Svartrå socken
| Svartrå socken Socken | |
 | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Halland |
| Härad | Faurås härad |
| Kommun | Falkenbergs kommun |
| Bildad | medeltiden |
| Area | 35 kvadratkilometer |
| Upphov till | Svartrå landskommun Svartrå församling |
| Motsvarar | Svartrå distrikt |
| Tingslag | Hallands mellersta domsagas tingslag (–) Årstads och Faurås tingslag (–) Faurås tingslag (–) |
| Karta | |
  Svartrå sockens läge i Hallands län. | |
| Koordinater | 57°05′27″N 12°38′23″Ö / 57.090833333333°N 12.639722222222°Ö |
 Socknen i häradet/länet. | |
| Koder, länkar | |
| Sockenkod | 1500 |
| Namn (ISOF) | lista |
| Kulturnav | länk |
| Hembygds- portalen | Svartrå distrikt |
| Redigera Wikidata | |
Svartrå socken i Halland ingick i Faurås härad, ingår sedan 1971 i Falkenbergs kommun och motsvarar från 2016 Svartrå distrikt.
Socknens areal är 35,00 kvadratkilometer, varav 34,02 land.[1] År 2000 fanns här 210 invånare.[2] Del av orten Ullared samt kyrkbyn Kyrkobacka med sockenkyrkan Svartrå kyrka ligger i socknen.
Administrativ historik[redigera | redigera wikitext]
Svartrå socken har medeltida ursprung.
Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Svartrå församling och för de borgerliga frågorna till Svartrå landskommun. Landskommunen inkorporerades 1952 i Vessigebro landskommun som 1971 uppgick i Falkenbergs kommun.[2] Församlingen uppgick 2006 i Okome församling.[3] Den 1 januari 2016 inrättades distriktet Svartrå, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.
Socknen har tillhört fögderier och domsagor enligt Faurås härad. De indelta båtsmännen tillhörde Norra Hallands första båtsmanskompani.[4][5]
Geografi, natur och geologi[redigera | redigera wikitext]
Svartrå socken avgränsas i öster av Högvadsån. De sydliga och östliga delarna är i huvudsak åkermark medan de norra och västliga domineras av skog.[6][7][1]
Sedan den danska tiden (före freden i Brömsebro 1645) fanns i Svartrå socken byarna: Barkhult ½ mantal, Borsthult 1 mantal, Floastad 1 mantal, Högshult 1 mantal, Kogstorp 1 mantal, Kyrkobacka 1 mantal, Skinnarlyngen ½ mantal – (även Lyngen), Släryd 2 mantal, Svartrå by 8 mantal (delad av ån i väster- och österbyarna) och Svenstorp ½ mantal – (även Lilla Svenstorp eller Heden). Byarnas ungefärliga plats visas på kartan till vänster (klicka på respektive markör för att visa vilken byn den markerar). Numera finns ingen koncentrerad bebyggelse.
