Svensk film
| Den här artikeln behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2011-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Fakta utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
Den första svenska filmen var en journalfilm som gjordes 1897.[1] Några år senare började korta spelfilmer produceras. Svensk film blev internationellt uppmärksammad åren runt 1920 genom verk av regissörerna Victor Sjöström och Mauritz Stiller. Både Sjöström och Stiller, samt Greta Garbo, flyttade i slutet av 1920-talet till USA och Hollywood.
Den första svenska ljudfilmen spelades delvis in i en ljudstudio i Paris. Den hette När rosorna slå ut, regisserades av Edvin Adolphson och hade stockholmspremiär den 30 juli 1930. Det svenska filmutbudet på 1930- och 40-talen dominerades av dramer och komedier med sånginslag, pilsnerfilmer och beredskapsfilmer.[2]
Svensk film vann åter internationellt erkännande på 1950-talet; Alf Sjöbergs Fröken Julie (1951) och Ingmar Bergmans Sommarnattens leende (1955) vann priser i Cannes. Under 60-talet blev även Mai Zetterling, Vilgot Sjöman och Bo Widerberg uppmärksammade utomlands.
Ingmar Bergman har behållit sin plats som den store mästaren inom svensk film även efter sin död. Men där finns andra svenska regissörer som också gjort sig bemärkta internationellt. De mest namnkunniga är Jan Troell, Stefan Jarl, Lasse Hallström och Roy Andersson. Under 2000-talet har regissörerna Lukas Moodysson, Thomas Alfredson, Mikael Håfström och Daniel Espinosa blivit engagerade för filmproduktioner i USA och England.
Förutom dessa har nationell press och media uppmärksammat en rad regissörer som med ett eget filmiskt uttryck berikat svensk film: Marie-Louise Ekman, Agneta Fagerström-Olsson, Björn Runge, Ruben Östlund, Lisa Aschan, duon Fredrik Edfeldt och Karin Arrhenius, Måns Månsson och Gabriela Pichler.
Innehåll |
Tidig svensk film[redigera]
Den första sekvens som filmades i Sverige var en stum journalfilm upptagen av fotografen Ernest Florman av Kung Oscar II som välkomnar kung Chulalonkorn av Siam, nuvarande Thailand, vid Logårdstrappan i Stockholm, 1897.[1]
De tidiga filmerna utgjordes framför allt av kortare scener, men år 1907 bildades AB Svenska Biografteatern i Kristianstad och under direktören Charles Magnussons ledning vågade man sig år 1909 på Värmlänningarne, Bilder ur Fänriks Ståls sägner och Bröllopet på Ulfåsa. Skådespelarna i dessa filmer var amatörer, men 1910 påbörjades inspelningsarbetet av Regina von Emmeritz och Konung Gustaf II Adolf och Järnbäraren med Gustaf Linden som regissör och kända skådespelare som Carl Barcklind, Anna Hoffman-Uddgren, Sigurd Wallén och Gösta Ekman d.ä. i rollerna.[3]
Det var dock först sedan man 1911 flyttat verksamheten från Kristianstad till Lidingö som de svenska filminspelningarna verkligen tog fart. Victor Sjöström skapade år 1913 debatt om fattigvården med Ingeborg Holm, den första film som fick internationellt erkännande, och inledde med Terje Vigen (1917) den svenska filmens guldålder som varade fram till år 1924. Bland Sjöströms övriga filmer under denna tid märks Stormyrstösen, Berg-Ejvind och hans hustru, Ingmarssönerna, Hans nåds testamente, Klostret i Sendomir och inte minst Körkarlen. Mauritz Stiller tog snart upp tävlan med filmer som Sången om den eldröda blomman, Herr Arnes pengar, Johan, Erotikon och Gösta Berlings saga. Ivan Hedquist hade även stora framgångar som regissör med bland annat Dunungen och Carolina Rediviva.[3]
Under tiden arbetades det också på andra fronter. Hasselblads Fotografiska AB i Göteborg företog inspelningar. Likaså Pathé frères svenska filial. De sammanslogs 1917 till AB Skandia i Stockholm med ateljé i Långängen. Där spelade John W. Brunius in de första av sina filmer bland vilka märks Mästerkatten i stövlar, Synnöve Solbakken , Thora van Deken, Gyurkovicsarna och En lyckoriddare. Ab Skandinavisk filmcentral började 1919 inspelningar i Sverige och Danmark. Både dessa bolag gick 1920 respektive 1922 upp i AB Svenska biografteatern, som 1920 antog namnet AB Svensk filmindustri och öppnade sin stora produktionsanläggning i Råsunda, Filmstaden.[3]
Mauritz Stiller var ansvarig för Greta Garbos tidiga popularitet, i synnerhet genom filmen Gösta Berlings saga (1924). Många av de filmer som gjordes av Svenska Biografteatern hade en betydande påverkan när det gäller tyska stumfilmsregissörer och tidiga ljudfilmsregissörer, mycket beroende på att Tyskland stod utan påverkan från fransk, brittisk och amerikansk film under första världskriget.[källa behövs]
I mitten av 1920-talet flyttade båda dessa regissörer samt Greta Garbo till USA, och i Hollywood gjorde Sjöström en av sina mest kända filmer, The Wind (1928). Utflyttningen av de två regissörerna skapade ett vakuum i svensk film. Sjöström återvände till Sverige 1928, där han gjorde två till filmer som regissör, men även var verksam som skådespelare. Hans mest kända roll är i Ingmar Bergmans Smultronstället (1957).
