Sven Wingquist

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sven Wingquist
Sven Wingquist, cirka 1926
Född 10 december, 1876
Kumla, Sverige Sverige
Död 17 april, 1953
Göteborg
Utbildning Maskiningenjör
Yrke/uppdrag Konstruktör, uppfinnare, industrialist. En av SKF:s grundare.
Maka Sofie, född Bredberg
Hildur, född Hult (1919-1963)
Föräldrar Sven Wingqvist och Anna Wingqvist.

Sven Gustaf Wingquist, född 10 december 1876 i Hallsbergs stationssamhälle i Kumla landskommun i Närke,[1][2][3][4] död 17 april 1953 i Göteborg,[4] var en svensk maskiningenjör, uppfinnare och industrialist. Wingquists banbrytande kullagerskonstruktioner lade grunden till Svenska Kullagerfabriken AB (SKF), som han var med och grundade 1907. Han var bolagets förste verkställande direktör från starten till 1919 och senare bolagets styrelseordförande under åren 1938-1953.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Han var son till stinsen[5] i Hallsberg, Sven Wingqvist (född 1844), själv av bondesläkt, och Anna, född Lundberg 1851.[6][7] Båda föräldrarna kom från Skaraborgs län, fadern från Lundby och modern från Falköping.[7] I föräldrahemmet bodde också mostern Hermina och morbrodern Sven, som båda var bokhållare.[2] Sven var äldst av de fyra barnen.[7] När fadern gick i pension flyttade familjen till Falkenå i Örebro.[8]

Sven Wingquist var första gången gift med Sofie Bredberg. Efter skilsmässa från henne gifte han om sig den 6 juli 1919 med Hildur (1892-1963), född Hult från Själevad i Västernorrlands län.[7] Dessa två har en gemensam grav vid Eggby kyrka, strax öster om Skara. Även Sven Wingquists bror, ingenjören Erik Wingquist (1885-1921)[9], var verksam inom Svenska Kullagerfabriken AB.[10][11]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

1894 tog Wingquist maskiningenjörsexamen vid Örebro tekniska elementarskola, varefter han 1894-1895 utbildade sig till textilman vid John Lennings vävskola i Norrköping. Wingquist praktiserade 1895-1896 vid Gävle mekaniska verkstad och vid olika verkstäder i USA. Under åren 1896-99 var han anställd som ingenjör vid Jonsereds Fabriker. Därefter anställdes han som driftsingenjör vid Gamlestadens Fabrikers AB i Göteborg. Här fick han ansvara för reparationsverkstaden och ångmaskincentralen.[12]

Som ung driftsingenjör vid Gamlestadens Fabriker fick han i uppgift, att lösa de återkommande maskinstoppen som orsakades av havererade lager på de långa centrala drivaxlarna. Han kom underfund med, att detta orsakades av sättningar i lermarken[13], som fabriken var byggd på.[14] Knappt mätbara förskjutningar av lagerlägena för drivaxlarna resulterade i stora lagerkrafter på de i princip helt stela kullagren, vilka till slut skar. Lagren som i huvudsak var av tyskt fabrikat,[15] var också i övrigt av undermålig kvalité. Wingquists försök att lösa lagerproblemen i fabriken sammanföll i tiden med de intensiva diskussioner om olika lagertyper som pågick i tekniska kretsar vid den här tiden, speciellt i Tyskland. Metallurgen professor Richard Stribeck hade på uppdrag av DWF (Deutsche Waffen- und Munitionsfabrik) 1899, publicerat en rapport 1902 som på vetenskaplig grund gjorde en jämförelse mellan glidlager och kullager som maskinelement. Rapporten kom att bli ett genombrott för kullagertekniken, där Stribeck, i motsats till vad som tidigare varit den allmänna uppfattningen, kunde påvisa stora tekniska fördelar med kullager jämfört med glidlager för många olika typer av lagringar. Wingquist följde noga med i de diskussioner som pågick och förstod i ett tidigt skede att det fanns ett stort utrymme för innovationer inom kullagertekniken. Han höll en rad föredragningar i ämnet inom ledande ingenjörsföreningar i Göteborg där han påvisade de tekniska fördelarna med kullager baserade på Stribecks rapport och den utveckling som pågick i främst Tyskland.

