Svarthuvad grönfink

Från Wikipedia
Svarthuvad grönfink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Svarthuvad grönfink, Myanmar
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteGrönfinkar
Chloris
ArtSvarthuvad grönfink
C. ambigua
Vetenskapligt namn
§ Chloris ambigua
Auktor(Oustalet, 1896)
Synonymer
  • Carduelis ambigua

Svarthuvad grönfink[2] (Chloris ambigua) är en asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer i bergstrakter i södra Kina och norra Sydostasien. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Svarthuvad grönfink är en medelstor (12,5-14 cm), mörkhuvad fink med en blek, konformad näbb, gult inslag i vingen och kluven stjärt. Hanen är olivgrön ovan, gul under med olivgröna diffusa fläckar på bröst och flanker, svartaktig hjässa och örontäckare och med ett gråvit band över större täckarna. Honan saknar det mörka på huvudet och är mer streckad ovan och under. Den skiljer sig från liknande himalayagrönfinken genom avsaknad av tydligt ögonbrynsstreck samt de gråvita inslagen på vingen.[4][5]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Det typiska lätet är ett klingande "titutitu" uppblandat med hårdare "chututut", stigande "jieuu" och mjuka "chu-chu". Sången är ett utdraget väsande som upprepas och avslutas med lätet.[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Svarthuvad grönfink delas upp i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Chloris ambigua taylori – förekommer i bergstrakter i sydöstra Tibet och västligaste Sichuan
  • Chloris ambigua ambigua – förekommer i bergstrakter från sydöstra Tibet, norra Myanmar, norra Laos och nordvästra Tonkin

Arten har observerats i Sverige, men det har bedömts osannolikt att den nått landet på naturlig väg.[6]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Länge placerades grönfinken och dess närmaste släktingar i släktet Carduelis, men genetiska studier har visat att detta är polyfyletiskt, där grönfinkarna endast är avlägset släkt med de övriga och står snarare närmare ökenfinken och finkarna i släktet Rhynchostruthus.[7] Numera urskiljs grönfinkarna därför i det egna släktet Chloris.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Svarthuvad grönfink återfinns i bergstrakter med öppna barr- och lövskogar. Den lever mestadels av frön och ses födosökande i buskar, på marken eller lågt i vegetationen i par eller små familjegrupper, vintertid i större flockar. Fågeln häckar mellan juli och oktober. Den bygger ett prydligt skålformat bo som placeras på en trädgren, vanligtvis tall. Däri lägger den tre till fyra ägg.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Chloris ambigua Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 januari 2017.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b] Clement, P. (2018). Black-headed Greenfinch (Chloris ambigua). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61338 1 december 2018).
  5. ^ [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
  6. ^ Sveriges fågeltaxa, Birdlife Sverige PDF
  7. ^ Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf. 
  8. ^ Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]