Svensk hiphop

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Organism 12, Promoe, Timbuktu - framträdande artister inom svensk hiphop.

Svensk hiphop är en musikalisk rörelse som blev till när hiphopen kom till Sverige. Den har sin början på 1980-talet,[1] när också andra hiphoprelaterade konstformer som breakdance kom till Sverige. I början rappade de flesta hiphoparna på engelska. Idag använder många av de mer framgångsrika rapparna svenska som språk, även om engelska fortfarande är populärt bland de som hoppas på internationella framgångar.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Början[redigera | redigera wikitext]

1980 släppte DJ René Hedemyr den första svenskinspelade rap låten "Record Pool Rap". Men det skulle sedermera bli Per Cussion och Grandmaster Funk som skulle anses ha fört hiphopen till Sverige".[1] 1984 släppte de låtarna "Don't Stop", "Snow Blind" och "Payin' The Price". Breakdancing hade kommit till Sverige året tidigare och spreds snabbt, pionjärerna där var Robot Lasse, Mark, Spirio och Perkeles.

Under sommaren 1984, efter en större danstävling, slogs sig Double M Crew, Abdula & The Rockers, Rock Ski, Almighty T samt MC II Fresh samman för att bilda hiphopkollektivet Ice Cold Rockers, en grupp bestående av rappare, skratchare, dansare och graffitikonstnärer. Broadcaster D och One Eye Que (senare mer känd som Ayo) startade sitt samarbete.

1987 fick hiphopkulturen spridning utanför Stockholm med den populära filmen Stockholmsnatt, med IC Rockers i rollistan. Pop-C och Snoopy var på soundtracket. 1986 hade de en hit med singeln "Next Time".[2] Nya artister följde i deras spår. Rob'n'Raz producerade singeln Competition Is None som innehöll dub och dancehallinfluerad rapp från Papa Dee. See-Que, från Stockholm, samarbetade med det amerikanska skivbolaget Priority Records på deras samlingsalbum Basement Flavor.

GurraG och Pedda P från JustD

Den första riktiga rappsången på svenska var "Jag Är Def" av MC Tim som kom 1989.[1] Samma år bildades JustD och deras album på svenska gav dem många fans, och introducerade rapp till den större publiken.

Första genombrottet[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1980-talet blev hiphopen alltmer populär i Sverige. Den internationella succén som Neneh Cherry hade med sitt album Raw Like Sushi gjorde att svenska medier tog genren på större allvar. Svenska mästerskapet i rapp hölls för första gången 1989 och vinnaren var Sons Of SoulSom släppte sitt första album 1991(Swe Mix) tätt följt av två framgångsrika 12"or "Madness" och "Another day is gone". På andraplatsen kom Ms Melodie, som senare hade karriär under namnet Leila K. I följden av Neneh Cherrys framgångar hade Leila K en internationell crossover hit med rapplåten "Got To Get". Det fanns nu en solid marknad för hiphopmusik och skivbolag började rekrytera talanger.

Just D levererade flera album från 1990 och framåt. Debuten "1 steg bak & 2 steg fram" 1990, Svenska Ord 1991 och inte minst dubbelalbumet Rock'n'Roll blev populär med många människor som för första gången tog till sig hiphop och det genererade både flera grammis och rockbjörn. Ännu större framgångar hade de sedan med Tre Amigos 1994 och Plast 1995. Snoopy (mer känd under namnet Quincy Jones III) flyttade till USA för att producera artister som Too Short, 2Pac, Young MC, LL Cool J och Ice Cube.[2] The Sure Shot Groove (MC Stranger och Complicated C) debuterade med Rhymes R Flowin'. Kollektivet Infinite Mass vann den svenska kvalifikationsfinalen till World Rap Competition och gav ut EPn Da Blackmass. En av deras sånger, "Shoot The Racist", var på soundtracket till filmen Sökarna som kom ut 1993. Sången döptes sedan om till "Area Turns Red" efter en del mediakontroverser angående låttexten.

The Latin Kings startade en ny våg inom svensk hiphop. De använde sig av det multietniska ungdomsspråket Rinkebysvenska för att beskriva livet i miljonprogramsförorterna i Stockholm. Deras debutalbum Välkommen till Förorten som producerades tillsammans med Gordon Cyrus, en av grundarna till Sveriges första "urban music"-label, Breakin Bread, var en succé på listorna och en favorit bland kritikerna.[3] Den kommande generationen av hiphopare skulle skilja sig från den tidigare genom användandet av det svenska språket, den första generationen svenska rappare hade nästan uteslutande rappat på engelska..

Andra genombrottet[redigera | redigera wikitext]

1998 debuterade Petter med albumet Mitt sjätte sinne, som blev en succé och ledde till ett stort mainstreamintresse för hiphop på det sena 1990-talet.[4] Med honom kom en samling andra artister, som Thomas Rusiak, DJ Sleepy och Eye N' I. Bland de andra artister som fick mainstreamgenomslag efter Petter finns Ken Ring och Ayo. Feven släppte sitt kritikerrosade album Hela Vägen Ut. Looptroop fick uppmärksamhet både i Sverige och internationellt för sin ofta samhällskritiska hiphop. Timbuktu, från Lund, slog igenom och fick rykte om sig som en av Sveriges allra mest populära emcees.

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

Nyare artister som fått ett nationellt rykte inom mainstream-media inkluderar: Promoe, Snook, Afasi & Filthy, Ayesha, Fjärde Världen, Fattaru, Medina, Ken Ring, Ison & Fille, Advance Patrol, Adam Tensta, Lazee, J-Son, Organism 12, Lilla Namo och Linda Pira.

