Den övervintrar i USA.
      • Mindre sångsvan (Cygnus (columbianus) bewickii) är den holarktiska formen som häckar i arktiska Ryssland och flyttar till Västeuropa och östra Asien (bland annat Kina och Japan) under vintern.
En flock av mindre sångsvanar över Ystad 2008.
Svart svan (Cygnus atratus) med ungar.

Släkte Coscoroba

  • Coscorobasvan (Coscoroba coscoroba) som lever i Sydamerika är ensam art inom sitt släkte och är uppenbarligen inte en typisk svan. Dess fylogenetiska position är inte klarlagd och i vissa avseenden är den mer lik gäss (Anserini) eller arterna inom underfamiljen Tadorninae.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Svanar födosöker i vattnet och på land. De är nästan uteslutande växtätare och deras föda består av rötter, rotknölar, stjälkar och blad av vattenväxter. De äter även en mindre mängd vattenlevande djur.[1]

Svanar bildar par som lever tillsammans under ett antal år, och de kan leva tillsammans livet ut.[2] Tidigare har det ofta sagts att svanar alltid lever med samma partner livet ut, och att de inte heller skaffar en ny partner om den andra skulle dö. Men samtida genetisk forskning har visat att separationer är mycket vanligare än man tidigare trott.[3] Dock uppträder svanar ofta i par och dessa band upprättshålls året om, även bland de arter som flyttar långa sträckor och som lever i stora flockar under vinterhalvåret.[4]

Boet, som i snitt mäter en meter i diameter, placeras direkt på marken i närheten av vatten. Till skillnad från andra änder och gäss så hjälper även hanen till vid bobygget och med undantag från visseländerna så är svanarna de enda där även hanen hjälper till vid ruvningen.

Svanar i kulturen[redigera | redigera wikitext]

Den fula ankungen (Den grimme ælling) är en saga från 1853 av H.C. Andersen som handlar om en ung andfågel som retas för sin fulhet men som sedan växer upp till en vacker vit svan.

Uttrycket svanesång refererar till en legend om knölsvanen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ducks, Geese and Swans. Bird Families of the World. Oxford: Oxford University Press. 2005. ISBN 0-19-861008-4 
  2. ^ Rees, Eileen. ”6:Mate fidelity in swans, an interspecific comparison”. Partnerships in birds. Oxford: Oxford University Press. Sid. 118–122. ISBN 0198548605 
  3. ^ http://www.springerlink.com/content/n27nnx6q854060x0/
  4. ^ Scott, D.K. (1980). ”Functional aspects of the pair bond in winter in Bewick's swans (Cygnus columbianus bewickii)”. Behavioral Ecology and Sociobiology "7" (4): ss. 323–327. doi:10.1007/BF00300673. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]