Svarthalsad dopping

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svarthalsad dopping
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Svarthalsad dopping i häckningsdräkt.
Svarthalsad dopping i häckningsdräkt.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Doppingfåglar
Podicipediformes
Familj Doppingar
Podicipedidae
Släkte Doppingsläktet
Podiceps
Art Svarthalsad dopping
P. nigricollis
Vetenskapligt namn
§ Podiceps nigricollis
Auktor Brehm, 1831
Podiceps nigricollis (couple).jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Svarthalsad dopping (Podiceps nigricollis) är en fågelart som tillhör familjen doppingar.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Svarthalsad dopping i vinterdräkt fotograferad i januari i Baraki i Japan.

Svarthalsad dopping är något mindre än svarthakedoppingen och har en knubbig kropp, fluffiga fjädrar baktill, toppig hjässa, brant panna, spetsig och tunn svart näbb och en elegant hållning. Den blir 28-34 centimeter lång, har ett vingspann på 56-60 centimeter, väger 250-600 gram och könen är lika. En adult fågel i sommardräkt är omisskännlig med bruna luftiga fjädrar på sidan och i baken, svart rygg, hals och huvud med gula örontofsar och röd iris. I vinterdräkt är den mörkgrå på rygg, baksidan av halsen och på hjässan, Den mörka teckningen bakom ögat är mer tydlig än hos svarthakedoppingen. Kroppssidan, baken, bröste, strupen och sidan av huvudet är ljust gråvita. I flykten skiljs den lättast från svarthakedopping på den toppiga hjässan och att framkanten på ovansidan vingen är helt mörk medan svarthakedoppingen har vita mindre täckare.

Revirlätet är ett mjukt poo-ii-tjk och vid spel och revirhävdning har den också en låg, vibrerande, hård drill.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Världspopulationen har ett stort utbredningsområde på norra halvklotet och den häckar vid sjöar i Europa, Asien, Afrika och Amerika. Dess fyra huvudhäckningsområden är västra och mellersta Nordamerika, östra Europa och västra Asien, nordöstra Kina, och södra Afrika. Merparten av världspopulationen är flyttfåglar men i exempelvis Västeuropa finns det ett flertal stannfågelspopulationer och den Afrikanska populationen är stannfåglar. Den nordamerikanska populationen övervintrar främst i sjöar i sydvästra USA och Mexiko, och utefter USA:s västkust. Merparten av den västpalearktiska flyttande populationen övervintrar utefter Västeuropas kuster, vid Kaspiska- och Svarta havet, i sjöar i Turkiet, och i vikar runt Medelhavet och Persiska viken. Den östasiatiska populationen övervintrar främst utefter Japans kust och Kinas sydostkust.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Den delas ofta in i tre underarter.

  • P. n. nigricollis - Häckar i Europa och västra Asien och i östra Asien.
  • P. n. gurneyi - Häckar i centrala delarna av östra Afrika och i södra Afrika.
  • P. n. californicus - Häckar i Nordamerika och norra Sydamerika.

Den sedan 1977 utdöda Colombianska doppingen (Podiceps andinus) som häckade i sjöar norr om Bogotá i tempererade Anderna kategoriserades av vissa som en underart till svarthalsad dopping (P. n. andinus).

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsmässigt är Sverige ett randområde för den svarthalsade doppingen och det svenska beståndet är ganska sårbart. Alfred Brehm skrev i början av 1900-talet att den i Sverige bara är en tillfällig gäst men att den sågs allt oftare. Den svenska populationen består av flyttfåglar. I 2010 års rödlistning kategoriserades arten som starkt hotad (EN).[2] Tidigare var den upptagen som sårbar (VU).

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Den lägger vanligen 5-6 ägg som ruvas av båda föräldrarna i cirka tre veckor. När ungarna lämnat boet bärs de ibland på en vuxens rygg, till och med under vattnet. Liksom alla doppingar återfinns den alltid vid eller precis i närheten av vatten, eftersom dess ben sitter så pass långt bak och den inte kan gå utan bara skjuta kroppen framför sig med benen. Den är en skicklig simmare och dykare och jagar byten under vattnet. Födan består av fisk, vatteninsekter och larver. Den föredrar att fly från faror genom att dyka framför att flyga, även om den lätt kan lyfta från vattnet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Podiceps nigricollis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Artdatabankens rödlista 2010

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]