Bilprovningen

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Svensk Bilprovning)
Hoppa till: navigering, sök
Aktiebolaget Svensk Bilprovning
Bilprovningen Sollentuna 2014.jpg
Org.nr 556089-5814
Typ Statligt aktiebolag
Huvudkontor Sverige Kista, Sverige
Nyckelpersoner Karin L. Strömberg
Styrelseordförande
K. O. Benny Örnerfors
Vd
Bransch Kontrollbesiktning
Registreringsbesiktning
Antal anställda 731 - December 2013
Historia
Grundat 1963
Ekonomi
Omsättning 787,121 miljoner SEK
Rörelseresultat 24,299 miljoner SEK
Vinst efter skatt 31,179 miljoner SEK
Tillgångar 584,324 miljoner SEK
Eget kapital 371,674 miljoner SEK
Struktur
Ägare 2010-12-31:
Svenska staten - 52 %
Bilförsäkringsföretagen - 12 %
Motorbranschens Riksförbund - 12 %
Motormännens Riksförbund - 5 %
Motorförarnas Helnykterhetsförbund - 5 %
Kungliga Automobil Klubben - 5 %
Svenska Taxiförbundet - 3 %
Sveriges Åkeriföretag - 3 %
Svenska Bussbranschens Riksförbund - 3 %
Moderbolag Regeringskansliet
Övrigt
Webbplats Bilprovningen.se
Fotnoter Statistik från 2013 års bokslut.[1]
Bilprovning av en SAAB 900 GL, 1984.

Aktiebolaget Svensk Bilprovning (Bilprovningen), är ett aktiebolag med uppgift att utföra kontrollbesiktningar och registreringsbesiktningar av motorfordon och släpfordon i Sverige.

Historia[redigera | redigera wikitext]

AB Svensk Bilprovning bildades i september 1963. Drygt ett år senare, den 1 januari 1965, blev periodisk kontrollbesiktning obligatorisk för alla registrerade motorfordon och släpvagnar. Företaget hade då 108 permanent öppna stationer och 27 oregelbundet öppna. Företaget tog också över majoriteten av de fordonskontroller som tidigare utförts av Statens Bilinspektion, den statligt ägda företrädaren.

Det första verksamhetsåret besiktades bara bilar som var fem år gamla eller äldre. År 1966 inkluderades även fyraåringarna, och 1967 även treåringarna. Så långt sträckte sig de ursprungliga planerna; de första årens besiktningar visade dock på så dåliga besiktningsresultat även för de tre år gamla bilarna, att man 1970 bestämde att även besiktiga tvååringarna.

Årlig kontrollbesiktning för alla registrerade motorfordon och släpvagnar från två års ålder var huvudregeln under två decennier: från 1971 till 1991. Från och med 1992 måste tunga fordon och fordon i offentlig tjänst (till exempel utryckningsfordon) kontrollbesiktigas årligen. Från och med 1992 till 1997 kontrollbesiktigades personbilar och andra lätta fordon första gången vid två års ålder; nästa gång efter ytterligare två år och därefter årligen. Från och med 1998 kontrollbesiktigas dessa fordon första gången efter tre år. Inställelsen till kontrollbesiktningen sker följaktligen efter mönstret 3+2+1+1+1 et cetera. År 2004 ändrades inställelseperioden för motorcyklar och lätta släp; dessa kontrollbesiktigas nu vartannat år. Personbilar som är äldre än 30 år besiktigas också vartannat år.

Redan från starten publicerade Bilprovningen utfallet av kontrollbesiktningarna för olika fordonsslag, vilket man var tämligen ensam om i ett globalt perspektiv. Åren 1966-1991 publicerades besiktningsstatistiken i boken Bilens svaga punkter, som innehöll resultat för samtliga fordonsslag. År 1992 inleddes ett samarbete på bilområdet med Konsumentverket, vilket ledde till den mer konsumentinriktade publikationen Bilar - Starka sidor & svaga punkter. Denna innehöll bara resultat från personbilsbesiktningar. Från starten 1966 utgavs parallellt även en engelsk version, Weak Points of Cars (senare Cars - Weak & Strong Points). År 2002 driftsattes, även detta i samarbete med Konsumentverket, den webbaserade gratistjänsten Begbilguiden, som år 2009 efterträddes av Bilsmart. I februari 2012 meddelades att denna tjänst läggs ned, då man i fortsättningen inte längre ansåg sig ha tillräckligt stort statistiskt underlag.[2]

I september 2009 utförde Bilprovningen sin 200 miljonte kontrollbesiktning sedan starten 1965.

