Sven Romanus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sven Einar Romanus, född 19 januari 1906 i Karlstad, Värmlands län, död 30 april 2005 i Högalids församling, Stockholm, var en svensk ämbetsman.

Sven Romanus blev jur.kand i Stockholm 1929, varefter han tjänstgjorde som extraordinarie notarie vid Svea hovrätt i tio år. 1944 utsågs han till byråchef i lagärenden vid justitiedepartementet, och 1946 till hovrättsråd. 1947-1950 var han ledamot av lagberedningen. Från 1951 till 1973 justitieråd. Under 1930-talet till 1950-talet hade Romanus flera uppdrag, som till exempel notarie och sekreterare i riksdagsutskottet, suppleant i arbetsdomstolen, sekreterare i 1941 års befolkningsutredning, parlamentsundersökningskommissionen 1945-1947, 1948-49 ställföreträdande justitieombudsman, vice ordförande och därefter ordförande i Pressens opinionsnämnd och ledamot i ungdomsfängelsenämnden.

Romanus var ordförande i HD 1969-1973 och justitieminister (partipolitiskt obunden) 1976-1979.

Sven Romanus belönades 1980 med Serafimermedaljen.

Han var son till lektor Anton Romanus och Reidunn Lindboe och farbror till Gabriel Romanus. Han gifte sig 1932 med Alfhild Sandfærhus från Norge (1909-96).


Företrädare:
Lennart Geijer
Sveriges justitieminister
1976–1979
Efterträdare:
Håkan Winberg
Företrädare:
Ola Ullsten
Sveriges vice statsminister
1978–1979
Efterträdare:
Ingemar Mundebo