För att kunna arbeta effektivare med lagerproblemen i fabriken inrättades på Wingquists initiativ en mindre experimentverkstad på fabriksområdet där olika lagertyper och stålkvalitéer kunde provas under kontrollerade former. Detta ledde så småningom fram till en rad olika lagertyper och redan 1906 sökte han patent på ett 1-radigt självreglerande spårkullager med sfärisk form på ytterringens löpbana (svenskt patent nr. 24160), men som hade den nackdelen att det inte klarade axiella laster i någon nämnvärd grad genom kilverkan på kulorna och lagertypen tillverkades därför aldrig i några större antal

En av SKF:s grundare[redigera | redigera wikitext]

Originalskiss på ett självinställande lager av tidig modell. Jämför med lagret till vänster på bilden under.
Sven Wingquist självreglerande dubbelradiga radialkullager. En tidig version till vänster med begränsad sfärisk yta på ytterringens löpbana och slutlig version 1907, till höger.
Sven Wingquist ritning till patentet nr 25406, 1907.
Sven Wingquist på en arrangerad bild vid sitt ritbräde på 1940-talet.

Wingquist och ledningen för Gamlestadens Fabriker förstod rätt snart, att en liten experimentverkstad med begränsade resurser inte var tillräcklig för att kunna arbeta vidare med de alltmer avancerade konstruktioner som Wingquist skissade på, och som på sikt kunde utgöra grunden för ett nytt fristående kullagerföretag. Detta var en framtidsvision, som Wingquist tidigt framförde, men som han inledningsvis inte fick gehör för. På initiativ av Wingquist grundades emellertid Svenska Kullagerfabriken (SKF). Till att börja med var SKF ett dotterbolag till Gamlestadens Fabrikers AB. Detta gjordes för att kunna koncentrera den kapitalkrävande utvecklingen av kullager till ett separat bolag med eget riskkapital.

Vid bolagsstämman den 16 februari 1907 på Gamlestadens Fabriker AB beslöt Axel Carlander och Knut J:son Mark, att skjuta till nödvändigt kapital för dotterbolaget. Sven Wingquist utsågs till verkställande direktör och teknisk chef. Aktiekapitalet fördelades på totalt 110 aktier varav Knut J:son Mark tecknade sig för 84 aktier - varav 80 för Gamlestadens fabrikers räkning[16] - och Sven Wingquist för 20 aktier.[17] Av dessa erhöll Wingquist tio i gottgörelse för redan gjorda och för kommande kullageruppfinningar.[18].[14] Axel Carlander, Johan Christopher Carlander och Johannes J:son Mark tecknade sig för två aktier vardera.[17]

Axel Carlander utsågs till styrelsens ordförande för det nya bolaget. Vid denna tidpunkt var det berömda 'SKF-lagret' inte färdigutvecklat även om Sven Wingquist var på rätt spår och arbetade intensivt med olika prototyper. Efter ingående studier fann han lösningen med det dubbelradiga sfäriska kullaget på påskdagen den 31 mars 1907. Wingquist hade nu funnit den lösning, som löste problemen med lagerhaverierna i Gamlestadens Fabrikers maskinpark och många andra lagerproblem på det maskintekniska området världen över.

En avgörande patentansökan[redigera | redigera wikitext]

Patentansökan inlämnades den 21 maj 1907 in till Patent- och registreringsverket och redan den 6 juni 1907 godkändes S.G. Wingqvists patentansökan i Sverige, på ett flerradigt självreglerande radialkullager, svenskt patent nr. 25406.[19] Det banbrytande med Sven Wingquists uppfinning var att lagret hade dubbla kulrader, kombinerat med en sfärisk form på den yttre lagerringens löpbana med speciella geometriska förhållanden, som gjorde att lagret även klarade betydande axiella laster utan att lagerbanorna och kulorna utsattes för stora påkänningar. Lagret, som kom att benämnas 'SKF-lagret', lade grunden till SKF:s snabba expansion som lagertillverkare.

Självjusterande radialkullager - svenskt patent nr 25406.

I Gamlestadens Fabrikers årsredovisning för 1906[20], som presenterades på våren 1907, och som även inkluderade den bolagsstämma som hölls i februari 1907 då SKF grundades gav Gamlestadens Fabriker följande redovisning över SKF:s start:

"Ingeniör Wingquist har under året experimenterat med tillverkning av ett nytt kullager, varå han sökt patent, och som efter allt att döma skulle komma att visa sig överlägset andra dylika. Då vi genom att sätta in kullager i maskinerna, där så kunde ske, skulle spara ej obetydligt med kraft, beslöt Styrelsen anskaffa en del maskiner för att tillverka dessa lager. Härvid hade jämväl den tanken, att om detta försök visade sig fördelaktigt, borde det vara en god affär att bilda ett särskilt bolag för denna fabrikation. Sedan vi nu varit igång någon tid och erfarenheten tycks styrka, att man kan hysa goda förhoppningar om saken, har en tomt för en ny fabrik köpts av Göteborgs Stad, varjemte en del maskiner för tillverkningen anskaffats. I början av detta år har också konstituerande stämma hållits med Aktiebolaget Svenska Kullagerfabriken, vari Styrelsen för Gamlestadens Fabrikers Aktiebolag tecknat aktier för 82 000. Det är Styrelsens förhoppning, att detta skall visa sig vara ett lyckligt beslut.[15]

