Svea livgarde
| Svea livgarde (I 1, I 1/Fo 44) |
|
 |
|
| Datum | 1521–2000 |
|---|---|
| Land |  Sverige |
| Lojalitet | Försvarsmakten |
| Försvarsgren | Armén |
| Typ | Infanteri |
| Storlek | Regemente |
| Efterföljare | Livgardet |
| Ingående delar | Gula brigaden (1949–1991) Upplandsbrigaden (1958–1984) Livgardesbrigaden (1991–2000) |
| Del av | Milo Ö (1942–1991) Milo M (1991–2000) |
| Förläggningsort | Stockholm (1843–1946) Solna (1947–1970) Kungsängen (1970–2000) |
| Motto | Possunt nec posse videntur (De gör det som syns vara omöjligt) |
| Färger | Gult |
| Marsch | "Kungl. Svea Livgardes Marsch" (W. Körner), "Kungl. Svea Livgardes Defileringsmarsch" (I. Gustavsson) |
| Kända slag och krig | Befrielsekriget 1521 Rhen 1631 Lützen 1632 Warszawa 1656 Tåget över Bält 1658 Halmstad 1676 Lund 1676 Landskrona 1677 Narva 1700 Düna 1701 Kliszów 1702 Holowczyn 1708 Svensksund 1790 |
Svea livgarde, I 1 och I 1/Fo 44 var ett svenskt infanteriförband inom Försvarsmakten som verkade i olika former mellan åren 1521 och 2000. Förbandet var förlagt inom Stockholms garnison i Stockholm och tillhörde fram till och med 1974 Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper.
Innehåll |
Motto [redigera]
Svea livgardes motto är Possunt nec posse videntur och översätts av Svea Livgarde till "modern svenska" som De gör det som syns vara omöjligt.[1] En mer bokstavstrogen översättning är De kan, de ser inte bara ut att kunna eller De kunna, ehuru de synas icke kunna.[2]
Historia [redigera]
1500–1900-talet [redigera]
Svea livgarde har anor från den livvakt om 16 man som dalkarlarna avdelade till Gustav Vasa i januari 1521. 23 april 1523 utsågs på nytt en livvakt till Gustav Eriksson, denna gång om endast fyra man, men i slutet av 1521 utökades livvakten till 18 man. Från och med 1523 utökades livvakten och kallades för Kungliga Drabantkåren. Samtidigt blev tyskarna allt fler inom kåren. I den äldsta bevarade förteckningen över drabantkårens medlemmar från 1527 omfattade den 23 knektar, av vilka 15 var tyskar.[3]
Hela eller delar av drabantkåren ingick i Konungens liv- och hovregemente, uppsatt 1613 bestående mest av tyskar, tillsammans med Gula regementet och Gula brigaden, som deltog i Gustav II Adolfs fälttåg i Tyskland.
Regementets två första kompanier utgjorde konungens livvakt och räknade i sina led till största delen svenskar. Efter slaget vid Lützen följde de 60 överlevande av gardet konungens lik till Sverige, varefter gardets personal utökades till 148 man. 1644 förenades det med ett dels i östersjöprovinserna, dels i Svealand uppsatt regemente till ett stort hovregemente, över vilket Magnus Gabriel De la Gardie blev chef. Större delen av regementet upplöstes efter 1660 förutom den i Sverige lämnade delen som utvecklades till Gardes 1. Hovregemente. Regementet utökades till 24 kompanier och deltog med utmärkelse i Karl XII:s krig där det gick förlorat efter slaget vid Poltava men nyuppsattes senare.
