Svarta vinbär

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svarta vinbär
Blackcurrants2.jpg
Systematik
Domän Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Stenbräckeordningen
Saxifragales
Familj Ripsväxter
Grossulariaceae
Släkte Vinbärssläktet
Ribes
Art Svarta vinbär
R. nigrum
Vetenskapligt namn
§ Ribes nigrum
Auktor L.
Hitta fler artiklar om växter med

Svarta vinbär eller svartvinbär (Ribes nigrum) är en växt som tillhör Vinbärssläktet och familjen ripsväxter. En gammal synonym är tistron. Den är en medelstor, sommargrön buske med stora handflikiga blad. Mycket aromatiskt doftande. Blommorna är grönaktiga i hängande klasar och blommar i maj–juni. Bären är svarta, söta och mognar i juli. Svarta vinbär förekommer i hela Sverige, den har säkra vilda förekomster framför allt vid havskusterna. Vid sjöstränder och skogskärr i inlandet kan den också tänkas vara ursprunglig, men där är gränsen svår att dra mot förvildade trädgårdssorter.

Svarta vinbär
Blommorna är klocklika och femtaliga som hos övriga Ribes-arter

Odling och användning[redigera | redigera wikitext]

Svarta vinbär odlas ofta som trädgårdsväxt. Bären, som är mycket C-vitaminrika, används till gelé, saft och sylt. Man kan även göra likör av svarta vinbär, till exempel crème de cassis, och de används flitigt som brännvinskrydda. Bladen används till inläggningar och te. Både bär och blad har använts som ett medel mot gikt.

Blad, blommor och frukt[redigera | redigera wikitext]

Den svarta vinbärsbusken blir runt 1–2 meter hög. På bladen, framför allt på undersidan, och på frukterna sitter små gulbruna hartskörtlar som avsöndrar den karakteristiska aromatiska doften. En 1800-talsförfattare jämförde doften med lukten av vägglöss och katturin.[källa behövs]

Bladen är 3-5, flikade och nästan kala. Blomningstiden är i maj–juni, och blommorna är grönaktiga med röda anstrykningar på flikarna och inuti blombottnen. Bären är svarta (det finns en grönfruktig sällsynt variant), söta och mycket smakrika. Exempelvis har man funnit över 50 olika aromämnen i svarta vinbär. C-vitaminhalten är hög.

Växtplats och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Förutom i trädgårdar tycks denna buske i det vilda föredra stränder. I Sverige förekommer den tätast i Mellansverige, på ost- och västkusten, men kan påträffas från Skåne till långt upp i mellersta Norrland.

Lista på olika sorter av svarta vinbär.

  • 'Bang up' (härstammar från England)
  • 'Baldwin' (god smak, rikbärande)
  • 'Boskoop jätte' (god smak, rikbärande)
  • 'Brödtorp' – härdig till och med zon 7
  • 'Daniel's September' (ovanligt sen mognadstid)
  • 'Finnskogens druva' (härstammar från Värmland, rikbärande)
  • 'Hildur' – härdig till och med zon 6
  • 'Janslunda' (härstammar från Mellansverige, mognar medeltidigt)
  • 'Polar' – härdig till och med zon 6
  • 'Risarp' – härdig till och med zon 6
  • 'Storklas' – härdig till och med zon 6
  • 'Titania' – södra och mellersta Sverige (zon 1–4(5))
  • 'Öjebyn' – härdig till och med zon 5
  • 'Byelorussian Sweet'
  • 'Barchatnaja'

Svarta vinbär och hälsa[redigera | redigera wikitext]

Svarta vinbär är rika på vitaminer och antioxidanter. I standardiserade extrakt av svarta vinbär finns ett 15-tal olika antocyaniner.[1] Antocyaniner är ett växtfärgpigment som reflekterar blått ljus varför man även kan hitta dem i andra blå bär. Antocyaniner är dessutom antioxidanter som visat ha en positiv effekt på synen.[2] Dessutom är svarta vinbär ett av de bär som innehåller mest C-vitamin, men även K-vitamin, fibrer och folsyra.[3][4]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/sites/entrez?db=pubmed&cmd=Search&term=J%20Agric%20Food%20Chem+AND+50+AND+3228
  2. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14711439
  3. ^ http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Vad-innehaller-maten/Vitaminer/Vitamin-K/Analysvarden-for-vitamin-K-i-livsmedel/
  4. ^ http://www.miljomat.se/livs.aspx?livsmedelid=2_154

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]