Svante Lindqvist (riksmarskalk)

Från Wikipedia
Svante Lindqvist

Svante Lindqvist i samband med öppnandet av Stockholms slottnationaldagen den 6 juni 2017.

Tid i befattningen
2010–2018
Monark Carl XVI Gustaf
Företrädare Ingemar Eliasson
Efterträdare Fredrik Wersäll

Tid i befattningen
2009–2012
Monark Carl XVI Gustaf
Ställföreträdare Stefan Claesson, 1:e vice preses
Christina Moberg, 2:e vice preses
Ulf Pettersson, 3:e vice preses
Företrädare Bo Sundqvist
Efterträdare Barbara Cannon

Chef för Nobelmuseet
Tid i befattningen
1998–2009
Efterträdare Olov Amelin

Född 26 april 1948 (75 år)
Stockholm
Nationalitet Svensk
Alma mater Kungliga Tekniska högskolan
Yrke Teknikhistoriker
Ämbetsman
Maka Catharina Lindqvist
Webbplats http://www.svantelindqvist.com/ (på engelska)

Lars Svante Albert Lindqvist, född 26 april 1948 i Stockholm, är en svensk teknikhistoriker och ordenskansler för Kungl. Maj:ts Orden. Han var tidigare riksmarskalk.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lindqvist i hovuniform som riksmarskalk.

Lindqvist är son till arkitekt SAR Åke E. Lindqvist och Barbro Åström. Han tog 1977 civilingenjörsexamen i teknisk fysik vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH). Efter kontakt med Torsten Althin hade han skrivit ett examensarbete med teknikhistorisk inriktning.[2] Han fortsatte därefter på den teknik- och vetenskapshistoriska banan och blev filosofie doktor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet 1984.[3] Hans doktorsavhandling handlade om de första försöken att införa ångmaskinen i Sverige i början av 1700-talet.[4]

Lindqvist blev senare professor i teknikhistoria vid KTH, men lämnade KTH 1998 för att bli chef för Nobelmuseet som invigdes 2001.

Lindqvist var riksmarskalk och chef för Kungliga Hovstaterna under perioden 2010–2018. Sedan 1 september 2018 är Lindqvist ordenskansler vid Kungl. Maj:ts Orden.

Lindqvist är ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien sedan 1992, Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) sedan 1994, Vitterhetsakademien sedan 2002 och hedersledamot av Konstakademien sedan 2019.[3] 1 juli 2009 tillträdde han posten som KVA:s preses, på ett treårigt förordnande,[5] han efterträddes 1 juli 2012 av Barbara Cannon.[6][7]

År 2020 utnämndes Lindqvist till hedersdoktor vid KTH.[8]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Pressmeddelande från Kungliga Hovstaterna 26 augusti 2009: Professor Svante Lindqvist ny riksmarskalk”. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2009. https://web.archive.org/web/20091025161046/http://www.kungahuset.se/ovrigt/pressrum/pressmeddelanden/aretsarkiv/professorsvantelindqvistnyriksmarskalk.5.4d52a9051226f69aa7780006183.html. Läst 27 augusti 2009. 
  2. ^ Chalmers: Torsten Althin (1897–1982)
  3. ^ [a b] Svante Lindqvists webbplats, läst 14 juli 2009
  4. ^ Lindqvist, Svante (1984) (på engelska). Technology on trial: the introduction of steam power technology into Sweden, 1715-1736. Uppsala studies in history of science, 0282-1036 ; 1. Uppsala: Avd. för vetenskapshistoria, Univ. Libris 7760886. ISBN 91-86836-00-5 (Avd. för vetenskapshistoria, Univ. (hft.) 
  5. ^ Kungliga Vetenskapsakademien - Svante Lindqvist blir ny preses vid Kungl. Vetenskapsakademien Arkiverad 14 december 2010 hämtat från the Wayback Machine., pressmeddelande 18 december 2008.
  6. ^ Kungliga Vetenskapsakademien - Barbara Cannon blir Kungl. Vetenskapsakademiens nya preses Arkiverad 17 december 2014 hämtat från the Wayback Machine., pressmeddelande 7 februari 2012.
  7. ^ https://www.mynewsdesk.com/se/konstakademien/pressreleases/konstakademien-har-valt-in-sju-nya-ledamoeter-2872350 Kungliga akademien för de fria konsterna - Konstakademien har valt in åtta nya ledamöter], pressmeddelande 15 maj 2019.
  8. ^ ”Hedersdoktorer vid KTH”. KTH. Arkiverad från originalet den 16 november 2020. https://web.archive.org/web/20201116181328/https://www.kth.se/aktuellt/akademiska-hogtider/fame/hedersdoktorer/hedersdoktorer-vid-kth-1.3974. Läst 12 januari 2021. 
  9. ^ Medaljförläningar 28 januari 2021 – Sveriges kungahus
  10. ^ ”Medaljförläningar 28 januari 2010”. Kungahuset. Arkiverad från originalet den 14 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160314151855/http://www.kungahuset.se/5.7d567ccd12609a2858d80004612.html. 
  11. ^ Estlands presidentämbete (på estniska). Läst 29 januari 2011.
  12. ^ ”https://www.forseti.is/f%C3%A1lkaor%C3%B0an/orduhafaskra/ (på islandska)”. https://www.forseti.is/f%C3%A1lkaor%C3%B0an/orduhafaskra/. Läst 8 mars 2020. 
  13. ^ ”Le onorificenze della Repubblica Italiana”. www.quirinale.it. https://www.quirinale.it/onorificenze/insigniti/357172. Läst 4 mars 2020. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Ingemar Eliasson
Sveriges riksmarskalk
2010–2018
Efterträdare:
Fredrik Wersäll