Svensk-polska unionen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svensk-polska unionen
Personalunion

Chorągiew królewska króla Zygmunta III Wazy.svg
1592–1599
Chorągiew królewska króla Zygmunta III Wazy.svg


Kungahuset Vasa av Polens heraldiska vapen

Valspråk: För rätten och folket (latin: Pro iure et populo)
Konungens hjärta (är) i Herrens hand (latin: Cor regis in manu Domini)
Av Himmelen ges det upphöjda (latin: Coelitus sublima dantur)
Huvudstad
Språk Latin, polska, svenska
Statsskick Monarki
Bildades 17 november 1592
 – bildades genom Kalmar stadgar
 – bildades ur Sverige, Polsk-litauiska samväldet
Upphörde 24 juli 1599
 – upphörde genom Avsättningskriget mot Sigismund
 – uppgick i Sverige och Polsk-litauiska samväldet
I dag del av Sverige
Polen
Litauen
Den polsk-litauiska delen av Svensk-polska unionen.
Sigismund, kung av Sverige 1592-1599 av Polen-Litauen 1587-1632.
Sigismunds sigill.

Svensk-polska unionen var en union mellan Sverige och Polen-Litauen från 1592 till 1599 genom en personalunion mellan de bägge rikena med Sigismund som kung. Den upplöstes som ett resultat av hertig Karls avsättningskrig mot Sigismund.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Efter att svenske kung Johan III dött 1592, ärvde hans äldste son Sigismund tronen efter att redan tidigare ärvt den polska.

Reformationen[redigera | redigera wikitext]

Sigismund, som var romersk-katolik, stöttade katolicismen i Sverige, vilket ledde till att reformationen och den av hans farfar Gustav Vasa inledda antikatolicismen i Sverige avstannade under hans regeringsår.[källa behövs] På grund av detta och andra anledningar, startade hans farbror riksföreståndare hertig Karl uppror med mål att bryta unionen, inklusive slutföra reformationen i landet.[källa behövs]

Avsättningskriget mot Sigismund[redigera | redigera wikitext]

Inledningsvis mötte hertig Karl motstånd, men segrade till slut i avsättningskriget mot Sigismund i och med slaget vid Stångebro (1598) i Östergötland, varmed Sigismund drog sig tillbaka till Polen-Litauen och tidigare kungatrogna i Sverige under konflikten straffades hårt, bland annat genom Linköpings blodbad.