Sven Linderot

Från Wikipedia
Sven Linderot

Mandatperiod
1939–1949
Valkrets Västerbottens läns och Norrbottens läns valkrets
Tid i befattningen
1929–1951
Företrädare Nils Flyg
Efterträdare Hilding Hagberg
Född Sven Harald Larsson
8 oktober 1889
Skedevi församling, Östergötlands län
Död 7 april 1956 (66 år)
Sankt Görans församling, Stockholm
Gravplats Skogskyrkogården
Politiskt parti Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (1907–1917)
Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (1917–1921)
Sveriges kommunistiska parti (1921–1956)
Yrke Journalist, politiker
Maka Gerda Linderot (g. 1918–1956; hans död)
Barn Ina Linnéa Linderot (1926–2022)
Smeknamn Sven-Lasse


Sven "Sven-Lasse"[1] Harald Linderot, före 1918 Larsson, född 8 oktober 1889 i Skedevi församling, Östergötlands län, död 7 april 1956 i Sankt Görans församling, Stockholm,[2] var en svensk journalist och politiker (kommunist), riksdagsman (första kammaren) 1939–49, partiordförande i Sveriges kommunistiska parti 1929–51 och huvudredaktör för Norrskensflamman 1925–27.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Linderots föräldrar var statare. Han arbetade 1900–12 som glasblåsare vid Reijmyre glasbruk och deltog i storstrejken 1909. Efter deltagande i ytterligare strejker blev han svartlistad 1912.[3] Åren 1907–12 var han ledamot av styrelsen for Stockholmsdistriktet av Socialdemokraterna och 1912–14 var han symaskinsförsäljare i Stockholm. Därefter var Linderot agitator för Svenska fabriksarbetareförbundet och från 1915 ombudsman för Svenska handelsarbetareförbundet. Han var 1916–17 sekreterare i Socialdemokratiska ungdomsförbundet, och när detta bröt med moderpartiet socialdemokraterna följde han med till Sveriges socialdemokratiska vänsterpartis ungdomsförbund, där han 1917–21 var han ordförande. Från 1923 var Linderot journalist på Norrskensflamman och chefredaktör där 1925–27.

Partiordförande[redigera | redigera wikitext]

Linderot var ordförande i Sveriges kommunistiska parti 1929–51 och ledamot av första kammaren i riksdagen 1939–49. I sin roll som partiordförande försökte han balansera mellan Kominterns revolutionära linje och sin egen tro på en fredlig väg till socialismen via samarbete med socialdemokratin och den övriga arbetarrörelsen. Linderot var en ofta uppmärksammad debattör i riksdagen, men fick inget stort inflytande utanför det egna partiet, trots att detta under hans ledning nådde röstetalet 10,3 procent i andrakammarvalet 1944.[4] Under efterkrigstiden och kalla krigets inledning saknades förutsättningar för Linderots enhetsfrontstaktik. Han avgick som riksdagsman efter det stora nederlaget i andrakammarvalet 1948, där partiet endast fick 6,31 procent av rösterna, och som partiordförande 1951.

Internationella uppdrag[redigera | redigera wikitext]

Vid Kominterns sjunde kongress i Moskva 1935 valdes Linderot till dess exekutivkommitté.[5] Bland hans internationella insatser kan även nämnas positionen som andre styrman på fartyget Eskilstuna III, som var den första båten att bryta blockaden mot det nybildade Sovjetryssland i maj 1919.[6]

Privat[redigera | redigera wikitext]

Linderot var från 1918 gift med Gerda Linderot (född Rasmusson), även hon riksdagsledamot för SKP. Tillsammans hade de ett adoptivbarn, Ina Linnéa (1926–2022).[7]

