Sven Scholander

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sven Scholander
Sven Scholander 1909
Född 21 april 1860
Stockholm
Död 14 december 1936 (76 år)
Djursholm
Nationalitet Svensk
Yrke/uppdrag Kompositör, sångare, bildhuggare, affärsman
Maka Charlotta Sofia Johanna von Bahr (1889–1932)
Enleveringsgruppen, Stockholms slott (2 av 4) Enleveringsgruppen, Stockholms slott (2 av 4)
Enleveringsgruppen, Stockholms slott (2 av 4)
Sven Scholanders fotografiska magasin, Brunkebergstorg 14, 1906

Sven Scholander, född 21 april 1860 i Stockholm, död 14 december 1936 i Djursholm, var en svensk kompositör, vis- och lutsångare, bildhuggare och affärsman.

Skulptör[redigera | redigera wikitext]

Sven Scholander var son till Fredrik Wilhelm Scholander och studerade ornamentik i Stockholm och 1883-86 under resor i de romanska länderna. Han studerade samtidigt sång för Ellen Bergman och i Paris hos Enrico Delle Sedie. Senare blev han ornaments- och byggnadsbildhuggare i Stockholm och tjänstgjorde som teckningslärare vid skolor. Scholander var även engagerad som restauratör för Enleveringsgruppen av Bernard Foucquet uppsatt 1897 på Stockholms slott.

Affärsman[redigera | redigera wikitext]

Sven Scholander var från 1893 återförsäljare för F.H Hasselblad & Co[1] och öppnade 1895 ett större magasin vid Brunkebergstorg 14[2] för försäljning av fotografiska utensilier, bland annat skioptikonapparater[2].

Sångare[redigera | redigera wikitext]

Framför allt ägnade han sig åt återupplivandet av den gamla vissången med ackompanjemang av luta. Särskild har Bellmanssången genom honom på nytt blivit populär i sin ursprungliga form, det vill säga som solosång i stället för manskvartett. Dessutom har Scholander under sina studieresor inbärgat äldre och nyare franska, italienska, tyska, engelska och spanska visor samt själv satt lätta melodier till stycken av Elias Sehlstedt, Gustaf Fröding och andra diktare, vilket allt han föredrog på ett fjättrande sätt med liten röst, men mästerlig artikulation och frasering samt sprittande livfull dramatisk uttrycksförmåga. Kostlig burlesk, skalkaktighet och tragisk humor återgav han lika lyckad. Sin gitarrsträngade luta behandlade han virtuosmässigt, och hans sätt att knyta omedelbar gemenskap med åhörarna var både trevligt och distingerat.

Sven Scholander hade sedan 1892 med framgång konserterat i Sverige, Danmark, Norge, Finland, Frankrike, Schweiz, Belgien, Nederländerna, England, Österrike, Ungern och allra mest i Tyskland. Hans årliga turnéer omfattade upp till 130 konserter under en säsong. Efter 1911 sjöng hans dotter Karin Elisabet med vid hans soaréer. En internationell vissamling, Scholanderprogramme, innehållande 100 sånger (en åttondel av hans repertoar) utgavs 1909 till 1912 i 10 häften på Breitkopf & Härtel. Scholander var efter 1915 verkställande direktör i AB Nordiska musikförlaget i Stockholm.

Verk (urval)[redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Musiktryck[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Elmblad, Sigrid: Sven Scholander : några ord till 50-årsdagen. Stockholm, 1910.
  • Scholander, Sven: Några minnen och bilder från en sångarfärd till Java. S.l., s.a.
  • Scholander, Sven: Visan, lutan och jag. Stockholm, 1933.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.fotopaw.se/texter/hbhist.htm
  2. ^ [a b] http://runeberg.org/authors/scholsve.html

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]