Det finns tre naturreservat i socknen: Sumpafallen (i sydöst) som delas med Okome socken ingår i EU-nätverket Natura 2000, medan Floastad (norr om Sumpafallen) och Björkekullen (i väst) är kommunala naturreservat. Det senare är ett museijordbruk och innehåller även ett vandrarhem. Reservatet sträcker sig delvis in i socknens största insjö, Björkasjö, som delas med Köinge socken och är en populär badsjö bland lokalbefolkningen. Svartrå ingår i ett område kring Ätradalen som räknas som riksintresse för kulturmiljövården.[8]
Berggrunden i området har sitt ursprung i granit och liknande bergarter som bildades för 1,74–1,66 miljarder år sedan. Under den svekonorvegiska orogenesen för 1140-900 miljoner år sedan hamnade dessa på 35-40 kilometers djup och genomgick metamorfos till gnejsgranit. Socknen ligger i ett stråk med jämfört med omgivningen hög glimmerhalt, lägre andel sammanväxt fältspat och ökad grad av omkristallisation vid låga temperaturer. Vid Björkasjö finns mindre fyndigheter av granat[9]
Inlandsisen drog sig tillbaka från området för ungefär 15 000 år sedan. I samband med avsmältningen efter den senaste istiden utgjorde delar av Svartrå en havsvik som gick ungefär upp till Floastad och Kogstorp. Högsta kustlinjen ligger i området ungefär 67-73 meter ovanför den nuvarande havsnivån. För omkring 13 500 år sedan hade landhöjningen gjort att hela området var land. De uppodlade södra delarna av socknen, inte minst längs högvadsån, består främst av postglacial sand och grus, isälvssediment/svämsediment samt en del lera-silt. Övriga delar består främst av morän eller område med tunt jordtäcke[10] Smältvattensälvar gröpte ur marken och medförde att landskapet är tämligen kuperat.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Namnet[redigera | redigera wikitext]
Namnet (1330-talet Swarthra) kommer från kyrkbyn. Förleden är Svartån, 'den svarta (ån); ån med mörkt vatten' namnet på den å som rinner genom kyrkbyn. Efterleden kan varar rå, 'råmärke; gräns' eller a 'å'.[11][7] Förledet kan (direkt eller genom att ha gett namn åt ån) komma från sjön Svarten (sjö) i socknens nordvästra hörn.[8]
Förhistoria[redigera | redigera wikitext]
Från stenåldern finns boplatser och en hällkista bevarade. I början av 1800-talet fanns vid kyrkan två bronsåldersgravar, åtta stenkretsar eller domarringar samt ett flertal bautastenar kvar. Numera återstår sex domarringar samt en gravhög som går under namnet Hövdingegraven. Utöver fornlämningarna vid kyrkan finns det lämningar från bronsåldern på Vårdhögen, en av de högst belägna platserna inom socknen, samt två domarringar som ligger några hundra meter från kyrkan. Från bronsåldern finns gravrösen. Från järnåldern finns gravfält och två domarringar bevarade.[6][7][12][13] Många fynd har gjorts i området nära kyrkan.[8]
Historia[redigera | redigera wikitext]
_-_cropped.png)
Svartrå kyrka byggdes under 1100- eller 1200-talet.[8] Den svenska hären slog läger vid Svartrå kyrka natten innan slaget vid Axtorna. Detta slag benämndes, framförallt under 1800-talet, felaktigt omnämnts som 'slaget vid Svarterå'. Axtorna ligger i Köinge socken, något söder om Svartrå.[14]
Laga skifte av Svartrå by genomfördes 1856–57 då ungefär hälften av gårdarna och torpen flyttade, men bebyggelse var även innan dess relativt spridd i socknen.[8] I historisk tid har förhållandena mellan mängden åkermark och skog varierat mycket, till exempel var Svartrå i det närmaste skoglöst i början av 1900-talet.
Det har tidigare funnits flera lanthandlare och skolor inom församlingen. I Kogstorp fanns under 1800-talet en linbasta.[15]
Från 2017 och till 2020 pågick ett omfattande bygglovsärende då ägaren av Gekås, Thomas Karlsson, planerade att bygga en större villa i socknens östra delar.[16][17] Då Naturskyddsföreningen i Varbergs kommun överklagade kom ärendet kom att gå hela vägen till högsta domstolen. De dömde till Naturskyddsföreningens fördel.[18] Det var ett av flera ärenden som innebar en mer omfattande tillämpning av miljöorganisationers rätt att överklaga ärenden enligt Århuskonventionen än vad som tidigare varit fallet i svensk lagstiftning. Förutom Naturskyddsföreningen opinionsbildade även kulturgeograf Mats Widgren mot bygget, medan lokalpolitikern Ingemar Johansson opinionsbildade för.[19]
Emigration[redigera | redigera wikitext]
| Emigration/immigration 1865-1939 | ||
Emigration till Danmark.
Emigration till USA.
Immigration till USA.