Under 1920-talet hamnade svensk filmbransch i återkommande finansiella kriser. Detta följde bland annat på den efterkrigsdepression som gjorde att arbetslösheten ökade kraftigt och biobesöken i sin tur minskade. Vidare gick exporten sämre än förväntat, dels på grund av att de krigsdrabbade länderna hade hunnit återuppbygga sina filmindustrier och dels på grund av att marknaden dumpades av den amerikanska försäljningen. Svensk Filmindustri, som hade kommit till i decennieskiftet genom fusionen mellan AB Svenska Biografteatern och Filmindustri AB Skandia, blev därför tidigt ett företag med "våldsamt accelererande problem".[4]
Talfilmens genombrott[redigera]
Under etableringen av talfilm i början av 30-talet stabiliserades den svenska filmproduktionen. Publiken återvände i stora skaror och efterfrågan på den svenska filmen ökade. Många lantliga komedier producerades, i vilka Edvard Persson och Dagmar Ebbesen var populära ansikten. I pilsnerfilmen både åts och dracks det åtskilligt. Den största publikframgången för säsongen 1938-39 var emellertid melodramen En kvinnas ansikte (1938) med Ingrid Bergman. Det fanns fler andningshål i pilsnerflödet: Karl Fredrik regerar (1934) handlar om stataren Karl-Fredrik som i filmen får personifiera socialdemokratins väg till makten i Sverige. Enligt Leif Furhammar kännetecknas mycket av den svenska 30-talsfilmen av en "överslätande kompromissanda", som också präglar de filmer som ska belysa samhällets problem och konflikter. Nämnda Karl Fredrik regerar slutar mycket riktigt i försoning mellan arbete och kapital.[4]
Fyrtiotal och det andra världskriget[redigera]
Under andra världskriget gjorde svensk film konstnärliga landvinningar, framför allt tack vare regissörerna Gustaf Molander, Hasse Ekman och Alf Sjöberg. Den så kallade beredskapsfilmen kom att fungera som ett psykologiskt försvar under kriget.[källa behövs]
Efterkrigstiden[redigera]
Den mest kända och inflytelserika svenska regissören, Ingmar Bergman, fick sitt genombrott under 1950-talet. Han började göra film i mitten av 40-talet och 1955 gjorde han Sommarnattens leende, vilken vann pris i Cannes och gav honom internationell uppmärksamhet. Två år senare gjorde han två av sina mest kända filmer, Det sjunde inseglet (1957) och Smultronstället (1957). På 60-talet vann Bergman en Oscar för bästa utländska film två år i rad, med Jungfrukällan (1960) och Såsom i en spegel (1961). Han vann ännu en Oscar för det stora dramat Fanny och Alexander (1982). Sven Nykvist har också blivit tilldelad en Oscar för bästa foto i Bergmans Viskningar och rop (1973)[5]. Det är historien om två systrar som vakar över den tredje systern som ligger på sin dödsbädd, båda rädda att hon kan dö, men också hoppfulla om att hon gör det. Filmen gav dessutom Bergman sin första av tre nomineringar för bästa regissör. Ingmar Bergman vann också inte mindre än fyra Golden Globe under sin karriär.
Fotografen Sven Nykvist, som arbetade nära tillsammans med Bergman kan sägas ha haft det största inflytandet för foto inom svensk film (nämnas bör också stumfilmsperiodens Julius Jaenzon). Efter att Nykvist erhållit Oscars för bästa foto vid två tillfällen är han av många ansedd som en av de största filmfotograferna genom tiderna. Nykvist har dessutom regisserat filmen Oxen (1991), som blev nominerad till en Oscar för bästa utländska film 1992.