Vid samma tid söktes och godkändes också patent på lagertypen i bland annat Tyskland, Frankrike, Storbritannien och i USA. Totalt erhölls patent i 10 olika länder under en kort tidsperiod. I patent nr. 25406 finns både ett 2- och ett 3-radigt radialkullager beskrivet, men det var det 2-radiga kullagret med sfärisk form på ytterringens löpbana, allmänt kallat 'sfäriskt kullager', som skulle komma att bli SKF:s stora försäljningsframgång. Wingquist hade också varit förutseende, att samtidigt ta ut patent i samtliga stora industrinationer för att förhindra plagiat.

Ledde SKF:s affärsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Nu hade SKF ett försprång och etablerade snabbt egna agenter, försäljningskontor och fabriker i ett flertal länder utanför Sverige. Sven Wingquist var inte bara den drivande i SKF:s teknikutveckling, utan också i hög grad involverad i SKF:s lansering av sina produkter. Genom en snabb uppbyggnad av ett vittförgrenat återförsäljarnät och etablering av egna fabriker utomlands utgjorde patentet 25406 en viktig grundsten för företagets möjligheter att utvecklas. Den energiska bearbetningen av marknaden, som Wingquist bedrev, och den successiva etableringen av egna fabriker utomlands, med en första fabrik i Luton i England 1911, resulterade i att försäljningsvärdet redan 1909 uppgick till ett belopp som översteg 500 000 kronor. Därefter steg den nästan explosionsartat: år 1910 utgjorde den 1 miljon kronor, år 1911 2 miljoner kronor, år 1912 4,5 miljoner kronor och 1913 6,5 miljoner kronor. Försäljningsframgångarna skedde i hård konkurrens från främst Fichtel & Sachs i Tyskland, Hoffmann i England och Timken i USA.

På den tyska marknaden var den inhemska kullagerindustrin betydande. Där skapades också 1913 av de större fabrikerna en kullagerkonvention, som hade karaktären av ren kartellbildning och som i viss utsträckning var riktad mot SKF:s expansion. Wingquist, som tidigt hade övervägt att grunda ett dotterföretag i Tyskland, valde då metoden att förvärva inflytande över en av de tyska kullagerfabrikerna. Genom en nyemissionen 1913, som tillförde SKF ett nytt kapital på 6 miljoner kronor, fick SKF möjlighet att köpa halva aktiekapitalet i Norma Compagnie i Cannstatt. Detta innebar för SKF en investering av 3 miljoner Mark. Genom denna affär blev SKF etablerat i Tyskland och inträdde 1914 i den tyska kullagerkonventionen.[10][12]

Omkring 1915 startade man kullagertillverkning i USA för att främst sälja in SKF-lager inom fordonsindustrin, genom förvärv av den amerikanska kullagertillverkaren The Hess-Bright Manufacturing Co. i Philadelphia, som tillverkade det inarbetade "Conrad"-lagret på licens av ett tyskt företag (DWF-Deutsche Waffen Fabrik). Affären hanterades av Björn Prytz, som hade rest över till USA, och stod i kontakt med Winquist i Göteborg per telegram. SKF hade i samband med USA-etableringen egentligen tänkt, att introducera ett prisbilligt fordonslager under varumärket "Volvo", men detta skrinlades och alla lager kom istället att märkas med SKF:s logotyp.[21].

Fältprovning av SKF-hjullager på en SCANIA-lastbil i september år 1909. Sven Wingquist syns till höger bak på flaket.

Under tidigt 1900-tal svarade person- och lastbilsidan för merparten av försäljningsvolymen och USA med den snabbt växande personbilstillverkningen var tidigt en mycket viktig marknad för SKF. Lastbilstillverkaren Scania i Malmö blev senare hopslagen med Vabis i Södertälje till Scania-Vabis. Företaget köpte alla sina axellager från utlandet, men blev efter övertygande långtidsprover med olika SKF-lager i sina lastbilar, en stor kund till SKF efter fältprovet 2-3 september 1909.