Ej redovisade är en person som invandrade från ett annat land än USA 1881-1885 och en person som utvandrade en person till Kanada 1926-1930 |
I likhet med många andra socknar i Halland var emigrationen i slutet av 1800-talet omfattande. Den första emigrationen gick faktiskt till Danmark, men rätt snart ställdes kosan i första hand mot USA. I Svartrå startade emigrationen samtidigt som det rådde svåra missväxtår inte minst i de inre delarna av Halland i slutet av 1860-talet. Observera att statistiken endast berör de som var skrivna inom socknen, och man kan på goda grunder anta att även många ungdomar med rötter i Svartrå som tagit tjänst utanför socknen hör till dem som emigrerade från andra socknar. Uppgifterna i figuren kommer från de årligen redovisade s.k. summariska folkräkningarna hos SCB.
De första i socknen som emigrerade var två pigor[20] som flyttade till Jylland i Danmark år 1868.
År 1869 reste de första sockeninvånarna[21] över Atlanten för att starta ett nytt liv i USA. Av flyttningslängderna att döma så bosatte sig en större koloni av familjer från Svartrå, och flera andra omgivande socknar, i staden Moline belägen i det nordvästligaste hörnet av den amerikanska delstaten Illinois, andra bosatte sig i New England på den amerikanska östkusten och exempelvis staden Providence i delstaten Rhode Island gick skämtsamt under benämningen "Borsthulta sta"[22] eftersom ett större antal människor med rötter i denna by i nordligaste delen av socknen hade bosatt sig där. Långt ifrån alla stannade dock kvar utan återvände hem som "svenskamerikaner" och hade kanske råd att köpa sig en egen gård i fäderneslandet med hjälp av sparkapital från tiden i USA
Verksamheter och kommunikationer[redigera | redigera wikitext]
Genom Svartrå går fyra allmänna vägar (s.k. övriga länsvägar eller lokalvägar); väg N 782, väg N 785, väg N 786 och väg N 787. Av dessa utgör väg N 785, som går i riktning mot Åkulla en del av den medeltida väg som brukar kallas "Via Regia".[23] Det var intill denna urgamla väg på Rolfstorpssidan nära gränsen mot Svartrå som man år 1936 hittade Bockstensmannen som förvaras på Hallands kulturhistoriska museum i Varberg. Störst betydelse har väg N 782 som förbinder Svartrå med de närliggande samhällena Köinge och Ullared. Väg N 786 går mellan Boarp i Okome socken Skinnarlyngen, en flitigt använd 'genväg' för tung trafik, vilken byter till väg N 787 sträckan Skinnarlyngen - Borsthult där den ansluter till länsväg 153.
Den smalspåriga (891mm) Falkenbergs Järnväg gick genom Svartrå åren 1894–1959, där man hade ett stationshus vid Svenstorp kallat Svartråhed, och en hållplats vid Floastad. Åren 1911–1961 gick även den normalspåriga Varberg-Ätrans Järnväg genom socknen, med Skinnarlyngen som station. Kollektivtrafiken är numera (2022) begränsad till ett fåtal turer, i huvudsak kopplat till skoltransporter.
Någon direkt industriell verksamhet har inte funnits, däremot bl.a. ett par mindre sågverk. Ge-kås Camping & Stugby ligger alldeles innanför sockengränsen. Det finns även en glashytta, en maskinstation och ett grustag i Svartrå.
Ett gammalt båtsmanstorp, Bråtadal, beläget vid ortens populära badsjö, Björkasjö, förvärvades av Varbergs kommun och förvandlades till barnkoloni. År 1996 togs driften över av privatpersoner och där bedrivs i dag (2022) bland annat vandrarhem, kurs-, konferens- och 'kulturgårdsverksamhet' tillsammans med den intilliggande gården Björkekullen, som drivs med gamla jordbruksmetoder. Bråtadal såldes år 2000 av Varbergs kommun till Naturvårdsverket.
Utbildning[redigera | redigera wikitext]
Den första skolan i Svartrå startade omkring 1850 och fanns kvar tills början av 1870-talet då den ersattes med en gemensam skola för Svartrå och Köinge i Svenstorp. Den skolan fanns kvar till 1904 då den för Svartrås del ersattes av en små- och folkskola, Vårdbyskolan, uppkallad efter Vårdhögen. Skolan lades ner 1960 på grund av vikande elevunderlag.