Sextiotal[redigera]
En annan som startade sin karriär genom Bergman var Vilgot Sjöman. Han debuterade med Älskarinnan (1962), men fick betydligt större uppmärksamhet i Sverige med sin film 491 (1964), efter romanen med samma namn av Lars Görling. Filmen blev ursprungligen förbjuden av censuren på grund av de vågade sexuella scenerna. Efter en del klippning släpptes den 1964. Sjöman fortsatte att vara kontroversiell med filmen Jag är nyfiken - gul (1967). I USA ansågs filmen vara pornografi och var förbjuden fram till 1969. När filmen slutligen släpptes på marknaden fick den ett enormt genomslag och drog massor med åskådare, vilket gjorde den till den mest framgångsrika svenska exportfilm någonsin. Förmodligen var den också ett instrument för att belägga ryktet om synen på att svensk film – och kanske svenskar i allmänhet – har en liberal attityd mot sexualitet.
En annan svensk efterkrigsregissör värd att nämna är Bo Widerberg. Hans film Kvarteret Korpen (1963) och Mannen på taket (1976) är stora svenska filmklassiker. Widerberg har så många som tre oscarsnomineringar för bästa utländska film för Kvarteret Korpen (1963), Ådalen 31 (1969) och Lust och fägring stor (1995), men han har aldrig tagit hem priset.
Mai Zetterling debuterade som regissör med filmen Älskande par (1964) som nominerades till Guldpalmen i Cannes. Hennes andra film, Nattlek (1966), var stort uppseende som Sveriges officiella representant vid biennalen i Venedig 1966. Den feministiska filmen Flickorna (1968) handlar om ett teatersällskap som repeterar Aristofanes pjäs Lysistrate.
År 1968, kom Stefan Jarls och Jan Lindqvists dokumentär Dom kallar oss mods. Filmen, den första i det som skulle komma att bli en trilogi, är en oroväckande film om några tonåringar i utanförskap.
Sjuttiotal[redigera]
Från sent 1960- till tidigt 1980-tal gjorde Hans Alfredsson och Tage Danielsson med sitt bolag AB Svenska Ord ett flertal filmer efter att SF hade blivit tipsade av Ingmar Bergman att låta, som Bergman uttryckte det, "två roliga grabbar på Gröna Lund" göra en film. De gjorde ett antal filmer, både tillsammans och enskilt fram till Tages död då Hasse fortsatte ensam. Bland deras arbete kan nämnas Att angöra en brygga (1965), Äppelkriget (1971), Mannen som slutade röka (1972), Släpp fångarne loss, det är vår! (1975), Picassos äventyr (1978) och Den enfaldige mördaren (1982). Flera av filmerna vann guldbaggar för bästa film.
Jan Troell började sin karriär som Widerbergs fotograf, men skulle snart debutera med sin egen film, Här har du ditt liv (1966). Under tidigt 70-tal regisserade han Utvandrarna (1971) och uppföljaren Nybyggarna (1972) efter Vilhelm Mobergs episka skildringar av den svenska emigrationen till Amerika under 1800-talet. Utvandrarna nominerades till fyra Oscar, inklusive bästa regissör och bästa foto. Efter att Troell flyttat till Hollywood, där han regisserade Pionjärerna (1974) med Gene Hackman, och Orkanen (1979) återvände han till Sverige för att göra Ingenjör Andrées luftfärd (1982), en film om upptäckaren Andrées missöde under 1897 års polarexpedition. Filmen fick en oscarsnominering för bästa utländska film. Bland senare verk finns den kontroversiella filmen Il Capitano (1991), Hamsun (1996), om Knut Hamsun, Så vit som en snö (2001), och en mängd dokumentärer.
Åttiotal[redigera]
År 1986 gjorde den då i exil sovjetiske regissören Andrej Tarkovskij sin sista film Offret (1986). Den spelades in på Gotland med bland annat tre svenska skådespelare, Erland Josephson, Allan Edwall och Sven Wollter. Filmen vann en Guldbagge för bästa film samma år.
Samtida svensk film[redigera]
Regissören Lasse Hallström gjorde sin långfilmsdebut med komedin En kille och en tjej (1975) med Magnus Härenstam och Brasse Brännström. Han var mannen bakom de flesta av ABBAs musikvideor, precis som filmen ABBA – The Movie (1977). Mitt liv som hund (1985), släpptes i Sverige 1985, och nominerades för två Oscar 1987. Efter sitt internationella genombrott har Hallström arbetat med amerikansk film - Gilbert Grape (1993), Ciderhusreglerna (1999), Chocolat (2000) och Casanova (2005), bland andra.
Roy Andersson fick sitt genombrott med sin första långfilm, En kärlekshistoria (1970), och tog hem fyra priser från den Internationella filmfestivalen i Berlin samma år. Detta följdes av den finansiella kris som kom efter Giliap (1975) och han tog två decenniers uppehåll från filmproduktionen. Under de åren arbetade han med att göra reklamfilm och informationsfilmer. I mars 1996 började Andersson filma Sånger från andra våningen (2000), som slog igenom Cannes Film Festival samma år, där den vann Juryns specialpris. Anderssons återkomst var en enorm kritikersuccé, som lät honom vinna Guldbagge för bästa film, regi, foto, manus och ljud. Hösten 2007 kom Anderssons fjärde långfilm Du levande (2007) ut på bioduken och blev genast kritikerrosad.