Uppfinner världens första automatlåda, blir hedersdoktor och aktiverar ett vilande bolag - "jag rullar"[redigera | redigera wikitext]

Fältprovet med Scania-lastbilen föder Wingquists fascination för automobiler. Det utmynnar bland annat i Wingquists patent på världens första automatiska växellåda, vilket medförde att bilfabrikerna i Detroit blev intresserade. År 1921 utses han till hedersdoktor vid den tekniska högskolan i Hoboken, New Jersey. Fem år senare - på hösten 1926 - påbörjas projektet med en svensk biltillverkning i Göteborg. Det är två unga medarbetare vid SKF - Assar Gabrielsson och Gustaf Larson - som samarbetat med Sven Wingquist. Resultatet blir att den första Volvon på förmiddagen den 14 april 1927 kommer ut i solgasset på Hisingen. Sven Wingquist hade tidigare bildat ett bolag med namnet "Volvo". Bolaget hade varit vilande från i maj 1915, men aktiverades i samband med starten av bilföretaget. På latin betyder volvo ungefär[22] "jag rullar"[23] - ett passande namn både på en kula och en automobil.[24]

Ett eget stålverk för SKF[redigera | redigera wikitext]

Wingquist funderade mycket på materialfrågan för att kunna öka lagerbelastningen, öka livslängden på kullagren och även få en högre leveranssäkerhet. Han kom så småningom fram till, att den bästa lösningen vore att företaget skaffade sig ett eget stålverk där man kunde anpassa stålets egenskaper för olika delar i lagren. Efter en genomgång under 1915 av tänkbara stålföretag beslöt han sig för att försöka förvärva Hofors järnbruk, som ägdes av Stockholms Enskilda Bank med vice häradshövding Marcus Wallenberg som verkställande direktör. Från sitt första möte med Marcus Wallenberg berättade Wingquist, att han blivit ordentligt "examinerad" om SKF:s ställning och utvecklingsmöjligheterna för bolaget. Affären slutfördes under 1916 och då ingick även förvärvet av Grönkvists Mekaniska Verkstad i Katrineholm (G.M.V.), som SKF drivit en långvarig process mot för patentintrång. Marcus Wallenberg kom senare, att ingå i SKF:s styrelse.

Inhemsk konkurrens[redigera | redigera wikitext]

Byst i brons av Sven Wingquist vid entrén till SKF.s huvudkontor i Göteborg. Konstnär: C. Frisendahl.

Grönkvists Mekaniska Verkstad hade påbörjat sin lagertillverkning redan 1913, och byggde sin produktion på en variant av Wingquists sfäriska kullager samt ifrågasatte Wingquists patenträtt. Den påföljande patenttvisten drog ut på tiden och engagerade en rad tekniska experter. Konflikten löstes inte men bilades genom SKF:s köp av G.M.V. Under första världskriget startades många företag med "kullagerambitioner", varav majoriteten introducerades på aktiebörsen - ofta redan innan fabriksbyggnader påbörjas. Nordiska Kullageraktiebolaget (NKA), grundat 1914, utgjorde det mest seriösa alternativet. NKA grundades på initiativ av en grupp affärsmän i Göteborg, där bryggeriägaren Melcher Lyckholm (J W Lyckholm & Co) var den drivande. Företaget hade SKF som förebild och omfattade bland annat ett eget järnverk - Forsbacka i Gästrikland. Under 1917 kulminerade företagsetableringarna, och under det året grundades, AB Kullagerfabriken Svea i Lindesberg (februari), Stockholms Kullager AB (maj), Skandinaviska Kullager AB i Stockholm (juni), AB Bursells Cykoidkullager i Göteborg (juni), AB Kullagerverken i Stockholm (oktober) och Baltiska Kullager AB i Stockholm (november).[25]

I mars 1918 avslöjades en skandal, som kom att benämnas "Kullageraffären". Det var Baltiska Kullageraktiebolaget (BKA), en av de nya kullagerfirmorna, som hade lyckats värva chefen för SKF:s konstruktionsavdelning, Fritz Kjerrström, som tekniskt ansvarig vid sin anläggning i Stockholm. Kjerrström hade innan han lämnade sin plats på SKF, under månader gjort kopior av olika maskinritningar, som han därefter överlämnade till sin nya arbetsgivare. Det hela avslöjades och ledde till polisanmälan. Sven Wingquist uppskattade antalet kopierade ritningar till mellan 1 500 och 2 000, och misstänkte att stölderna varit planlagda redan vid Baltiska Kullagers start i november 1917. Polisutredningen väckte stor uppståndelse och bekräftade i stort anklagelserna. Verkställande styrelseledamoten i BKA, J.E. Frykberg ansågs bära huvudansvaret och avskedades. Redan på sommaren 1918 övertogs hela BKA av NKA och upphörde därefter som företag. NKA försäkrade i sin tur att inga SKF-ritningar längre fanns i BKA:s arkiv, vilket godtogs av Wingquist.[26]