Linderot avled 1956 och är begraven på Skogskyrkogården i Stockholm.[8] Vid hans begravning talade författaren Moa Martinson.[9]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Revolutionär ungdomsrörelse eller socialpatriotisk? : den unga proletärgenerationen har att välja. Stockholm: Fram. 1918. Libris 19540140  - Tillsammans med Jalmar Wiksten.
  • Vänstersocialismen och den fackliga kampen. Stockholm. 1918. Libris 2778474 
  • Socialist-revolutionärerna i den ryska revolutionen : ett bidrag till belysande av bolsjevikernas "förbrytelser". Stockholm: Frams. 1922. Libris 2778472 
  • Mondism eller klasskamp? : facklig borgfred eller proletär enhetsfront mot kapitalets offensiv?. Stockholm: Fram. 1928. Libris 1338718 
  • Partiet 15 år. Stockholm: Sveriges kommunistiska parti. 1932. Libris 9901072 
  • Komintern visar vägen : Kommunistiska internationalens XIII plenum och kommunistiska partiets uppgifter. Stockholm: Arbetarkultur. 1934. Libris 1347973 
  • Om vi hade fått tala i radio skulle vi ha sagt svenska folket några sanningens ord. Stockholm: SKP. 1936. Libris 11327424 
  • Sverge åt folket! : bryt finanskapitalets makt. Stockholm: Arbetarkultur. 1938. Libris 1377813 
  • Sverge i fara : sammanfattning av Sven Linderots tal på CK-plenum 6-7 januari. Stockholm: Arbetarkultur. 1939. Libris 1377812 
  • Demokrati, försvar, folkförsörjning, regeringsmakt : tal i första kammaren vid urtima riksdagens remissdebatt den 6 augusti 1940. Stockholm: Arbetarkultur. 1940. Libris 1377811 
  • Demokratins självmord : Sven Linderots och Hilding Hagbergs anklagelsetal  : riksdagen mot reaktionens anlopp. Stockholm: Arbetarkultur. 1940. Libris 1377815 
  • Två tal till Stockholms väljare. Stockholm: Stockholms kommunistiska arbetarekommun. 1940. Libris 1377814 
  • Grundskott mot demokratin. Stockholm: Västermalm. 1941. Libris 1401243 
  • I kamp för fred och frihet. Stockholm: Arbetarkultur. 1941. Libris 1401244 
  • Mellan världskrigen : bidrag till Sveriges kommunistiska partis historia. Stockholm: [Arbetarkultur]. 1942. Libris 1296249 
  • Sven Linderots Tal på Kommunistiska partiets konferens den 10-11 januari 1942. Dagspolitik, 99-2041406-9 ; 1. Stockholm: Arbetarkultur. 1942. Libris 1394140 
  • Bondefrågan i Sverge : till diskussionen om samverkan mellan arbetare och bönder. Stockholm: Arbetarkultur. 1943. Libris 1401240 
  • Bönder och arbetare. Dagspolitik, 99-2041406-9 ; 11. Stockholm: Arbetarkultur. 1943. Libris 1394150 
  • Framtidens ungdom. Stockholm: Sverges kommunistiska ungdomsförbund. 1943. Libris 1401242 
  • Ny kurs. Dagspolitik, 99-2041406-9 ; 15. Stockholm: Arbetarkultur. 1943. Libris 1394154 
  • Kommunisternas dagsprogram. Stockholm: Arbetarkultur. 1944. Libris 1401245 
  • Demokratins handlingsprogram : tal på Sverges kommunistiska partis 13e kongress 18 maj 1946. Stockholm: Arbetarkultur. 1946. Libris 8219574 
  • Samling kring efterkrigsprogrammet : koncentrerat referat av Sven Linderots och Hilding Hagbergs tal i remissdebatten. Dagspolitik, 99-2041406-9 ; 24. Stockholm: Arbetarkultur. 1946. Libris 1394163  - Tillsammans med Hilding Hagberg.
  • Kommunisterna och kristendomen. Stockholm: Arbetarkultur. 1947. Libris 1401248  - Tillsammans med Rodny Öhman.
  • Demokrati eller folkdemokrati? : disputationen Erlander-Linderot i Stockholms konserthus den 19 april 1948. Stockholm: Tiden. 1948. Libris 1396523 
  • Kommunisterna i remissdebatten. Dagspolitik, 99-2041406-9 ; 37. Stockholm: Arbetarkultur. 1948. Libris 1394176 
  • Svensk arbetarrörelse i brytningstid : tal och skrifter i urval / [under redaktion av Knut Bäckström]. Stockholm: Arbetarkultur. 1949. Libris 1401246 
  • Masslinjen : tal och skrifter av Sven Linderot / i urval och med inledning av Per-Olov Zennström. Stockholm: Arbetarkulturs förlag. 1972. Libris 7589981. ISBN 91-7014-000-6 
  • Kommunistiska samtal : Sven Linderot om demokratisk centralism, partidisciplin, arbetsplikt, grupparbete, rapportering juni 1924  : studiehäfte. KU-studie ; 1977:1. Göteborg: Kommunistisk ungdom. 1977. Libris 1291879 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sven, "Sven-Lasse" Linderot i Nationalencyklopedin
  2. ^ Sveriges dödbok 7: 1860–2017. Sveriges Släktforskarförbund. 2018. Libris 5fmmd34c39cvtmg1. ISBN 9789188341280 
  3. ^ ”Sven Larsson (Linderot)”. Reijmyre Idrottsförening. http://www.reijmyreif.se/foreningen/sven_linderot.shtml. 
  4. ^ Bra Böckers lexikon, 1977
  5. ^ Vilém Kahan (1976). ”The Communist International, 1919–43: The Personnel of its Highest Bodies”. International Review of Social History (Cambridge University Press) 21 (2): sid. 179. https://www.cambridge.org/core/services/aop-cambridge-core/content/view/E2928A6C9DE9F60E2C4FB0746056EB27/S0020859000005198a.pdf/the-communist-international-1919-43-the-personnel-of-its-highest-bodies.pdf. 
  6. ^ ”Sven ”Sven-Lasse” Linderot”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/sven-sven-lasse-linderot. Läst 20 januari 2017. 
  7. ^ ”Ina Linderot”. Bohusläningen. 31 maj 2022. https://www.pressreader.com/sweden/bohuslaningen/20220531/282913799121279. Läst 8 april 2023. 
  8. ^ ”Äntligen får Garbo komma hem”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9905/15/garbo.html. Läst 20 januari 2017. 
  9. ^ ”Moa Martinson”. Kommunistiska Partiet på Facebook. https://www.facebook.com/kommunisterna/photos/a.486464664719407.111343.152953178070559/1048239581875243/?type=1&theater. Läst 23 januari 2017. 
  • Norberg, Anders (1992). Tvåkammarriksdagen 1867-1970 : ledamöter och valkretsar. Bd 5 Kopparbergs län, Gävleborgs län, Västernorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län, Norrbottens län, register band 1-5. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. sid. 361-362. Libris 498955. ISBN 9122014969 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Sven Linderot (1889-1956) : partiledaren, internationalisten, patrioten / [Harry Hagberg ... Göteborg: Fram. 1979. Libris 19999945. ISBN 9175100274 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Nils Flyg 		Sveriges kommunistiska partis partiledare
1929–1951 		Efterträdare:
Hilding Hagberg
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sven_Linderot&oldid=52387262”