Svensk Filmindustri

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Aktiebolaget Svensk Filmindustri
Filmstaden 2008m.jpg
Org.nr 556003-5213
Typ Privat aktiebolag
Huvudkontor Sverige Solna, Sverige
Nyckelpersoner J. F. Mikael Lövgren
Styrelseordförande
P. Jonas Fors
Vd
Bransch Filmbolag
Filmdistributör
Antal anställda 71 – December 2012
Historia
Grundat 27 december 1919
Bildat av AB Svenska Biografteatern
Filmindustri AB Skandia
Uppköpt av Bonnier AB1983
Ekonomi
Omsättning 720,753 miljoner SEK
Rörelseresultat 26,335 miljoner SEK
Vinst efter skatt 51,901 miljoner SEK
Tillgångar 671,208 miljoner SEK
Eget kapital 297,223 miljoner SEK
Struktur
Ägare Bonnier AB
Moderbolag Bonnier Entertainment AB
Övrigt
Webbplats SvenskFilmindustri.se
Fotnoter Siffror från 2012 års bokslut.[1]
Entrén till filmstudion Filmstaden omkring 1930.
Röda Kvarn i Stockholm var länge SF:s premiärbiograf.

Aktiebolaget Svensk Filmindustri, SF, bildades den 27 december 1919, genom fusion av AB Svenska Biografteatern och Filmindustri AB Skandia med Ivar Kreuger som majoritetsägare.[2] Svensk Filmindustri utvecklades till Sveriges största och mest inflytelserika biograf-, distributions- och produktionsbolag.

Fastighetsbolaget Hufvudstaden AB blev 1970 huvudägare av SF och tre år senare såldes SF till Dagens Nyheter. Sedan 1983 ägs SF av Bonnierkoncernen.[3] Produktionsbolaget Svensk Filmindustri och biografbolaget SF Bio AB hör till Bonnier Entertainment. SF Bio AB driver även Video on Demand-siten SF Anytime som distribuerar filmer via bredband till konsumenter i de nordiska länderna. I mars 2013 sålde Bonniers 60% av SF Bio till riskkapitalbolaget Ratos som är ägare av finska Finnkino.[4]

Som produktionsbolag har SF framförallt gjort sig känt för filmer av Victor Sjöström, Mauritz Stiller och Ingmar Bergman, samt för filmatiseringar av Astrid Lindgrens böcker.

Historik[redigera | redigera wikitext]

1919 – 1929 Stumfilmstiden[redigera | redigera wikitext]

Genom sammanslagningen av Skandiafilm och Svenska Biografteatern den 27 december 1919 kom SF att äga 70 biografer. Svensk Filmindustri fick ett aktiekapital på 35 miljoner. Bolagets första chef blev Charles Magnusson, tidigare chef för Svenska Biografteatern. Victor Sjöström och Mauritz Stiller var de stora regissörerna på den tiden och deras filmer exporterades till hela världen. Svensk Filmindustri hade kontor i London, Paris, Amsterdam, Berlin och New York, samt representation i Mexico City och Shanghai. Mellan åren 1919-1920 lät SF uppföra det ”svenska Hollywood”, Filmstaden i Råsunda, Solna kommun utanför Stockholm, en av Europas modernaste studioanläggningar på sin tid. Här producerades mellan 1920 och 1969 nära 400 långfilmer och den första film som spelas in var Victor Sjöströms storsatsning, stumfilmen Körkarlen.[3]

SF saknade likvida medel och tvingades 1921 sälja de flesta av sina biograffastigheter till fastighetsbolaget Hufvudstaden AB. I slutet av 1920-talet råkade SF åter i kris, depression och arbetslösheten gjorde att svenskarna gick allt mindre på bio och SF:s exportmarknad minskade. Dessutom fanns interna stridigheter mellan SF:s ledning och bolagets ägare med Ivar Kreuger i spetsen. 1926 hade Kreuger till och med försökt sälja bolaget till Universum Film AG UFA i Tyskland. Företaget omorganiserades och stora personalnedskärningar genomfördes. Charles Magnusson fick sluta, hans efterföljare blev Olof Andersson. Detta i samband med att ljudfilmen introducerades gjorde att SF fick medvind igen.[3][5]

1930 – 1970 Det dominerande filmbolaget[redigera | redigera wikitext]

SF:s och Sveriges första egenproducerade långfilm med optiskt ljud (innan dess kom ljudet från en separat grammofonskiva) blev För hennes skull, och hade premiär på Palladium den 11 augusti 1930.

Svensk Filmindustri förblev det dominerande svenska filmbolaget under 1930-talet, och under decennierna därefter. Produktionschefen vid Filmstaden, Karin Swanström, lät producera folklustspel, komedier och melodramer. Många av dem publiksuccéer med stjärnor som Fridolf Rhudin, Sickan Carlsson, Tutta Rolf, Edvin Adolphson, Åke Söderblom och Ingrid Bergman.[6] Regissören Victor Sjöström blev 1943 konstnärlig ledare hos SF och stödde den unge Ingmar Bergman som manuskriptförfattare (Hets,1944) och regissör (Kris,1946). Ingmar Bergman skulle prägla bolaget under många år framåt och göra det internationellt känt.

År 1963 blev skådespelaren och regissören Kenne Fant chef för SF och 1965 köpte SF in sig i Olle Nordemars bolag Artfilm och produktionsbolaget SF-Artfilm bildades.[7] Under 1960-talet producerade SF bland annat Ingmar Bergmans Persona, Janne Halldoffs Korridoren, Hasse och Tages komedi Att angöra en brygga och Jan Troells episka film Här har du ditt liv.

