Svartnäbbad islom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svartnäbbad islom
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult svartnäbbad islom i sommardräkt
Adult svartnäbbad islom i sommardräkt
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Lomfåglar
Gaviiformes
Familj Lommar
Gaviidae
Släkte Gavia
Art Svartnäbbad islom
G. immer
Vetenskapligt namn
§ Gavia immer
Auktor Brünnich, 1764
Utbredning
Svartnäbbad isloms utbredningGult - häckningsområdeOrange - vintekvarterGrönt - året runt
Svartnäbbad isloms utbredning
Gult - häckningsområde
Orange - vintekvarter
Grönt - året runt
Hitta fler artiklar om fåglar med

Svartnäbbad islom (Gavia immer) är en fågel som tillhör de större inom familjen lommar och har sin främsta häckningsutbredning kring norra Nordamerika men övervintrar bland annat i Nordsjön. Den är Kanadas nationalfågel.

Utseende, fältkännetecken och läte[redigera | redigera wikitext]

En adult svartnäbbad islom är mellan 73-88 cm (plus fötterna som i flykten sticker ut 13 cm) och har ett vingspann på 118-142 cm. Arten varierar mycket i storlek och de minsta individerna tangerar storlom medan de största bara är något mindre än vitnäbbad islom som den annars liknar. I snitt mäter svartnäbbad islom 81 cm på längden, med vingbredd på 136 cm och en vikt på 4,1 kg. Man har funnit enstaka individer som vägt upp till 8 kg. I profil är den stor och kraftig, med brant panna och platt hjässa, kraftig hals och horisontellt hållen näbb vilket skiljer den från vitnäbbad islom.

Könen är lika men hanen är i snitt något större. Den adulta fågeln har i häckningsdräkt ett helsvart huvud och hals som tvärt avslutas mot det vita bröstet. Den har även ett vitt halsband med horisontella svart streck. Undersidan av kroppen är ljus medan ryggen är grå, svart och vit i ett fint rutmönster. Vingovansidan är svartgrå och på nära håll ser man att vingen är beströdd med små fina vita prickar. Undersidan av vingen är ljus förutom bakkanten som är gråsvart. Dess näbb är mörkt grå, som på håll ser svart ut, och den har röda ögon.

Adulta fåglar i vinterdräkt är mer gråbruna istället för svarta. De saknar de vita rutmönstret och de vita prickarna på ovansidan av kroppen. Dess näbb är gråvit men näbbryggen är mörk ända fram till spetsen och den har ett mörkt öga som ringas in i vitt. Kinden, hakan, strupen och halsen är vit framtill, medan hjässa, nacke och baksidan av halsen är mörk. På nära håll ser man att den har en mörk bred halskrage som uppåt avgräsnas av ett vitt "hack". Detta hack ser hos den flygande fågeln ut som en ljus halvmåne på halsen.

Juvenil fågel och i första sommardräkt är än ljusare än adult vinter. Den mörka halskragen kontrasterar kraftigare mot resten av kroppen och den har ljusa bräm på rygg och vingar.

I flykten, som är kraftfull och gåslik, håller den hals och huvud utsträckt med de stora fötterna väl synliga bakom kroppen. Den flyger ofta ensam och högt ovanför vattnet och aldrig i organiserad flock.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Dess varningsläte, som ofta hörs i flykten, är ett signifikant skrattliknande tremololäte och kan därför användas för identifiering. Revirlätet är ett spöklikt klagande ljud. Det låter som tu-u-í-ti, tu-í-ti, tu-í-ti, liknande den vitnäbbade islommen. Det finns också och ett lågt råmande läte, likaså vid fara.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Den häckar i Kanada, i delar av norra USA, på Grönland och i Alaska. Det finns också en liten poulation på cirka 300[2] par på Island. Arten övervintrar utefter havskuster och på större sjöar i Nordamerika, norra Europa och Brittiska öarna. Svartnäbbad islom anses vara monotypisk, det vill säga att man inte delar upp världspopulationen i underarter.

Det finns ett fåtal observationer av hybrider mellan svartnäbbad- och vitnäbbad islom.[3]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige har den observerats under alla årets månader och i alla landskap utom Härjedalen. Vanligast ses den vintertid utmed kusten av Skåne och Halland.[4]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Fågeln ser ostadig ut både vid landing och när den tar till vingar. Den är klumpig på land eftersom dess fötter är placerade så långt bak på kroppen, vilket är en anpassning för dykning. Vid landning glider den fram på vattnet med buken likt en plog. Den simmar graciöst.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Ruvande svartnäbbad islom.
Svartnäbbad islom med unge på ryggen.

I närheten av vatten skrapar paret ihop en liten kulle av jord och vegetation med en urgröpning i, där hon lägger i snitt en till tre ägg. Paret ruvar tillsammans tills ungarna kläcks efter cirka 24 dygn. Ungarna, som föräldarna gemensamt tar hand om, är flygdugliga efter mellan 70 till 77 dygn. Svartnäbbad islom blir könsmogen efter två år.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Denna art är precis som alla lommar, specialiserade fiskätare, som dyker efter sin föda på djup upp till 60 meter. I sötvatten äter den gädda, abborre och öring, och i saltvatten havsöring, sill och olika plattfiskar som exempelvis skrubba.

Status[redigera | redigera wikitext]

Svartnäbbad islom har försvunnit från ett antal sjöar i östra Nordamerika på grund av miljöförstöring, framför allt på grund av utsläpp av bly, kvicksilver och annat industriavfall. I några sjöar har man byggt speciella flytande häckningsplattformar åt arten för att minska på de negativa effekterna av höjda eller sänkta vattennivåer på grund av exempelvis dammar.

Den omfattas av Agreement on the Conservation of African-Eurasian Migratory Waterbirds (AEWA).

I kulturen[redigera | redigera wikitext]

Denna art är välkänd i Kanada och förekommer på deras en-dollarsmynt, som därför fått smeknamnet "loonie", och på deras 20-dollarssedel. Den är både Ontarios och Minnesotas symbol.

Oros- och locklätet, som kan påminna om ett vansinnesskratt, har ofta använts som atmosfäriskt ljud i amerikanska skräckfilmer, precis som storlommens ödsliga läte ofta används i europeisk film.

Svartnäbbad islom förekommer också i ett flertal berättelser bland olika indianstammar i Nordamerika. Några exempel av berättelser är en av stammen Chippewa om hur den svartnäbbade islommen skapade världen, en av stammen Micmac som beskriver Kwee-moo, den svartnäbbade islommen, som var budbärare för stamhjälten Glooscap. Ett flertal stammar i British Columbia anser att när man hör många läten av svartnäbbad islom, så förebådar det regn eller att islommen är den som hämtar regnet. Det finns också ett flertal berättelse om hur den fick sitt halsband.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Gavia immer Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Svensson et al. 1999
  3. ^ Sibley, 2000
  4. ^ Club 300 Svenska fågellistan: Svartnäbbad islom

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Great Northern Diver där följande källa anges:
    • BirdLife International (2004) Gavia immer

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D., (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. sid:14, Stockholm, Albert Bonniers förlag
  • David Allen Sibley (2000) The Sibley Guide to Birds, National Audubon Society, sid:25, ISBN 0-679-45122-6

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]