Svante Pääbo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svante Pääbo
Svante Pääbo
Född 20 april 1955 (59 år)
Stockholm
Bosatt i Leipzig, Tyskland
Nationalitet Sverige
Forskningsområde Evolutionär genetik
Institutioner Max Planck-institutet för
evolutionär antropologi, Leipzig
Alma mater Uppsala universitet
Känd för Paleogenetik
Nämnvärda priser Gottfried W. Leibniz Prize (1992)
Member of the Order of the
Pour le Mérite, civil vers. (2008)
Kistler Prize (2009)
västtyska förtjänstorden (2009)
Gruber Prize in Genetics (2013)

Svante Pääbo, född 20 april 1955 i Stockholm, [1] är en svensk biolog specialiserad på evolutionär genetik. Sedan 1997 har han varit direktör för Max Planck-institutets avdelning för evolutionär antropologi i Leipzig. Uppsala universitet har haft honom som gästprofessor sedan 2003. [2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Svante Pääbo är son till nobelpristagaren i medicin Sune Bergström och den estniska kemisten Karin Pääbo. [3]

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Pääbo började 1975 studera vid humanistiska fakulteten vid Uppsala universitet och studerade historia, egyptologi och ryska. 1975–1976 genomförde han värnplikt vid Försvarets tolkskola. 1977 började han studera medicin i Uppsala och 1981 påbörjade han doktorandstudier vid institutionen för cellforskning. [4] Redan som forskarstuderande väckte Pääbo internationell uppmärksamhet genom att 1985 lyckas isolera DNA från en 2 400 år gammal mumie. Han disputerade vid Uppsala universitet 1986. Därefter anslöt han sig till biokemisten Allan Wilson som forskarassistent vid University of California, Berkeley, där de tillsammans föryngrade sekvenser från utdöda arter. Wilson drabbades av leukemi och avled 1991. Väl tillbaka i Europa så erhöll Pääbo titeln professor i München. [5] [6]

Vetenskaplig karriär[redigera | redigera wikitext]

1986–1987 var han postdoc vid universitetet i Zürich, 1987 verksam en kort tid vid Imperial Cancer Research Fund i Storbritannien, och därefter postdoc vid institutionen för biokemi vid University of California, Berkeley. 1990 blev han docent vid Uppsala universitet.[4]

1990–1998 var han professor i allmän biologi vid universitetet i München. 1997 fick han tillsammans med tre andra uppdraget att bygga upp verksamheten vid det nystartade Max Planck-institutet för evolutionär antropologi i Leipzig och är sedan dess chef för institutets avdelning för genetik där han innehar en professur i genetik och evolutionsbiologi. Från 1999 har han samtidigt haft en hedersprofessur i dessa ämnen vid universitetet i Leipzig. Sedan 2003 har han också varit verksam som gästprofessor vid Uppsala universitet.[4]

Pääbo har skrivit många vetenskapliga artiklar[7] och i augusti 2002 publicerade hans avdelning sina rön om "språkgenen", FOXP2, som saknas eller är skadad hos vissa individer med språkliga handikapp.

Pääbo är känd som en av grundarna av paleogenetiken, en disciplin som använder genetiska metoder för att studera tidiga homo och andra forntida populationer. År 2005 kom hans arbete att klassificera schimpansens arvsmassa på första plats i tidskriften Science' årliga tio-i-toppgradering av forskningsresultat i världen. Efter att tidigare ha konstaterat att mitokondireDNA från neandertalmänniskan inte indikerade att den moderna människan härstammar från dessa, har han under 2006 följt en plan att rekonstruera neandertalarnas genom i sin helhet. Tekniken är en variant av pyrosekvensering kallad 454-sekvensering, och har utvecklats av Pål NyrénKungliga Tekniska högskolan i Stockholm. Analysen av 38 000 år gammalt DNA lyckades så väl att hans grupp även 2006 placerade sig på Science' tio-i-topplista, denna gång på andraplatsen.

År 2010 har han och hans forskargrupp kartlagt 2/3 av genomet hos Neanderthalmänniskan och har också upptäckt gener (2-3 %) från denna i alla individer i dagens Europa och Asien, dock ej ibland den afrikanska populationen. Därtill har en ny människotyp kunnat spåras i mtDNA från ett lillfinger hittat i en grotta i Altaibergen i ryska Centralasien nära gränserna till Mongoliet och Kina. Denna typ av människa har fått namnet Denisovamänniskan, och Pääbos grupp visade att bland annat melanesier delvis härstammar från denna typ.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

1992 mottog han Deutsche Forschungsgemeinschafts Gottfried Wilhelm Leibniz-pris, vilket är den högsta utmärkelsen som delas ut inom tysk forskning. 2008 tilldelades han den tyska orden Pour le mérite och 2009 Grosses Bundesverdienstkreuz mit Stern.[4]

Pääbo är ledamot av Academia Europaea sedan 1998, av Berlin-Brandenburgische Akademie der Wissenschaften sedan 1999, av Kungliga Vetenskapsakademien sedan 2000 och utländsk ledamot av National Academy of Sciences sedan 2004.

2007 utsågs Pääbo till en av de mest inflytelserika personerna i världen av tidskriften TIME.

2012 förlänades Pääbo Hans Majestät Konungens medalj i guld av 12:e storleken att bäras i högblått band (Kons:GM12mhb)

1994 blev han hedersdoktor vid universitet i Zürich, 2000 vid Helsingfors universitet och 2008 teknologie hedersdoktor vid KTH.

Han kommer att vara värd för Sommar i P1Sveriges Radio 14 augusti 2014.[2]


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Svante Pääbo”. Princeton University. https://www.princeton.edu/~achaney/tmve/wiki100k/docs/Svante_P%C3%A4%C3%A4bo.html. Läst 2014-06-11. 
  2. ^ [a b] ”Sommar i P1”. Sveriges Radio. sid. 42. http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/Isidor/Files/2071/14326.pdf. Läst 2014-06-11. 
  3. ^ ”Sleeping with the Enemy”. The New Yorker. http://www.newyorker.com/reporting/2011/08/15/110815fa_fact_kolbert#ixzz1vCPDr4Xw. Läst 2014-06-11. 
  4. ^ [a b c d] Svante Pääbos CV, läst 3 april 2010
  5. ^ Pääbo, Svante (1986) (på eng). How the E19 protein of adenoviruses modulates the immune system. Comprehensive summaries of Uppsala dissertations from the Faculty of Medicine, 0282-7476 ; 59. Uppsala: Univ. Libris 7424647. ISBN 91-554-1921-6 
  6. ^ PMID 18369454 (18369454&dopt=Abstract PubMed)
    Citation kommer slutföras automatisk efter några minuter. Jump the queue or expand by hand
  7. ^ Publikationer (från PubMed)

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]