Vad gäller skolgången går elever förskoleklass – årskurs 5 från Svartrå beroende på det geografiska läget antingen i Okomeskolan eller i Kärnhuset på Apelskolan i Ullared, med högstadium årskurserna 6-9 på Apelskolan. Förskolor i närheten av Svartrå är Ullareds förskola (med tre avdelningar) och Okome förskola (med tre avdelningar).
Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]
| Befolkningsutvecklingen i Svartrå socken 1750–1990 | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | |||
| 1750 | 234 | |||
| 1760 | 261 | |||
| 1769 | 290 | |||
| 1780 | 308 | |||
| 1790 | 300 | |||
| 1800 | 357 | |||
| 1810 | 321 | |||
| 1820 | 349 | |||
| 1830 | 404 | |||
| 1840 | 373 | |||
| 1850 | 477 | |||
| 1860 | 510 | |||
| 1870 | 533 | |||
| 1880 | 539 | |||
| 1890 | 517 | |||
| 1900 | 491 | |||
| 1910 | 468 | |||
| 1920 | 432 | |||
| 1930 | 399 | |||
| 1940 | 374 | |||
| 1950 | 333 | |||
| 1960 | 292 | |||
| 1970 | 212 | |||
| 1980 | 227 | |||
| 1990 | 207 | |||
| Anm: Källor: Umeå universitet - Tabellverket 1749-1859, Demografiska databasen, CEDAR, Umeå universitet | ||||
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Svensk Uppslagsbok andra upplagan 1947–1955: Svartrå socken
- ^ [a b] Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris 9337075. ISBN 91-7345-139-8
- ^ ”Församlingar”. Statistiska centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/regional-statistik-och-kartor/regionala-indelningar/forsamlingar/. Läst 30 december 2022.
- ^ Administrativ historik för Svartrå socken (Klicka på församlingsposten). Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
- ^ Om Hallands båtsmanskompani
- ^ [a b] Sjögren, Otto (1932). Sverige geografisk beskrivning del 3 Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län samt staden Göteborg. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9940
- ^ [a b c] Nationalencyklopedin
- ^ [a b c d e] Lennartsson, Britt-Marie. Kulturhistorisk inventering och bevarandeplan - Svartrå Kyrkogård. Rapport Kultimiljö Halland 2021:40
- ^ Jenny Andersson, Charlotte Möller, Inger Lundqvist, Mehrdad Bastani & Ildiko Antal Lundin. Beskrivning till berggrundskartan - Falkenberg. SGU. https://resource.sgu.se/produkter/k/k624-beskrivning-low.pdf
- ^ Engdahl, Mats (2011). ”Beskrivning till jordartskartan 5C Ullared NV”. SGU. https://resource.sgu.se/dokument/publikation/k/k379beskrivning/k379-beskrivning.pdf.
- ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X. https://isof.diva-portal.org/smash/get/diva2:1175717/FULLTEXT02.pdf
- ^ Fornlämningar, Statens historiska museum: Svartrå socken
- ^ Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Svartrå socken Fornminnen i socknen erhålls på kartan genom att skriva in sockennamn (utan "socken") i "Ange geografiskt område"
- ^ Torsten Andersson (8 augusti 2002). ”Slaget historikerna helst vill glömma”. Hallands Nyheter. https://www.hn.se/nyheter/falkenberg/slaget-historikerna-helst-vill-gl%C3%B6mma-1.3555453. Läst 2 augusti 2021.
- ^ ”Linbastan i Kogstorp”. Okome-Köinge-Svartrå hembygdsförening. https://www.hembygd.se/oks/ny-sida-3. Läst 1 januari 2023.
