Sven Lidman
Wikipedia
Carl Hindrik Sven Rudolphsson Lidman, född 30 juni 1882 i Karlskrona, död 14 februari 1960 i Stockholm, svensk poet, författare och ledargestalt inom pingströrelsen.
Lidman var under sina studentår medlem i det litterära studentkotteriet Les quatre diables, dit också Sigurd Agrell, John Landquist och Harald Brising hörde. Han skrev poesi i en symbolistisk och dekadent tradition. Lidman var en viktig deltagare i aktiviströrelsen, som försökte få Sverige med i första världskriget på Tysklands sida. Den litterära alstringen avstannade när han 1917 genomgick en frälsningsupplevelse. 1921 anslöt han sig till pingströrelsen och intog vid sidan av Lewi Pethrus en ledande roll. Lidman uteslöts emellertid ur pingströrelsen (Filadelfiaförsamlingen i Stockholm) 1948 efter oenighet med Pethrus, bland annat gällande pingströrelsens sekulära verksamhet. Till oenigheten hörde exempelvis frågan om man skulle ge ut tidningen Dagen, något som Lidman motsatte sig. Lidman menade att Evangelii Härold, för vilken han var redaktör, var tillräcklig.
Far till Ulla Lidman-Frostenson, Sven Lidman, Sam Lidman, Eva Berggrén och Bibi Langer.
Innehåll |
[redigera] Bibliografi i urval
- 1904 - Pasiphaë, poesi
- 1905 - Primavera, poesi
- 1906 - Källorna, poesi
- 1907 - Elden och altaret, poesi
- 1910 - Stensborg, roman
- 1952 - Gossen i grottan, självbiografisk
- 1952 - Lågan och lindansaren, självbiografisk
- 1954 - Mandoms möda, självbiografisk
- 1957 - Vällust och vedergällning, självbiografisk.
[redigera] Priser och utmärkelser
[redigera] Externa länkar
[redigera] Källor
Franzen, Nils-Olof, Undan stormen (1986), ISBN 91-0-046929-2