Efter 1970 – återkommande omstruktureringar[redigera | redigera wikitext]

Bolaget Hufvudstaden, som under 60-talet ökat sitt aktieinnehav i SF, blev huvudägare 1970 och gjorde stora omstruktureringar.[8] Det gamla bolaget SF från 1919 ombildades till AB Filmfastigheter och produktionsbolaget SF-Artfilm blev SF Produktion. AB Filmfastigheter, inklusive Filmstaden i Solna, fusionerades senare med Hufvudstaden AB. 1973 såldes SF, SF Produktion och laboratoriet Filmteknik till Dagens Nyheter för 55 miljoner kronor.[9]

I början av 1980-talet sökte filmbolagen i Sverige vinna fördelar genom uppköp - Sandrews bjöd på SF, EsselteEuropafilm och Europafilm på SF. Då gick Bonnierföretagen in och köpte SF (1983). Året efter köpte Svensk Filmindustri Europafilm; man behöll biograferna men sålde Europafilms studiolokaler till grammofonbolaget Sonet. Samma år blev Expressens Lennart Wiklund ny VD för Svensk Filmindustri. 1987 delades SF upp i fem bolag - SF Produktion AB, SF Distribution AB, SF Bio AB, SF Media AB och SF Television AB. SF inledde även ett samarbete med Esselte, som byggt biokomplex i Göteborg och Malmö. SF var nu landets i särklass största biografföretag med 188 biografsalonger i 47 städer.[9][10]

SF producerade under 70- och 80-talen populära filmer baserade på Astrid Lindgrens böcker, komedier om Jönssonligan och filmer av Lasse Hallström. Bland de mer seriösa filmerna märks Baltutlämningen av Johan Bergenstråhle, Paradistorg av Gunnel Lindblom och Jan Troells Utvandrarna, Nybyggarna och Ingenjör Andrées luftfärd.

SF utvidgade sin verksamhet till andra nordiska länder. 1989 grundades distributionsbolaget SF Norge AS och senare SF film AS i Danmark och SF Film Oy i Finland.[11] År 1998 genomfördes ytterligare en omstrukturering av SF; AB Svensk Filmindustri delades upp i SF Bio AB och Svensk Filmindustri AB.[3]

2004 var Sandrew-Metronomes biografer ute på marknaden till försäljning, SF la ett bud men affären stoppades av konkurrensverket. Biograferna köptes av nystartade Astoria Cinemas.

Decennierna runt milleniumskiftet återfinns i SF:s produktionskatalog en mängd Astrid Lindgren-filmer, komedier som Drömkåken och Svensson Svensson – filmen, deckare som Sista kontraktet och Hypnotisören, Jan Troells film Hamsun, samt filmer av Colin Nutley.

I mars 2013 sålde Bonniers 60% av SF Bio till riskkapitalbolaget Ratos. Ratos är sedan tidigare ägare av det finska biografbolaget Finnkino. Det nya samägda bolaget, med Ratos som huvudägare, är det största biografbolaget i Norden med 440 salonger i fyra länder.[12]

SF:s logotyp[redigera | redigera wikitext]

SF:s logotyp är formgiven av konstnären Nils Hårde, anställd på Svensk Filmindustri som reklamchef. På affischen med Greta Garbo (Gösta Berlings saga) tecknad av Hårde, finns hans initialer "NH" i översta högra hörnet och SF-märket i det vänstra övre hörnet.

SF-journalen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: SF-journalen

Redan år 1914 började Svenska Biografteatern, föregångaren till Svensk Filmindustri, att veckovis producera en filmjournal, förebilden kom framför allt från Pathé-film i Frankrike. Under olika namn kom denna svenska filmjournal att visas regelbundet varje vecka på landets biografer under närmare ett halvt sekel. Den har gått till historien under namnet SF-journalen och många av deras kortfilmer har blivit rariteter. Från första världskriget till televisionens genombrott förmedlade SF-journalen nyheter och underhållning till svenska folket.

SF sålde sitt journal- och kortfilmsarkiv från åren 1897 - 1960 till Sveriges Radio 1964.[7]

Lista över SF-filmer[redigera | redigera wikitext]

Lista över filmer producerade eller distribuerade av SF finns på Svensk Filmdatabas:

SF-journalen på Svensk Mediedatabas:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Bokslut & Nyckeltal – Aktiebolaget Svensk Filmindustri”. AllaBolag.se. http://www.allabolag.se/5560035213/bokslut. 
  2. ^ Leif Furhammar: Svensk film 1912 - 1919 i Svensk filmografi 1, s 55
  3. ^ [a b c d] SF Bio historik, Länkad 2011-07-13
  4. ^ [1] Affärstidningen Resumé 2013-03-17
  5. ^ [2] Svensk filmhistoria 20-talet på Film Sound Sweden
  6. ^ [3] Karin Swanström på Svensk filmdatabas
  7. ^ [a b] [4] Svensk filmhistoria 60-talet på Film Sound Sweden
  8. ^ Jan Linder, Hufvudstaden 75 år: 1915-1990, Stockholm: Hufvudstaden 1990. sid. 58.
  9. ^ [a b] SF Media, Historik
  10. ^ [5] Svensk filmhistoria på Film Sound Sweden
  11. ^ [6] Om SF på Svensk Filmindustri.se
  12. ^ [7] Dagens Nyheter 2013-03-19

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]