Svartbrynad albatross

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svartbrynad albatross
Black-browed albatross.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Petrellfåglar
Procellariiformes
Familj Albatrosser
Diomedeidae
Släkte Thalassarche
Art Svartbrynad albatross
T. melanophris
Vetenskapligt namn
§ Thalassarche melanophris
Auktor Temminck, 1828
Synonymer

Thalassarche melanophrys[1]

Diomedea melanophris
Thalassarche melanophris resting.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Svartbrynad albatross (Thalassarche melanophris) (tidigare Diomedea melanophris) är en fågel i familjen albatrosser.

Utseende och fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Svartbrynad albatross är en medelstor albatross, med ett vingspann på 200-235, det vill säga som en knölsvan, och en längd på 80-90 cm. Den väger i genomsnitt 2,9-4,7 kg.[2] Ovansidan av vingarna är svartgrå som kontrasterar mot den vita kroppen. Vingundersidan är vit med en tydlig och kraftig svart inramning. Stjärten är mörk medan övergumpen är vit. Den har ett mörkt kort ögonbrynsstreck. Näbben på adulta individer är ljust orange med en mörkare rödorange näbbspets och fötterna är köttfärgade. Juvenilen har en mörkt hornfärgad näbb med mörk näbbspets. I övrigt har den grått huvud och halsboa, och vingundersidan är mörk. Svartbrynad albatross påminner om gråhuvad albatross (Thalassarche chrysostoma) men den senare har som adult en mörk näbb och mörkare huvud.

Utbredning och status[redigera | redigera wikitext]

Utbredning

Svartbrynad albatross förekommer cirkumpolärt i haven på södra halvklotet, och häckar på 12 öar. I Sydatlanten häckar den på Falklandsöarna, Islas Diego Ramírez och Sydgeorgien. I Stilla havet häckar den på Islas Ildefonso, Diego De Almagro, Isla Evangelistas, Campbellöarna, Antipodöarna, Snareöarna och Macquarieön. I Indiska oceanen häckar den på Crozetöarna, Kerguelen och på Heard- och McDonaldsöarna.[3] Den globala populationen uppskattades 2005 till 600,853 häckande par. Av dessa häckade 402,571 på Falklandsöarna, 72,102 på Sydgeorgien, 120,171 på öarna utanför Chile, 600 par på ön Heard, och de resterande 5,409 paren på de övriga öarna.[4][5][6] Den svartbrynade albatrossen föredrar att födosöka vid Kontinentalsocklar och vid kanten mot kontinentalbranter. Populationen på Falklandsöarna övervintrar vid den Patagoniska kontinentalsockeln medan den sydgeorgiska populationen födosöker i vattnen utanför Sydafrika och utnyttjar då den näringsrika Benguelaströmmen. Den chilenska populationen födosöker över de patagoniska- och chielenska kontinentalsocklarna, och kan uppträda så långt bort som Nya Zeeland. Svartbrynad albatross är den albatross som har störst sannolikhet att uppträda i Nordatlanten på grund av dess benägenhet att genomföra nordliga förflyttningar. Arten har observerats över ett 60-tal tillfällen i vattnen kring Europa[7] och ett 20-tal tillfällen i kontinentala USA.[8]

Förekomst i Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

På norra halvklotet är det i vattnen och utmed kusterna av Storbritannien som svartbrynad albatross har observerats flest gånger. Fram till och med 2001 hade ett 30-tal observationer gjorts. Huruvida det gäller samma individ eller individer vid olika år är dock svårt att veta. I norra Storbritannien har det även förekommit att svartbrynad albatross sommartid återkommande har vistats i havssulekolonier. Detta är ett mycket sällsynt fenomen men dessa albatrosser har fått det folkliga namnet "sulekung". Det första beskrivna fallet för vetenskapen var den svartbrynade albatross som under 34 år levde på Färöarnas fågelberg tills den sköts 1894.[9] På senare år har svartbrynad albatross observerats sommartid vid havssulekolonier vid Bass Rock, Hermaness och Sula Sgeir. Man tror att det kan röra sig om samma individ, varför ornitologer döpt den till Albert.[10][11] Den tros ha flugit ur kurs till Nordatlanten för över 40 år sedan och dess ålder uppskattas vara mer än 47 år.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Svartbrynad albatross har observerats vid två tillfällen i Sverige. Första gången sågs en subadult individ mellan den 19-20 maj 2001 vid Skåne och Hallands kust. Nästan exakt två år senare observerades ännu en albatross vid nästan samma platser, detta kan ha varit samma individ som återvänt. En observation av svartbrynad albatross från 1990 visade sig ha skett utanför svenskt territorialvatten.[7]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ägg av svartbrynad albatross.

