Svensk romani

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Svensk romani är i Sverige namnet på ett språk som talas av resandefolket.

Språket liknar norsk romani och bägge kallas även rommani rakripa. Samlingsbeteckning är skando-romani. Detta språk, som talats i Sverige möjligen sedan tidigt 1500-tal, har varit hemligt för icke-resande och många resande har idag glömt språket. Nyare studier visar att språket är en direkt fortsättning på de romanidialekter som talas på kontinenten, framför allt sinte-manouche (Tyskland-Frankrike) samt kalé-dialekten i Finland. Grammatiken har till största del ersatts av svenskans grammatik, även om ett antal språkliga strukturer i svensk romani ej återfinns i svenska. Svensk romani är alltså i högsta grad ett självständigt språk, inte en dialekt av svenska, som angivits i äldre studier. Det specifika ordförrådet (som är relativt litet) motsvarar till 80-90% den kontinentala romanins, dock med hög andel tyska lånord. Huruvida detta språk ansetts vara ett folkspråk eller ett sociolektiskt språk (liknande sotarspråk, knallarspråk med flera) har varit avgörande för synen på resandefolket såsom självständig etnisk minoritet eller social grupp. Sedan 1999 är de i Sverige nationell minoritet.

Romanispråket hålls ofta inom släkten och brukar inte talas utanför familjen.

Romanins spridning[redigera | redigera wikitext]

Svensk romani tillhör det som enligt somliga forskare kallas stratum I, det vill säga den första spridningsvågen över Europa under medeltiden:

Stratum Ett inkluderar de äldsta dialekterna: Mechkari, Kabuji, Xanduri, Drindari, Erli, Arli, Bugurji, Mahajeri, Ursari (Rićhinari), Spoitori (Xoraxane), Karpatichi, Polska Roma, Kaale (från Finland), Sinto-manush, scandoromani (svensk-romani) och den så kallade baltiska dialekten.

Stratum Två omfattar Chergari, Gurbeti, Jambashi, Fichiri, Filipiji och en undergrupp av Vlax-dialekter i Rumänien och Bulgarien.

Stratum Tre omfattar resten av de så kallade Vlax-dialekter, inklusive Kalderash, Lovari, Machvano.

Blandade språk[redigera | redigera wikitext]

Några romer har utvecklat blandade språk när de vistats flera hundra år i samma land, däribland:

  • Calo eller Iberiska-romska, som använder det romska ordförrådet och den spanska grammatiken.
  • Romungro eller ungerska-romska Portugal-romska på portugisiska fastlandet.
  • Romani lomavren eller armeniska-romska angloromani eller engelska-romska scandoromani (norska-resande romska eller svenska-resande romani).
  • Romano-grekiska eller grekiska-romska serbian.
  • Romani romano-serbiska eller serbisk-romska boyash, en dialekt av rumänska med ungerska och romska lånord.
  • Sinti-manouche-sinti, sinter-manouche-sinternas, romani med tysk grammatik.

Svensk romani i skrift[redigera | redigera wikitext]

De första skriftliga beläggen av ord och fraser i svensk romani är från 1700-talet. Språkforskaren Per Björkman skrev 1730 en avhandling i Uppsala, där han förtecknade 47 ord och uttryck, som soldaten Jacob Helsing berättat för honom. Att de resande talade ett eget språk är också belagt i rättsprotokoll från Rönnebergs ting i Skåne år 1764, där en fras är dokumenterad.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lindell, Lenny;Ordbok över svensk romani: Resandefolkets språk och sånger. Stockholm: Podium. ISBN 9789189196438.