Svartrot

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svartrot
Schorseneer plant Scorzonera hispanica.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Asterordningen
Asterales
Familj Korgblommiga växter
Asteraceae
Släkte Scorzonera
Art Svartrot
S. hispanica
Vetenskapligt namn
§ Scorzonera hispanica
Auktor L.
Hitta fler artiklar om växter med
Buntar med svartrötter. Svartrot skalas, kokas och serveras vanligtvis på samma sätt som sparris.

Svartrot (Scorzonera hispanica L.) är en art i familjen korgblommiga växter (Asteraceae). Svartroten är flerårig och växer vild i södra Europa och Kaukasien.

Odling[redigera | redigera wikitext]

Den har odlats som föda mycket länge och kom till Sverige första gången någon gång mellan 1600 och 1650. Då var den ganska sällsynt i Sverige och odlades mest i större trädgårdar (dvs hos adeln).

Runt 1700 blev svartroten allmän och odlades nästan i var mans trädgård. Detta höll i sig under hela 1800-talet men sedan under 1900-talet händer det något. När man gör en uppteckning av namnsorter under slutet av 1960-talet så har antalet varianter minskat radikalt och hos många fröfirmor har svartroten helt försvunnit ur växtlistorna. Under 1990-talet återupptäcks svartroten och antalet sorter börjar nu öka igen.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Det vetenskapliga namnet på svartrot kommer troligen av medeltida latin curtio med genitivformen curtionis som betyder giftorm. Med anledning av detta så kallas svartroten för bland annat snake grass, serpent root och viper's grass i engelsktalande länder. Folketymologiskt återgår ordet på italienskans scorza nera som betyder svart bark vilket syftar på roten. På svenska har roten kallats för fattigmanssparris, bondsparris och scortzonera. Den har även kallats för ringormsrötter i södra Sverige.

Okokt svartrot[redigera | redigera wikitext]

Rå svartrot kan ge svåra magkramper enligt företaget Mossagården. Näthandlaren avråder därför starkt från att äta okokt svartrot.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Mossagårdsbladet V3 Svartrot (Scorzonera hispanica L.) & Broccolo (Romanesco)”. 2011-01-24. http://www.mossagarden.se/files/mossagrdsbladet_v_3_2011.pdf. Läst 2014-03-12. ”Undvik att äta okokt svartrot. Rå svartrot kan ge svåra magkramper.” 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]