Regementet hade under åren haft namn som till exempel Konungens Hofregemente, Gula Brigaden, Konungens Lifguardie med flera till det 1793 fick namnet Svea livgarde.[4] I början av mars 1808 överfördes en bataljon med bland annat 200 man från Svea livgarde, Finska och Svenska gardesregementet till Åland. Bataljonen gjorde i juni 1808 ett misslyckat landstigningsförsök vid Lemo nära Åbo. Efter att truppen förstärkts så att respektive gardesregemente hade en bataljon på Åland gjordes ett nytt misslyckat landstigningsförsök i september 1808 vid Lakolaks och Helsinge. Gustav IV Adolf visade sitt missnöje över gardesregementenas insatser under Finska kriget genom att degradera dem till "vanliga" värvade regementen och Svea livgarde döptes i oktober 1808 efter regementschefen Fleetwood till Fleetwoodska regementet och fick motta fem kompanier ur Svenska gardesregementet. Omedelbart efter Gustav IV Adolf:s avsättning i mars 1809 återfick regementet namnet Svea livgarde.
1900–2000-talet [redigera]
Fram till 1901 var det ett värvat regemente, ursprungligen inkvarterat hos Stockholms borgerskap. Det var 1803-1946 kasernerat i Stockholm (först i Fredrikshov, från 1888 vid Linnégatan). Här uppfördes två i allt väsentligt lika kasernkomplex för Svea livgarde och Göta livgarde med huvudfasader mot Linnégatan. Byggnaderna uppfördes efter ritningar av Ernst Jacobsson, som var en av Sveriges ledande kasernarkitekter. De båda komplexen färdigställdes med två års mellanrum, Svea livgarde stod klart år 1888 och Göta livgarde år 1890.[5]
Från att ha delats på 10 kompanier om 80 man sattes regementet 1831 på åtta kompanier med tillsammans 820 nummer. Genom 1901-års härordning ökades det till 12 kompanier (3 bataljoner) och ett kulsprutekompani men antalet volontärer nedsattes till 555 man (musikpersonal inräknad) och genom 1914 års härordning ytterligare till 540 man. Kungl. Svea Livgardes musikkår var länge rikets främsta regementsmusik och många av dess medlemmar var även verksamma i Kungl. Hovkapellet. Genom försvarsbeslutet 1942 kom regementet att omorganiseras till ett fältregemente, samtidigt kom man även att organisera ett dubbleringsregemente under namnet Stockholms infanteriregemente (I 31).
I början av 1940-talet började den sedan decennier planlagda utflyttningen av regementet till Järvafältet att bli verklighet. Den 5 oktober 1946 lämnade Svea livgarde officiellt sin förläggning vid Linnégatan och detta skedde vid en ceremoni i parken vid minnesstenen. Dåvarande sekundchef, överste G. M. Stedingk överlämnade minnesstenen till Stockholm stad, representerad av stadskollegiets ordförande, borgarrådet Yngve Larsson. Därmed lämnades Stockholm som varit förläggningsort i mer än 400 år.[6] Regementet flyttades 1947 till Sörentorp i Solna och 1970 till Kungsängen.
År 1985 införlivades Livgardets dragoner (K 1) som en del i Svea livgarde, genom denna organisationsförändring övertog även Svea livgarde försvarsområdesstaben för Stockholms försvarsområde (Fo 44) från Livgardets dragoner (K 1). Regementet fick då den nya beteckningen I 1/Fo 44. År 1994 avskildes Livgardets dragoner och blev återigen ett självständigt förband.
Genom försvarsbeslutet 2000 beslutades att Svea livgarde, tillsammans med kavalleriregementet Livgardets dragoner (K 1), skulle bilda det nya förbandet Livgardet (LG). Detta sistnämndas verksamhet bedrivs fortfarande huvudsakligen i Kungsängen samt vid Lidingövägen i Stockholm. Vid tiden för sammanslagningen var Svea livgarde det näst äldsta militära förbandet i världen, bara Schweizergardet grundat 1509 var äldre.