Den 1 juli 2010 avskaffades Bilprovningens monopol på kontrollbesiktning av motorfordon och marknaden öppnades för konkurrenter. I juni 2011 hade tre privata bolag tillsammans 13 stationer, medan Bilprovningen hade runt 200.[3]

Som en direkt följd av det svaga intresset för nyetablering av konkurrerande bilprovningsföretag beslöt ägarna i januari 2012 att det befintliga stationsnätet skulle delas geografiskt i tre lika stora delar, varav en del skulle behållas av Bilprovningen. De övriga två delarna skulle säljas till hugade spekulanter.[4] Genom detta förfarande hoppades regeringen kunna stimulera en nyetablering och i slutänden främja konkurrensen på besiktningsmarknaden. I juli samma år tecknades ett avtal om att sälja bilprovningar i Mälardalen och norra Sverige för 375 miljoner kronor till Opus Group AB.[5] Den femte november 2012 slutfördes försäljningen av 70 av Bilprovningens stationer. Dessa hör numera till Opus Bilprovning AB, ett dotterbolag till Opus Group.[6]

I november 2012 såldes Bilprovningens rörelsefastigheter till Söderport Fastigheter AB. [7]

Huvudkontoret flyttades i början av 2012 till Kista efter att i drygt 40 år ha legat i Vällingby. [8]

Den 18 mars 2013 delades AB Svensk Bilprovning i två delar genom att 48 procent av tillgångarna fördes över till ett holdingbolag, FBYB Holding, som ägs av de branschorganisationer och försäkringsbolag som tidigare var delägare i AB Svensk Bilprovning. De 56 stationerna i denna del har 450 anställda. [9] Investmentbolaget Volati AB har fått i uppdrag att driva stationerna och har en option på att köpa verksamheten 2015.[10] Besiktningsverksamheten marknadsförs under namnet Besikta Bilprovning.[11]Bilprovningen är alltså numera ett helstatligt bolag med 89 stationer, två mobila anläggningar och 650 anställda.[12]

Företaget i siffror[redigera | redigera wikitext]

  • Dotterbolag:
    • Bilprovningen Test och Information AB
    • Fastighetsbolaget i Svealand AB
    • Bilprovningen International AB
  • Stationer: 89
  • Besiktningar per år: 5,6 miljoner

Aktieägare[redigera | redigera wikitext]

Verkställande direktörer[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Bokslut & Nyckeltal - AB Svensk Bilprovning”. AllaBolag.se. http://www.allabolag.se/5560895814/bokslut. 
  2. ^ http://www.bilsmart.se/
  3. ^ Andreas Öbrink. "Trögt för privat bilprovning", Sveriges Television, 26 juni 2011. Läst den 27 juni 2011.
  4. ^ ”Två tredjedelar av Bilprovningen säljs till högstbjudande”. Bilprovningen. http://www.bilprovningen.se/bp/main.nsf/entry.xsp/Bilprovningen/press/Tv%C3%A5-tredjedelar-av-Bilprovningen-s%C3%A4ljs/354E88CF00B62CBCC12579CA0053E933. Läst 2 augusti 2012. 
  5. ^ ”Bilprovningen säljer delar av stationsnätet till Opus”. Bilprovningen. http://www.bilprovningen.se/bp/main.nsf/entry.xsp/Bilprovningen/press/Bilprovningen-s%C3%A4ljer-delar-av-stationsn%C3%A4tet-till-Opus/C9F5FAEEF7D31BE1C1257A36001FB42D. Läst 2 augusti 2012. 
  6. ^ ”Opus Group slutför förvärvet av en tredjedel av Bilprovningen”. Pressmeddelande, Opus Group AB 5 november 2012. http://www.opus.se/content/getPressRelease.php?langId=1&pageId=1174&file=%2FPM+2012-11-05+SWE+Opus+Group+slutf%C3%B6r+f%C3%B6rv%C3%A4rvet+av+en+trejdedel+av+Bilprovningen.pdf. 
  7. ^ ”Bilprovningen säljer sina fastigheter till Söderport Fastigheter”. Pressmeddelande, Bilprovningen 19 november 2012. http://www.bilprovningen.se/bp/main.nsf/entry.xsp/bilprovningen/press/bilprovningen-s%C3%A4ljer-sina-fastigheter-till-s%C3%B6derport-fastigheter/627B80487C60F8A7C1257ABB0028119B. 
  8. ^ ”Nu flyttar huvudkontoret”. Pressrum, Bilprovningen 7 mars 2012. http://www.bilprovningen.se/bp/main.nsf/entry.xsp/Nu-flyttar-huvudkontoret/DB108C43290161D3C12579C90080E149. 
  9. ^ ”Bilprovningens ägare delar upp bolaget mellan sig”. Pressmeddelande från AB Svensk Bilprovning 25 januari 2013. http://www.bilprovningen.se/bp/main.nsf/entry.xsp/Bilprovningen/press/Bilprovningens-%C3%A4gare-delar-upp-bolaget-mellan-sig/D2BB19EC7C187971C1257AFE0042BEDB. 
  10. ^ ”Ägarna delar Bilprovningen”. Transportnet.se 25 januari 2013. http://www.transportnet.se/iuware.aspx?pageid=4912&ssoid=163776. 
  11. ^ ”Besikta Bilprovning”. Volatis hemsida. Läst den 28 januari 2013. http://www.volati.se/sv/vara-bolag/besikta-bilprovning.aspx. 
  12. ^ ”Bilprovningen i korthet”. Bilprovningens hemsida. Läst den 19 mars 2013. http://www.bilprovningen.se/bp/main.nsf/content.xsp/Bilprovningen/Om+Bilprovningen/V%C3%A5r+verksamhet/Bilprovningen+i+korthet/C/423CA54FC89D31A7C1257896001D195C. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]