Sven-Olof Eliasson

Från Wikipedia
Version från den 28 maj 2017 kl. 07.52 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.3.2.4))
Sven-Olof Eliasson
Födelsedatum4 april 1933
FödelseortBoliden, Sverige
Dödsdatum18 november 2015 (82 år)
GenreOpera
RollTenor
År som aktiv19611996
Utmärkelser

Sven-Olof Eliasson, född 4 april 1933 i Boliden i Skellefteå landsförsamling, död 18 november 2015[1], var en svensk operasångare (tenor).

Eliasson studerade sång för bland andra Einar Beyron och på Musikhögskolan 1958–1962. Han sjöng i Oscarsteaterns kör 19541958. Eliasson var anställd på Den Norske Opera i Oslo 1961–1965 och Kungliga Teatern i Stockholm i omgångar 1965–1989. Han blev sedan operachef först på Stora Teatern i Göteborg 19881990 och därefter på Den Norske Opera 1990–1996.

Efter debuten som Alfred i Läderlappen i Oslo 1961 fortsatte karriären i Stockholm, där han debuterade som Rodolphe i Bohème 1963 och var fast anställd på Kungliga Teatern 19651970 och 19761989. Han utvecklades mot mer dramatiska roller som Titus, Lohengrin, Siegmund, Walther von Stolzing i Mästersångarna i Nürnberg och Verdi- och Pucciniroller. Han gjorde även moderna roller som Tom Rakewell i Rucklarens väg, Peter Grimes, Aschenbach i Benjamin Brittens Döden i Venedig och Alwa i Alban Bergs Lulu.

Han gästspelade i Glyndebourne, Zürich, Genève, Düsseldorf, Hamburg, Stuttgart, Frankfurt, München, Berlin, Dresden, Warszawa, Wien, Amsterdam, Paris, Rouen, Nice, Köpenhamn, Århus, Oslo, Rom, Milano, Barcelona, Montreal, Israel och på Drottningholmsteatern.

Teater

Roller

År Roll Produktion Regi Teater
1958 En löjtnant Madame Pompadour
Rudolf Schanzer, Ernst Welisch och Leo Fall
Ivo Cramér Oscarsteatern[2]
1959 Bartendern My Fair Lady
Frederick Loewe och Alan Jay Lerner
Sven Aage Larsen Oscarsteatern[3]

Priser och utmärkelser

Referenser

Noter

Källor