Med Wingquist som verkställande direktör och Axel Carlander som styrelsens ordförande utvecklades SKF snabbt till ett världsledande företag inom tillverkning av kul- och rullager för både stationära och mobila maskinapplikationer. Wingquists extra 10 aktier som han erhöll vid bolagets grundande och kommande tantiem i utbyte mot patentet 25 406 skulle visa sig vara mycket lönsamt för hans ekonomi. I 1913 års taxeringskalender stod han för den högsta deklararerade privata inkomsten i Göteborg[15], från att så sent som 1907 taxerats för blygsamma 8 000 kronor[27].

Wingquist trappar ned[redigera | redigera wikitext]

Sven Wingquist, medalj i brons utgiven av IVA 1980, utförd av Lars Englund och Yvonne Möller. Diameter 45 millimeter.

Den 7 februari 1919 avgick Wingquist som verkställande direktör på egen begäran på grund av allmän trötthet. Redan under 1918 hade denna tyngt honom och den hade blivit värre med tiden. Tröttheten medförde till slut, att han blev tvungen att ställa in en viktig tjänsteresa på hösten 1918. Winquist var enligt läkarna inte sjuk i medicinsk mening, men bedömdes helt enkelt utarbetad av mycket och intensivt arbete under lång tid. Han ordinerades vila och en nerdragning av arbetstempot. Wingquist efterträddes av dåvarande försäljningschefen för SKF, Björn Prytz, men arbetade vidare som konsulterande ingenjör och styrelseordförande på deltid i SKF. Så småningom återfick han dock sina krafter och återgick till att arbeta heltid. När Axel Carlander, efter en obruten tid som styrelseordförande för SKF från att bolaget grundades 1907, avgick 1937, tillsattes Björn Prytz som styrelseordförande under ett år. Sven Wingquist tog över året därpå och innehade ordförandeposten under 15 år fram till sin död.

Stort socialt ansvar[redigera | redigera wikitext]

Sven Wingquist var en socialt mycket ansvarskännande person och införde redan 1913 fyra dagars semester med full lön.[28] Han ordnade dessutom med kortare arbetstid, bostäder, olycksfallsförsäkring och bildade en pensionsfond innan sådana blivit lagstadgade.[29] På sin 40-årsdag 1916 donerade Wingquist 100 000 kronor till arbetarna vid SKF i Göteborg, att förvaltas av "SKF:s arbetares förening". Vid samma tillfälle donerade han även 100 000 kronor till tjänstemännen vid SKF i Göteborg. Avkastningen skulle i första hand tillgodose kulturella intressen. På sin 50-årsdag överlämnade Wingquist och hans maka Hildur till arbetare och tjänstemän som gåva den i Hakefjorden belägna ön Lilla Brattön. På ön, som har en areal av 28 tunnland, fanns även ett par villor och en mindre stuga, vilka också ingick i gåvan. Frånsett det materiella värdet av gåvorna, var Sven Wingquists intresse för de anställdas välfärd en viktig faktor som skapade trivsel. Detta framgick tydligt när verkstadsklubbens ordförande Bror "Brollan" Nilsson framförde SKF-arbetarnas tack och lyckönskningar till Wingquist på hans 70-årsdag 1946.[30] Nilsson sade då bland annat:

Det har ofta varit hårda tag, men sedan har det blivit frid och försoning, ty Du är en stor reformator, som alltid har förstått att skapa arbetsglädje.
Tal av Bror "Brollan" Nilsson till Sven Wingquist vid dennes 70-årsdag. (1946)

Intresset för skogsforskning[redigera | redigera wikitext]

Sven Wingquist var mycket intresserad av skogsforskning och blev 1930 styrelseledamot i Skogssällskapet. Han var den som först i Sverige lanserade metoden med skogsvärdering genom flygfotografering. Stiftelsen "Hildur och Sven Wingquists stiftelse för skogsvetenskaplig forskning" skapades den 10 december 1946 genom att familjens egendom Remningstorp skänktes till stiftelsen. Fastigheten omfattade vid denna tidpunkt 1 513 hektar med ett taxeringsvärde av drygt 800 000 kronor.[31] I samarbete med Skogssällskapet och i samråd med Statens Skogsforskningsinstitut skall stiftelsen arbeta vidare med forskningsarbetet inom området.[32]

Övriga uppdrag[redigera | redigera wikitext]

