Svartpannad törnskata

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svartpannad törnskata
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Lesser Grey Shrike by Daniel Bastaja.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Törnskator
Laniidae
Släkte Törnskatsläktet
Lanius
Art Svartpannad törnskata
L. minor
Vetenskapligt namn
§ Lanius minor
Auktor Gmelin, 1788
Utbredning
Lanius minor distr.png
Hitta fler artiklar om fåglar med

Svartpannad törnskata (Lanius minor) är en fågel som tillhör familjen törnskator.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Till utseendet liknar den svartpannade törnskatan varfågeln och sydlig varfågel. Den är svart, grå och vitt och den adulta hanen har rosatonat bröst under häckningsperioden. I förhållande till varfågel och sydlig varfågel är den något mindre och proportionellt längre vingar, och till skillnad från varfågeln har den helsvart panna. Svartpannad törnskata har svartbrun näbb med en ljusare grå undre näbbrot. Den har brun iris och svarta fötter och ben.[2] Den är ungefär 20 cm lång, med ett vingspann på 13 cm och tarsen är ungefär 2.5 cm.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Svartpannad törnskata är en flyttfågel som häckar från sydöstra Europa och Iberiska halvön, vidare österut till Sibirien och Centralasien.[4] Den övervintrar i södra Afrika.[4] Svartpannad törnskata har tidigare delats upp i två underarter men kategoriseras idag som monotypisk.[4][5]

Svartpannade törnskatan observeras ibland i västra Europa, vanligen på våren. I Sverige har dock de flesta fynden gjorts från juli till september.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop och föda[redigera | redigera wikitext]

Svartpannad törnskata föredrar öppet lågland. Den jagar från en strategisk utkiksplats som elledningar eller en gren. Den lever främst av insekter som den fångar i flykten eller på marken. Föda omfattar skalbaggar, malar, fjärilar, stora flugor, gräshoppor och tusenfotingar. I mindre utsträckning äter den frukt som körsbär och fikon.[2] Svartpannad törnskata spetsar ibland sina byten på törnen men i mycket mindre utsträckning än många av de andra törnskatorna. Den tenderar att bara bygga upp förråd på detta sätt när födotillgången är mycket god, vilket sällan är fallet.[6]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Boet byggs gärna i ett träd som står ensamt, ofta vid en väg, för att ha god sikt runt om och placeras cirka 4-10 meter över marken. Boet byggs av båda föräldrarna av stjälkar från blommande växter som noppor (Gnaphalium), Klotullörter (Filago) och timjan (Thymus) och fodras med ull, hår, rötter och fjädrar. Den lägger fem til sju ägg i varje kull. Äggen är ofta blågröna med grönbruna fläckar. Ibland kan de istället vara kräm- eller sandfärgad med rosabruna fläckar. Äggen mäter i snitt 26.1x18.2mm. De ruvar tillsammans men honan genomför merparten av den och ungarna kläckas efter cirka femton dagar. Båda föräldrar matar ungarna som är flygga cirka 14 dagar efter att de kläckts. Svartpannad törnskata lägger vanligtvis bara en kull per häckningssässong.[2]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Svartpannad törnskata har en global population som uppskattas till 2-9 miljoner individer och arten har ett stort utbredningsområde. Detta gör att IUCN kategoriserad den som livskraftig (LC) trots att populationen har en något negativ utvecklingstrend.[1]

Den europeiska populationen har minskat och uppskattas idag till 3000-5000 häckande par. Minskningen kan beror på blötare somrar vilket reducerar mängden insekter. En annan faktor kan vara förändringar i jordbruket där mindre jordbruk slagits ihop till stora vilket reducerar den typ av mindre åkerlappar som svartpannade tärnskata uppskattar. På grund av detta är arten upptagen som hotad i EU:s Fågeldirektiv.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Lanius minor Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ [a b c] Witherby, H. F. (ed.) (1943). Handbook of British Birds, Volume 1: Crows to Firecrest. H. F. and G. Witherby Ltd. Sid. 278–280. 
  3. ^ Coward, T. A. (1941). The Birds of the British Isles and their Eggs. Frederick Warne & Co. Sid. 150. 
  4. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2012) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.7 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2014-02-12
  5. ^ George Sangster et al. (2004) [DOI: 10.1111/j.1474-919X.2004.00268.x Taxonomic recommendations for British birds: second report], Ibis, vol.146, nr.1, sid:153–157
  6. ^ Valera, Francisco; Krištín, Anton; Hoi, Herbert (2001). ”Why Does the Lesser Grey Shrike (Lanius minor) Seldom Store Food? Determinants of Impaling in an Uncommon Storing Species”. Behaviour "138" (11/12): sid. 1421–1436. 
  7. ^ ”Lesser Grey Shrike (Lanius minor)”. Wild Birds: Threatened bird species in Annex I. European Commission: Environment. 2013-07-05. http://ec.europa.eu/environment/nature/conservation/wildbirds/threatened/l/lanius_minor_en.htm. Läst 2013-09-13.