Brigader [redigera]
Regementet kom genom försvarsbeslutet 1942 att organisera två stycken fältregementen, Svea livgarde (I 1) och Stockholms infanteriregemente (I 31). Genom försvarsbeslutet 1948 kom fältregementena att omorganiseras till infanteribrigaderer. Vid Svea livgarde kom endast fältregementet Svea livgarde att omorganiseras till brigad. Stockholms infanteriregemente fördelades mellan Blåa brigaden (PB 6) och Södermanlandsbrigaden (PB 10).[7]
Gula brigaden [redigera]
Gula brigaden (IB 1) återuppsattes 1949 genom att fältregementet Svea livgarde(I 1) omorganiserades till brigad. Brigaden kom till en början att bli Svea livgardes enda brigad och organiserades efter brigadmodellerna IB 49, IB 59, IB 66M. Gula brigaden var aktiv fram tills 1984 då den avvecklades.
Upplandsbrigaden [redigera]
Upplandsbrigaden (IB 38) tillhörde från början Upplands regemente (I 8) och bildades 1949 genom att fältregementena vid Upplands regemente omorganiserades till brigader. Brigaden överfördes 1957 till Svea livgarde genom att Upplands regemente (I 8) avvecklades i samband med försvarsbeslutet 1958. Brigaden var då organiserad efter brigadmodell IB 49 och kom senare att gå in i IB 59, IB 66. I samband med att brigaden ombildades till IB 77 blev den även regementets huvudbrigad. År 1984 övertog Upplandsbrigaden (IB 38) namn och beteckning genom att Gula brigaden (IB 1) avvecklades och kom från 1984 fram till 1991 att heta Gula brigaden (IB 1). År 1991 byttes namnet till Livgardesbrigaden (IB 1).
Livgardesbrigaden [redigera]
Livgardesbrigaden (IB 1) avskildes 1994 från regementet och fick det nya namnet Livgardesbrigaden (IB 1 (Mek)), samtidigt som brigaden blev från den 1 juli ett kaderorganiserat krigsförband inom Mellersta militärområdet (Milo M). I samband med försvarsbeslutet 2000 avvecklades samtliga brigader inom försvarsmakten den 30 juni 2000 och under en övergångsperiod kom delar av Livgardesbrigaden att ingå i 1. Mekaniserade divisionen.
Historiska namn [redigera]
Under den tid som regementet ser som sin aktiva tid så har det burit olika namn, beroende på vilken kung som regerat Sverige. Till exempel blev regementet degraderat av Gustav IV Adolf från ett gardesregemente till ett vanligt regemente och fick namnet Fleetwoodska regementet.[8]
| Beteckning | Namn | Aktiv | Regementschef | Kommentar |
|---|---|---|---|---|
| Drabanterna | 1523–1618 | Gustav Vasa | ||
| Hovregementet/Drabantregementet | 1618–16?? | Gustav II Adolf | Benämndes Gula regementet under trettioåriga kriget | |
| Gula regementet | 1618–1635 | Gustav II Adolf | ||
| Kungliga Maj:ts Garde och Livregemente | 1649–1655 | Drottning Kristina | ||
| Kungliga Maj:ts Livgarde till häst och fot | 1655–1700 | Karl X Gustav och Karl XI | ||
| Kungliga Maj:ts Livgarde till fot | 1700–1791 | Karl XII | ||
| Kungliga Maj:ts Första Livgarde | 1791–1792 | Gustav III | ||
| Svea livgarde | 1792–1806 | Gustav IV Adolf | ||
| Livgardet till fots | 1806–1808 | Gustav IV Adolf | Degraderat 1808 av Gustav IV Adolf | |
| Fleetwoodska regementet | 180–-1809 | Gustav IV Adolf | Återfick gardesstatus 1809 | |
| Svea livgarde | 1809–2000 | Karl XIV Johan till Carl XVI Gustaf |
Lokalisering [redigera]
- Regementet förlagt i Stockholm (1843–1946): 59°20′5″N 18°5′42″Ö / 59.33472°N 18.09500°V
- Regementet förlagt i Sörentorp, Solna (1947–1970): 59°23′40″N 17°59′46″Ö / 59.39444°N 17.99611°V
- Regementet förlagt i Kungsängen (1970–2000): 59°30.872′N 17°46.744′Ö / 59.514533°N 17.779067°V
Galleri [redigera]
-
De 1888 (I 1) och 1890 (I 2) invigna palatsliknande fotgardeskasernerna vid Linnégatan i Stockholm.