Sven Wingquist var ledamot av styrelsen för Svenska Industriförbundet 1913-1938, och av Allmänna Exportföreningen 1913-1925 samt 1934-1938. Han var även efterfrågad i andra företag och var 1917-1946 verksam i AB Bofors, 1933-1936 som verkställande direktör och 1917-1932 och 1937-1946 som styrelseordförande. Han var även ordförande i styrelsen för Bofors Nobelkrut.[7] Wingquist var ledamot av AB Volvos styrelse fram till 1949 - under en period även vice ordförande,[7] och ledamot av styrelsen i SAAB från 1937.[10][33][34] Åren 1941-1953 var han styrelseordförande i Svenska Flygmotor AB. Wingquist var styrelseordförande i Nydqvist & Holm AB, ledamot i styrelserna för Skandinaviska Banken och Svenska Aeroplan AB.[32] samt ledamot i 1931 års flygkommission.[7]

Sven Wingquists svenska patent[redigera | redigera wikitext]

Patent- och registreringsverket, patent nr:

  • 24160 1-radigt självreglerande spårkullager med sfärisk form på ytterringens löpbana, 1906
  • 25406 Flerradigt självreglerande radialkullager, 1907
  • 26266 Självreglerande kullager för axialtryck, 1908
  • 27397 Verktyg för precisionsmätning, 1908
  • 31707 2-radigt sfäriskt rullager, 1910
  • 33901 Anordning vid kullager med kulhållare, Wingquist och H. Olsson, 1910
  • 57197 Rullager med tryckfläns, Wingquist och Nils Arvid Palmgren, 1919
  • 78223 Anordning vid dubbelradiga rullager, 1931

Övriga uppfinningar[redigera | redigera wikitext]

Wingquist innehade också en rad patent på olika maskinelement för transmissioner som universalknutar, hydrauliskt styrda kopplingar, automatiska växellådor för personbilar och slipmaskiner för rull- och kullagerelement. På USPTO finns åtminstone 35 patent hittills inscannade och dokumenterade från 1920-30 talen.[35]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Gravsten för Sven Wingquist (1876-1953) och hans maka Hildur (1892-1963) vid Eggby kyrka öster Skara, Västergötland.
  • 1921 - Promoverad till teknisk hedersdoktor (Honorary Doctor of Engineering) vid Stevens Institute of Technology, USA vid deras femtioårs-jubileum.[7]
  • Kommendör med stora korset av Vasaorden 5 juni 1943.
  • Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden 15 november 1938.
  • Kommendör av polska orden Polonia Restituta av första klassen .
  • Officer i franska Hederslegionen.[7]
  • Ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien[36][7]
  • 1946, 11 februari[37] - Innehavare av Svenska Ingenjörsföreningens i USA, John Ericsson-medalj
  • Hedersledamot i Svenska Ingenjörsföreningen, Brooklyn, USA.[7]
  • Hedersledamot i Västgötlands Fornminnesförening.[7]
  • Hedersledamot i Svenska Uppfinnareföreningen och Svenska Ingenjörsvetenskapsakademien (1941)
  • Av Kungl. Maj:t tilldelats medaljen i guld av åttonde storleken med inskriptionen "För medborgerlig förtjänst"
  • 1948, 4 juni - Göteborgs stads förtjänsttecken för "...långvarig gagnande gärning i stadens och det allmännas tjänst".
  • På sin 70-årsdag uppvaktades Sven Wingquist av Bofors styrelse, genom att amiral Wetter överräckte en av bolaget präglad medalj, som hade Sven Wingquists bild på ena sidan och på den andra följande text: Han gav inre styrka, yttre kraft, fäderneslandet till värn.[38][39]

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Wingquist, Sven (1908). Konstruktion och användning af kullager.. Göteborg: Handelstid:s. Libris 1619054 
  • Wingquist, Sven (1967). Skissbok 1906-1907. Göteborg: Sv. kullagerfabriken. Libris 1183397 
  • Kardell, Lars; Wingquist Sven (1999). Sven Wingquists skogsdikningsförsök på Remningstorp 1930-1995. Rapport / Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för skoglig landskapsvård, 1101-0525 ; 85. Uppsala: Inst. för skoglig landskapsvård, SLU. Libris 8234401 

Gata uppkallad efter Sven Wingquist[redigera | redigera wikitext]

År 1993 uppkallades en gata i Gamlestaden, Göteborg till "Sven Wingquists Gata".[40] Gatan är belägen inom området för Aktiebolaget SKF.[41]

Minnesmärken[redigera | redigera wikitext]