Biotop och häckning[redigera | redigera wikitext]

Den häckar i kolonier där de mycket högljutt markerar sitt revir. Dessa kolonier är oftast placerade på branta sluttningar med grästuvor och ibland på klippor. På Falklandsöarna häckar de dock på plan gräsmark vid kusten. Inför häckningen genomför de parningsritualer. De häckar varje år och lägger då ett ägg under perioden 20 september och 1 november, men på Falklandsöarna, Crozetöarna och Kerguelen påbörjas häckningen ungefär tre veckor tidigare. Föräldrarna ruvar på ägget under 68 till 71 dagar. Efter att ägget kläckts tar det 120 till 130 dagar innan ungen är flygg. Juvenilerna återvänder till kolonin efter två till tre år men bara för att öva sig på parningsritualer men de börjar inte häcka förrän de är tio år.[2]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Svartbrynad albatross lever av fisk, bläckfisk, kräftdjur, as och fiskavfall. Det finns observationer av kleptoparasitism, vilket innebär att den stjäl föda ifrån andra havsfåglar.[2]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bl.a. av South American Checklist Committee (SACC)
  2. ^ [a b c] Lawton, K.; Robertson, G.; Valencia, J.; Wienecke, B.; Kirkwood, R. (2003). ”The status of Black-browed Albatrosses Thalassarche melanophrys at Diego de Almagro Island, Chile”. Ibis (145): sid. 502–505. 
  3. ^ Croxall, J. P.; Gales, R. (1998). ”Assessment of the conservation status of albatrosses”. i Robertson, G.; Gales, R.. Albatross biology and conservation. Chipping Norton, Australia: Surrey Beatty & Sons 
  4. ^ Robertson, G.; Moreno, C. A.; Lawton, K.; Arata, J.; Valencia, J.; Kirkwood, R. (2007). ”An estimate of the population sizes of Black-browed (Thalassarche melanophrys) and Grey-headed (T. chrysostoma) Albatross breeding in the Diego Ramírez Archipelago, Chile”. Emu (107): sid. 239–244. 
  5. ^ Huin, N. (Apr 2007). ”Census of the Black-browed Albatross population of the Falkland Islands, 2000 and 2005” (pdf). Falklands Conservation. http://www.falklandsconservation.com/wildlife/birds/AlbatrossCensusReport05-06.pdf. Läst 23 februari 2009. Okänd parameter medförfattare
  6. ^ Poncet, S.; Robertson, G.; Phillips, R. A.; Lawton, K.; Phalan, B.; Trathan, P. N.; Croxall, J. P. (2006). ”Status and distribution of wandering Black-browed and Grey-headed Albatrosses breeding at South Georgia”. Polar Biology (29): sid. 772–781. 
  7. ^ [a b] Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
  8. ^ Dunn, Jon L.; Alderfer, Jonathan (2006). ”Albatrosses”. i Levitt, Barbara. National Geographic Field Guide to the Birds of North America (fifth). Washington D.C.: National Geographic Society. ISBN 978 0 7922 5314 3 
  9. ^ Alfred Brehm (1926) Djurens liv. Fåglarna. 4:e fullständigt omarbetade & tillökade upplagan, Stockholm, vol.9, sid:446
  10. ^ Ivens, Martin (9 May 2007). ”The lonely albatross looking for love in all the wrong places”. London: Lewis Smith, The Times. http://www.timesonline.co.uk/tol/news/uk/science/article1764097.ece. Läst May 10, 2007. 
  11. ^ ”No romance for lovesick albatross”. BBC. 9 May 2007. http://news.bbc.co.uk/1/hi/scotland/highlands_and_islands/6641021.stm. Läst May 9, 2007. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]