Lukas Moodyssons första långfilm Fucking Åmål (1998), en film om några tonåringars miserabla tillvaro i en liten svensk småstad, blev en enorm succé i Sverige och vann fyra Guldbaggar 1998. Nästa långfilm, Tillsammans (2000) var en komedi blandad med mörka sarkastiska undertoner och utspelar sig i Stockholm under 1970-talet. Men Moodyssons filmande tog sedan en radikal vändning. Lilja 4-ever (2002) är en mörk, tragisk historia om människohandel och filmen Ett hål i mitt hjärta (2004) handlar om en amatörporrfilmsinspelning - filmen blev mycket kontroversiell på grund av sina chockerande bilder. Container (2006) och Mammut (2009) är Moodyssons senaste filmer.
Andra filmskapare som har gjort succé på senare år är bland annat Josef Fares, med komedierna Jalla! Jalla! (2000) och Kopps (2003) samt flyktingdramat Zozo (2005), Reza Parsa med dramat Före stormen (2000), Maria Blom med komedin Masjävlar (2004), Jesper Ganslandt med Farväl Falkenberg (2006), Johan Kling med Darling (2007), Ruben Östlund med Gitarrmongot (2004) och De ofrivilliga (2008), Tomas Alfredson med Låt den rätte komma in (2008) och Daniel Alfredson med Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes (2009).
Framtida svensk film[redigera]
I januari 2012 rapporterades det att staten och TV- och filmbranschen hade kommit fram till ett avtal om stor finansiering inom svensk film. Bidragen kommer att öka från 185 miljoner till 200 miljoner kronor, och ett antal punkter som man ska uppfylla:
- Svensk film ska ha den högsta marknadsandelen i Norden för nationellt producerad film i alla visningsfönster
- Antalet biografbesök i Sverige ska öka, bland annat i syfte att öka intäkterna till detta avtal
- Visning av film i hela landet ska främjas
- Stöden ska fördelas så att de skapar bästa möjliga förutsättningar för en modern, stark och självständig filmproduktion och filmbransch så att cykliska förhållanden kan hanteras och nödvändig finansiering erhållas
- Stöden ska fördelas jämnt mellan kvinnor och män
- Stödgivningen ska utgå från ett mångfaldsperspektiv
- Sverige ska vara ledande i Europa i utveckling, produktion och distribution genom nya medier
- Sverige ska vara ledande i Europa inom såväl barn- och ungdomsfilm som dokumentärfilm
- Svensk film ska vara representerad i tävlingssektionerna på de internationella filmfestivalerna i Berlin och Cannes
- Svensk film ska vara representerad på de tio viktigaste internationella filmfestivalerna i världen
Avtalet undertecknas hösten 2012, och kommer att gälla under den tre-åriga perioden 2013-2015. [6] [7]
Svenska filmskådespelare[redigera]
Alltsedan Greta Garbo och Ingrid Bergmans tid har ett flertal svenska skådespelare haft en internationell karriär i Hollywood. Bland dem finns: Max von Sydow, Joel Kinnaman, Peter Stormare, Lena Olin, Stellan Skarsgård, Malin Åkerman, Alexander Skarsgård och Noomi Rapace.
Se även[redigera]
Referenser[redigera]
- ^ [a b] Svenska Filmarkivet, Konungens af Siam landstigning vid Logårdstrappan (1897)
- ^ Ulander, Lasse. ”Kortfattad svensk filmhistoria”. Film Sound Sweden. http://www.filmsoundsweden.se/backspegel/kronologi.html. Läst 2013-04-27.
- ^ [a b c] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932[sidnummer behövs]
- ^ [a b] Furhammar, Leif (2003). Filmen i Sverige. Stockholm: Dialogos[sidnummer behövs]
- ^ http://www.imdb.com/name/nm0005815/awards
- ^ Alexander Dunerfors (26 januari 2012). ”Mer pengar till svensk film”. Moviezine.se. http://www.moviezine.se/artikel/9333. Läst 15 september 2012.
- ^ ”Ett nytt filmavtal är klart”. SFI.se. 26 januari 2012. http://www.sfi.se/sv/Nyheter/Nyheter-om-svensk-film/Ett-nytt-filmavtal-ar-klart/. Läst 15 september 2012.
Externa länkar[redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Svensk film
- Svenska filminstitutet och statistik
- Svensk Filmdatabas
- SF Bio
- Ljud och bildarkivet
- Ingmar Bergman
|
|||||