  • 1976: Motiv på svenskt frimärke
  • 1980: Minnesmedalj och minnesskrift utgiven av Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA).
  • 2013: Hedras på Google med en Doodle för att fira hans 137:e födelsedag.[42]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sydnärkenytt
  2. ^ [a b] Riksarkivet, Folkräkning 1880 (fadern stavar namnet Wingqvist)
  3. ^ Ymer om Birger Steckzén och Sfären Nr 5
  4. ^ [a b] Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0) Sveriges Släktforskarförbund 2003
  5. ^ Trafikverket, Sveriges järnvägsmuseum.
  6. ^ Sveriges befolkning 1900, (CD-ROM version 1.02) Sveriges Släktforskarförbund 2006
  7. ^ [a b c d e f g h i j k l] Vingqvist, Herman: Släkten Wingqvist från Södra Ving jämte upptecknarens antavla, Skara 1936, s. 20.
  8. ^ Riksarkivet, folkräkning 1890: Faderns namn stavades då Wingqvist.
  9. ^ Vingqvist, Herman: Släkten Wingqvist från Södra Ving jämte upptecknarens antavla, Skara 1936. s. 21.
  10. ^ [a b c] Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, del I:2 Göteborg 1913-1962, professor Artur Attman, utgiven av Göteborgs stadsfullmäktige, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1963 s. 40, 59, 65, 71
  11. ^ Fritz, Martin & Karlsson, Birger, SKF - Världsföretaget 1907-2007, Informationsförlaget, Stockholm 2006. s.42.
  12. ^ [a b] Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, del I:I Göteborg 1863-1913, professor Artur Attman, utgiven av Göteborgs stadsfullmäktige, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1963 s. 133, 135
  13. ^ Byggnaderna i Göteborg, särskilt vid Göta älv vilar på lerhaltig mark i olika skikt, som härrör från inlandsisens avsmältning.
  14. ^ [a b] Fritz, Martin & Karlsson, Birger, SKF - Världsföretaget 1907-2007, Informationsförlaget, Stockholm 2006. s. 13.
  15. ^ [a b c] Göteborgs historia II: Från handelsstad till industristad 1820-1920, Martin Fritz, Norstedts Tryckeri, Stockholm 1996 ISBN 91-88384-59-4 s. 252, 257, 363
  16. ^ Steckzén (1957), s. 50.
  17. ^ [a b] "Ur stiftelseurkunden", SKF 1907-1957 - en bildrevy, Redaktör P. Gillis Persson, Sfären 2-1957, Göteborg 1957. s. 7.
  18. ^ Göteborgs historia - Näringsliv och samhällsutveckling : Från handelsstad till industristad 1820-1920, professor Martin Fritz, Nerenius & Santérus förlag, Stockholm 1996 ISBN 91-88384-59-4, s. 363
  19. ^ "Anordning vid kullager. Klass 40:b. Patent i Sverige från den 6 juni 1907.", Patent nr 25406, Beskrivning offentliggjord af Kungl. Patent- och Registreringsverket.
  20. ^ Att årsredovisningen 1906 inkluderade bolagsstämman 16 febr. 1907 har bekräftats av Martin Fritz i oktober 2008, medförfattare till boken SKF - Världsföretaget 1907-2007 (2006).
  21. ^ Hälleby, Bertil, Så föddes en svensk bilindustri: Volvos historia fram till PV 444, Göteborg 1990, sid 16-17. ISBN 91-24-16378-3
  22. ^ ”Volvo”. Perseus Digital Library. http://www.perseus.tufts.edu/hopper/morph?l=volvo&la=la&can=volvo0. Läst 6 mars 2012. 
  23. ^ Ahlberg, Axel W.; Lundqvist Nils, Sörbom Gunnar (1994[1952]) (på lat). Norstedts latinsk-svenska ordbok: [30000 ord och fraser]. Stockholm: Norstedt. Libris 7156686. ISBN 91-1-945692-1 , s. 937.
  24. ^ Karlsson, Petter; Erséus Johan (2003). Svenska uppfinnare. Stockholm: Max Ström. Libris 9179061. ISBN 91-89204-36-0 , s. 282-84.
  25. ^ Teknikens tempel : modernitet och industriarv på Göteborgsutställningen 1923, Anders Houltz, utgiven av Göteborgs stadsmuseum, Gidlunds förlag, Göteborg 2003 ISBN 91-7844-625-2 s. 256
  26. ^ Houltz (2003), s. 257