Många av dessa artister har varit exponerade för en svensk hiphopkultur sedan de var födda, eller åtminstone väldigt unga. På ett sätt har den svenska scenen blivit mindre explosiv, men även mindre sårbar för att bli utrotad. Influenserna från amerikansk hiphop är inte längre fullt så påtagliga, amerikansk hiphop är fortfarande betydelsefull men influenser kommer även från fransk, brittisk, och japansk hiphop, samt andra länder och regioner runt jorden med intressanta och innovativa musikscener.

Det finns gott om olika hiphopgenrer representerade inom svensk hiphop. Alternativ hiphop är troligtvis större än Gangsta och Hardcore tillsammans. Kollektivet Kartellen är huvudexemplet, och har på relativt kort tid kommit väldigt långt, motivationen till det enligt medlemmen kinesen är att ungdomar i orten känner igen sig i våra texter. Det finns också många fusionsgenrer som Neo soul, Grime, och Reggaeton.

Till stor del på grund av fildelning och förändrade konsumentvanor så är antalet sålda skivor för en artist nödvändigtvis inte en korrekt indikator för hur populär eller betydelsefull artisten är.[5] Det finns svenska hiphopartister som släpper skivor som de vet kommer att bli en ekonomisk förlust, med förhoppningen om att tjäna igen pengarna genom konserter, andra liveframträdanden, sponsring, reklam och diverse projekt.

Kända artister[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kategori:Svenska hiphopmusiker

Listan över folk som har gjort sig ett namn inom hiphop-Sverige är lång. De manliga rapartisterna har länge dominerat den svenska scenen även om artister som Feven, Melinda Wrede och Remedeeh[6] är välkända namn. Under det senaste året[när?] har dock kvinnor börjat ta betydligt större plats inom hiphopen, med skivsläpp av bland andra Linda Pira, Lilla Namo och Silvana Imam som visar på att kvinnorna redan spelar en viktig roll inom hiphopen[7]. Artister som har haft internationella framgångar inkluderar Quincy Jones III[2], Looptroop Rockers[8], Max Peezay[9] och Million Stylez[10].

Den icke-kommersiella hiphopen[redigera | redigera wikitext]

Det har alltid funnits falanger inom den svenska hiphopen som har reagerat mot den mer kommersiella aspekten av musikbranschen, och försökt hitta alternativa distributions- och marknadsföringskanaler för musiken.[1][5] Internet har haft stor betydelse för kommunikation av media och genom olika nätgemenskaper har även personer utan skivbolagskontrakt kunnat hitta en publik för sin musik. Exempel på sådana communityn som är centrerade kring svensk hiphop är DubCnn.se, Frizon.se och Whoa.nu.

Andra webbplatser som används för spridning av musik inkluderar Youtube, Facebook och Myspace.

Graffitikulturen inom svensk hiphop[redigera | redigera wikitext]

Graffiti har, åtminstone historiskt, setts som en konstart tillhörande hiphopen.[1][11] Man har ofta talat om graffiti som ett av hiphopens fyra element (tillsammans med MCing, DJing samt breakdance). Filmerna Style Wars och Wildstyle slog igenom i Sverige under första hälften av 1980-talet och fungerade som viktiga inspirationskällor, och det gjorde även kultfilmen Stockholmsnatt från 1987. De första graffitimålarna i Stockholmsområdet hade namn som Disey, Zack, Merley (mer känd som Liam Norberg[11]), Puppet, Razor, Zappo och Ziggy.[12]

Rapparen Promoe hade 2004 en klubbhit med låten "These Walls Don't Lie", som handlar om graffitikulturen i Sverige, och om riskerna som togs av målarna.[8]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] ”"Guide till Svensk Hip-Hop Historia"”. http://www.streetzone.com/content/historia/svensk_historia/index.asp. Läst 6 september 2007. 
  2. ^ [a b c] ”"Quincy "QD3" Jones, III: Executive Bio"”. http://www.qd3.com/executive_bios.php#qd3. Läst 7 september 2007. 
  3. ^ ”Djungeltrumman.se: "Dogge Doggelito"”. http://www.djungeltrumman.net/v2/ICms/?Scope=&I=2614&P=0,512,621,624,2614. Läst 7 september 2007. 
  4. ^ ”"Pappa hiphop"”. SvD. http://www.svd.se/kulturnoje/musik/artikel_537397.svd. Läst 8 december 2007. 
  5. ^ [a b] ”"Nya kanaler lyfter svensk hiphop"”. DN. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2622&a=622981. Läst 8 december 2007. 
  6. ^ ”"De kom, de rappade, de försvann"”. Sydsvenskan. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=264145&previousRenderType=2. Läst 14 januari 2008. 
  7. ^ "Matriarkerna. Så tog kvinnorna över svensk hiphop." http://www.fokus.se/2013/12/matriarkerna/ Fokus. Läst 4 maj 2014.
  8. ^ [a b] ”"LOOPTROOP Vägen från underjorden.."”. SVT. http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=33068. Läst 14 januari 2008. 
  9. ^ ”"Svensk hiphop bedårar britterna"”. DN. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2198&a=511461&previousRenderType=1. Läst 14 januari 2008. 
  10. ^ ”"Dunderhet på dansgolvet"”. DN. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2198&a=652406. Läst 14 januari 2008. 
  11. ^ [a b] ”"Tågmålarlegendaren, mossig ... och nyskapande"”. Sydsvenskan. http://sydsvenskan.se/skane/article259737.ece. Läst 9 december 2007. 
  12. ^ ”"Graffitiveteranen är trogen gatukonsten"”. DN. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=363173&previousRenderType=2. Läst 9 december 2007. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]