Svaveldioxid

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svaveldioxid
strukturformelmolekylmodell
Systematiskt namn Svavel(IV)dioxid
Kemisk formel SO2
Molmassa 64,07 g/mol
Utseende Färglös gas
CAS-nummer 7446-09-5
SMILES O=S=O
Egenskaper
Densitet 2,551 × 10-3 g/cm³
Löslighet (vatten) 115,8 g/l (20 °C)
Smältpunkt -75,5 °C
Kokpunkt -10,0 °C
Faror
Huvudfara
NFPA 704

NFPA 704.svg

0
3
0
LD50 3000 ppm (inhalerad)
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Svaveldioxid, SO2, är en färglös och hostretande gas. Gasen bildas naturligt då biologiskt material bryts ner. Den uppstår även vid förbränning av fossila och andra svavelhaltiga ämnen. I vatten löser den sig lätt varvid svavelsyrlighet bildas. Den största naturliga källan till svaveldioxid är vulkaner.

Då gasen kommit ut i atmosfären oxideras den till svaveltrioxid (2SO2 + O2 → 2SO3) som sedan med vatten bildar svavelsyra (SO3 + H2O → H2SO4), vilket bidrar till försurning.

Hygieniskt gränsvärde: 2 ppm.
Direkt inandning av halter över 400-500 ppm kan vara livshotande.

Som konserveringsmedel i livsmedel betecknas svaveldioxid med E-nummer E 220.

Produktion[redigera | redigera wikitext]

Svaveldioxid produceras genom att man bränner svavel i luft eller ren syrgas.

\rm S + O_2 \rightarrow SO_2

Det produceras även när man bränner svavelväte.

\rm 2\ H_2S + 3\ O_2 \rightarrow 2\ H_2O + 2\ SO_2

Användning[redigera | redigera wikitext]

Svaveldioxid används främst för tillverkning av svavelsyra genom vidareoxidation till svaveltrioxid som tillsammans med vatten bildar svavelsyra. Eftersom svaveldioxid kondenserar vid -10 °C så kan gasen lätt göras flytande med till exempel torris och fraktas lätt.

Används även i matindustrin som konserveringsmedel (nummer E 220) samt för att bleka och gulfärga torkade aprikoser, och i pappers och massaindustrin i sulfitprocessen för tillverkning av kemisk pappersmassa.

Utsläpp[redigera | redigera wikitext]

I Sverige har svaveldioxidutsläppen minskat kraftigt sedan 1970-talet. År 1980 låg utsläppen på cirka 500 000 ton och hade år 1990 minskat med 79% till cirka 105 000 ton. Därefter har utsläppen fortsatt minska och var 2009 nere i cirka 30 000 ton, vilket är en minskning med 72% jämfört med 1990, och 94% jämfört med 1980. Orsaken till minskningen är framför allt förbättrad rökgasrening i stora förbränningsanläggningar och inom industrin samt en övergång till svavelfattig olja. Ersättning av kol och olja med biobränslen har också minskat utsläppen [1].

Källor[redigera | redigera wikitext]

Anders Karlén. Svaveldioxidens inverkan på mark och skog, sjöar, vattendrag och fisk : översikt. Allmänna Förlaget. ISBN 91-7186-009-6.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Naturvårdsverket

Se även[redigera | redigera wikitext]