  27. ^ Det rika Göteborg: Skatte-Taxering för 1907 å personer och bolag hvilkas bevillnings- eller inkomsttaxering uppgå till 6,000 Kronor, Göteborg 1907, s. 65
  28. ^ Karlsson, Petter & Erséus, Johan: Svenska uppfinnare, Bokförlaget Max Ström, 2003, s. 278. ISBN 91-89204-36-0.
  29. ^ Berömda svenskar från tolv sekler, (1981), s. 303.
  30. ^ Modin, Karl: Svenska uppfinnare och industrimän, J.A. Lindblads förlag, Uppsala 1947. s. 266.
  31. ^ Ahlberg, Olle & Kardell, Lars: Remningstorp - från herresäte till skogslaboratorium, Hildur och Sven Wingquists Stiftelse för skogsvetenskaplig forskning, Västergötlands Tryckeri AB, Skara 1997. s. 7.
  32. ^ [a b] Holber (1951), s. 21
  33. ^ Bra Böckers Lexikon, 4:e upplagan, Höganäs 1991 ISBN 91-7133-082-8, band 24, UGA-VIS s. 365
  34. ^ Berömda svenskar från tolv sekler, Gardar Sahlberg, BonnierFakta, Stockholm 1981 ISBN 91-34-42963-8 s. 303
  35. ^ Free Patents Online, Sven Gustaf Wingquist.
  36. ^ Kungliga Vasaorden, red. Johan Kleberg, Almqvist & Wiksell, Uppsala 1944 s.4
  37. ^ Göteborgsbilder 1850-1950, red. Harald Lignell, Björn Harald, Axel Möndell, Doug. Wallhäll, Bokförlaget Nordisk Litteratur, Göteborg 1952 s. 494
  38. ^ Sfären Nr 5: Utgiven av SKF Göteborg: Sven Wingquist 75 år, red. A. Holber, Wezäta, Göteborg 1951 s. 21-22
  39. ^ Sveriges statskalender för året 1950, [Med bihang], utgiven efter Kungl. Maj:ts nådigste förordnande av dess Vetenskapsakademi, Uppsala & Stockholm 1950 ISSN 0347-7223, avsnitt 850, 928, 957
  40. ^ Baum, Greta (2001). Göteborgs gatunamn 1621 t o m 2000. Göteborg: Tre böcker. Libris 8369492. ISBN 91-7029-460-7 , s. 278.
  41. ^ Sven Wingquists Gata, hitta.se.
  42. ^ ”Sven Wingquist's 137 Birthday”. Google. http://www.google.com/doodles/sven-wingquists-137th-birthday. Läst 10 december 2013. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ahlberg, Axel W.; Lundqvist Nils, Sörbom Gunnar (1994[1952]) (på lat). Norstedts latinsk-svenska ordbok: [30000 ord och fraser]. Stockholm: Norstedt. Libris 7156686. ISBN 91-1-945692-1 , s. 937.
  • Ahlberg, Olle; Kardell Lars (1997). Remningstorp: från herresäte till skogslaboratorium. Skara: Hildur och Sven Wingquists stift. för skogsvetenskaplig forskning. Libris 7451768. ISBN 91-630-5075-7 
  • Baum, Greta (2001). Göteborgs gatunamn 1621 t o m 2000. Göteborg: Tre böcker. Libris 8369492. ISBN 91-7029-460-7 , s. 278.
  • Göteborgare 1923: biografisk uppslagsbok. Göteborg: H. Brusewitz. 1923. Libris 1474278 , s. 319.
  • Fritz, Martin; Karlsson Birgit (2006). SKF - världsföretaget: 1907-2007. Stockholm: Informationsförlaget. Libris 10514941. ISBN 978-91-7736-575-4 
  • Karlsson, Petter; Erséus Johan (2003). Svenska uppfinnare. Stockholm: Max Ström. Libris 9179061. ISBN 91-89204-36-0 , s. 263-85.
  • Modin, Karl (1947). Svenska uppfinnare och industrimän. Uppsala: Lindblad. Libris 382570 , s. 251-66.
  • SKF 1907-1957: en bildrevy. Sfären (Göteborg), 99-1848350-4 ; 2. Göteborg: SKF. 1957. Libris 2513790 
  • Steckzén, Birger (1957). SKF - Svenska kullagerfabriken: en svensk exportindustris historia 1907-1957. Göteborg: Norstedt (distr.). Libris 188720 
  • Vingqvist, Herman (1936). Släkten Wingqvist från Södra Ving jämte upptecknarens antavla.. Skara: Västergötlands tryckeri ab. Libris 1381685 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Verkställande direktör för SKF
1907—1919
Efterträdare:
Björn Prytz
Företrädare:
Hans Theobald Holm
Verkställande direktör för AB Bofors
1933—1936
Efterträdare:
Evert Wijkander