-
Kongl. Svea livgarde på Norrbro vid kungens av Portugal statsbesök 1870.
-
Kungl. Svea livgardes kaserner år 1926. Vid den här tiden var regementet förlagt vid Linnégatan i Stockholm.
-
Plan över Svea och Göta livgardes byggnader vid Linnégatan i Stockholm, arkitekt Ernst Jacobsson
Se även [redigera]
Referenser [redigera]
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
Noter [redigera]
- ^ ”Valspråk”. Livgardets historik. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/livgardet/Om-forbandet/Historik/. Läst 2011-01-01.
- ^ ”Sveagardesföreningens FAQ”. Sveagardesforeningen.se. http://www.sveagardesforeningen.se/faq.html#n7.[död länk]
- ^ Svenska underofficerarnas historia, FR. Josephson och W. T. Schultz, 1938
- ^ Lagerberg 1967, s. 27
- ^ ”Om Garnisonen”. Patentbesvärsrätten. 20 februari 2004. http://www.pbr.se/garnisonen.htm. Läst 4 december 2009.
- ^ Lagerberg 1967, s. 54
- ^ ”Omorganisering av armén till brigader”. Brigadmuseum.se. http://www.brigadmuseum.se/popups/brigadestructure.php. Läst 24 april 2011.
- ^ ”Livgardet till fot (Svea livgarde)”. Algonet.se. http://www.algonet.se/~hogman/regementen_lnf2.htm#Svea%20livgarde. Läst 16 september 2010.
Tryckta källor [redigera]
- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Stockholm: Statens Försvarshistoriska Museer. ISBN 91-971584-4-5
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek. ISBN 91-972209-0-6
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. ISBN 91-87184-74-5
- Lagerberg, Sven (1967). Livgardet i Stockholm. En stockholmskrönika.. Stockholm: Stockholms stadsmuseum
- Biografiska anteckningar om regementet äro samlade af K. V. S. Ridderstad i "Gula gardet 1526-1903" (1903). C. O. N.
- Wennerström, Thorsten (1947). Stockholms garnison genom tiderna. Uppsala: Almqvist&Wiksell
Vidare läsning [redigera]
- Barkman, Bertil C:son, red (1937). Kungl. Svea livgardes historia. Bd 1, 1523-1560. Stockholm: Stift. för Svea livgardes historia. Libris 8201151
- Barkman, Bertil C:son, red (1939). Kungl. Svea livgardes historia. Bd 2, 1560-1611. Stockholm: Stift. för Svea livgardes historia. Libris 8201147
- Lundkvist, Sven; Barkman, Bertil C:son, red (1963). Kungl. Svea livgardes historia. Bd 3:1, 1611-1632. Stockholm: Stift. för Svea livgardes historia. Libris 8201150
- Lundkvist, Sven; Tersmeden, Lars; Barkman, Bertil C:son, red (1966). Kungl. Svea livgardes historia. Bd 3:2, 1632(1611)-1660. Stockholm: Stift. för Svea livgardes historia. Libris 8201149
- Wernstedt, Folke, red (1954). Kungl. Svea livgardes historia. Bd 4, 1660-1718. Stockholm: Stift. för Svea livgardes historia. Libris 8201148
- Selander, Bengt, red (1976). Kungl. Svea livgardes historia. 5, 1719-1976. Stockholm: Stift. för Svea livgardes historia. Libris 155554. ISBN 91-7260-096-9 (hft.)
- Selander, Bengt, red (1983). Kungl. Svea livgardes historia. 6, Biografiska uppgifter om regementsofficerskåren 1903-1981. Stockholm: Stift. för Svea livgardes historia. Libris 8201152. ISBN 91-970517-0-5 (hft.)
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Svea livgarde.
|
|||||
|
|||||