- ^ Samuelsson, Mårten (27 juni 2017). ”Gekåsägaren bygger drömhus i Svartrå”. Hallandsposten. https://www.hallandsposten.se/nyheter/halland/gek%C3%A5s%C3%A4garen-bygger-dr%C3%B6mhus-i-svartr%C3%A5-1.4387825. Läst 1 januari 2023.
- ^ ”Gekåsägaren planerar bygga slott”. SVT. 27 juni 2017. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/gekasagaren-planerar-bygga-slott. Läst 1 januari 2023.
- ^ ”Mål: Ö 6017-18 "Bygglovet i Svartrå" NJA 2020 s. 190”. [[Högsta domstolen (Sverige)|]]. 2020. https://www.domstol.se/hogsta-domstolen/avgoranden/2020/56639/. Läst 1 januari 2023.
- ^ ”Vi måste förvalta vårt gemensamma arv”. Hallands Nyheter. 9 augusti 2017. https://www.hn.se/%C3%A5sikter/ordet-%C3%A4r-fritt/vi-m%C3%A5ste-f%C3%B6rvalta-v%C3%A5rt-gemensamma-arv-1.4517952. Läst 1 januari 2023.
- ^ Pigan Inger Lena Johansdotter (29 år) från torpet Nya Stenbroåsen vid Svartrå Sven-Hansgård och tjänstepigan Anna Petronella Andersdotter (24 år)
- ^ Bondsönerna, bröderna Johan Olander Jönsson (24 år) och Johan Aron Jönsson (17 år) från Svartrå Brunnsgård
- ^ Ur hembygdsföreningens genomförda torpinventering "Torp och Backstugor i Svartrå socken" deponerad på Länsmuseet Varberg; "Den stora befolkningen omkring 1870 måste ha medfört en kännbar fattigdom, och räddningen blev Amerika. De flesta kom till New England-området, och Rhode Islands huvudstad Providence benämndes "Borsthulta sta". Några kom igen och etablerade sig i Borsthult på bättre villkor." (Citat från 1985 av Folke Larsson som särskilt inventerade byarna Borsthult och Högshult)
- ^ ”Via Regia” är visserligen ett omdiskuterat uttryck för den urgamla inlandsvägen genom landskapet, men eftersom litteraturhänvisningen kallar vägen just ”Kungsvägen” eller ”Via Regia” så har detta namnet använts. Eftersom Halland korsas av flera större vattendrag så kom de olika vadställena att placeras i inlandet och inte ute vid kusten. När brokonstruktionerna förfinats i slutet av medeltiden kunde vägen så småningom flyttas västerut och passera städerna. Alltså fick sannolikt ”Via Regia” helt nya vägsträckningar under denna tid. Inlandsvägen är alltså inte den samma som Kungsvägen Oslo-Köpenhamn.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Berglund, Sven-Oscar. Svartrå kyrka
- Haverling, Stellan (1996). Kungsvägen genom Halland – bidrag till halländsk kulturhistoria och underlag för vägminnesvårdsprogram (ISBN 9188250253)
- Jansson, Bror (1985). Svartrå kyrka
- Johnsson, Elsa (1951). Hembygdsminnen från Okome, Köinge och Svartrå
- Kungliga Ortnamnskommissionen/Jöran Sahlgren (1950). Ortnamnen i Hallands län - del 2
- Nylind, Olle (1995). Kogstorps linbasta : Kogstorp 1:4. ISSN 1404-8736
- Rosengren, Ingemar (2001). Folket i Svartrå socken
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Svartrå socken.- Arkiv relaterade till Svartrå socken. Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
- Föremål från Svartrå socken. Källa: Digitalt Museum, Nordiska museet m.fl.
- Fornlämningar, Statens historiska museum: Svartrå socken
- Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Svartrå socken Fornminnen i socknen erhålls på kartan genom att skriva in sockennamn (utan "socken") i "Ange geografiskt område"
- Svartrå socken i C.M. Rosenberg (1882–1883). Geografiskt-statistiskt handlexikon över Sverige. Stockholm: A.V. Carlsons förlag.
- Svartrå socken i Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige i 7 band, Stockholm 1856-1870
| |||||||
| |||||