Svenska Akademien

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Svenska Akademin)
Hoppa till: navigering, sök
För musikgruppen med samma namn, se Svenska Akademien (musikgrupp).
Svenska Akademien
Förkortning De aderton
Motto Snille och smak
Grundad 20 mars 1786
Typ Kungliga akademier
Syfte/fokus att arbeta uppå svenska språkets renhet, höghet och styrka
Ständig sekreterare Peter Englund
Kansliansvarig Odd Zschiedrich
Huvudorgan Sammankomster
Frivilliga 18 ledamöter
Webbplats Svenskaakademien.se

Svenska Akademien instiftades 1786 av Gustav III. Dess syfte är enligt stadgarna att "arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet".[1] Den utser årligen mottagare av flera priser och stipendier, däribland Nobelpriset i litteratur. Eftersom antalet akademiledamöter alltid är arton, utom när en ledamot har avlidit och ännu ingen efterträdare har hunnit väljas, kallas akademin även De Aderton. Svenska Akademiens valspråk är "Snille och smak".[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Svenska Akademien har lokaler i Börshuset i Stockholm.

Gustav III hade ett stort och levande intresse för kultur, vilket han delade med sin mor Lovisa Ulrika, som instiftat Vitterhetsakademien. Den 20 mars 1786 meddelade kung Gustav III, inspirerad av Frankrike som då var det främsta föregångslandet, sitt beslut att inrätta: ett Samhälle af Aderton Herrar ock Män, till Svenska Språkets stadgande ock upodlande, samt till öfning för Vältaligheten ock Svenska skaldekonsten: Hvilcket Samhälle skall nu ock evärdeligen bära namn af Svenska Academien. Dessa arton män skulle väljas från tre kategorier: skönlitterära författare, lärde och herrar. Med herrar avsågs män som genom sin börd, samhällsställning och umgängsvanor kunde representera god smak – ett syfte som speglas i akademiens valspråk Snille och smak.

Gustav III hade ursprungligen tänkt att Svenska Akademien skulle bestå av tjugo ledamöter, att det i stället blev arton sägs bero på att han tyckte att De Aderton högtidligt uttalat lät vackrare.[2] Gustav III utsåg själv de tretton första ledamöterna, de resterande fem skulle väljas av dessa med godkännande av kungen. De tretton första av kungen utsedda ledamöterna var:

Vid instiftandet i Börshuset i Gamla stan den 5 april 1786 höll dessa sina inträdestal och förrättade sedan inval av de återstående fem ledamöterna, vilka blev: Gustaf Mauritz Armfelt, Carl Gustaf Nordin, Carl Gustaf af Leopold, Johan Murberg och Nils Lorens Sjöberg. Dessförinnan hade Abraham Niclas Edelcrantz invalts som efterträdare till Carl Fredrik Scheffer som avlidit innan han tagit inträde.[2]

Akademiens stadgar är till en stor del författade av kungen själv och påminner om den Franska akademiens. Enligt stadgarna är den främsta uppgiften att arbeta på svenskans "renhet, styrka och höghet" (på nutida språk ungefär 'klarhet, uttrycksfullhet och anseende'). För att uppnå detta startade man utgivningen av Svenska Akademiens ordbok, anordnade lämpliga tävlingar samt gav ut en årlig utmärkelse till en framstående svensk. Redan från början fanns ambitionen att ge ut en normativ ordbok som skulle leda till svenska språkets ytterligare utveckling och förfining. Denna skulle dock inte bli verklighet förrän betydligt senare.

I valspråket ”Snille och smak” ansågs ”Snille” syfta på begåvningens skapande kraft och ”smak” på de mer intellektuella förmögenheter som krävds för att bearbeta inspirationen. Enligt akademiens egen historieskrivning inkluderade formeln sålunda både apollinsk och dionysisk aspekt.

Akademiens situation försämrades efter Gustaf III:s död 1792, och 1795 blev ledamöterna avstängda i två år. Trots detta behöll Akademien sin ställning som Sveriges högsta auktoritet i litterära och språkliga frågor. Under 1820-talet avmattades Akademiens verksamhet, mycket på grund av angrepp från företrädare för den nya litteraturen.

Förste ständige sekreteraren Nils von Rosenstein satt i rekordlånga 38 år, 1786–1824, och var både blind och senil på slutet.[3] Den kraftfulle Bernhard von Beskow var ständig sekreterare 1834–1868 och förbättrade Akademiens ställning.

Efter Beskows död 1868 följde en längre period då Akademien saknade en verklig ledare, innan Carl David af Wirsén år 1884 tillträdde posten som ständig sekreterare.

Under det följande decenniet utvecklades den svenska litteraturen starkt, något som inte tilltalade Wirsén, vilket ledde till en minskad popularitet hos den yngre generationen författare. Akademien och dess ledamöter var måltavlor för frän kritik under den så kallade Strindbergsfejden.

År 1912 ersatte Erik Axel Karlfeldt Wirsén som ständig sekreterare. Hans 18-åriga period innebar en modernisering som öppnade Akademien för den nya tidens författare. Den första kvinnliga ledamoten, Selma Lagerlöf, valdes efter stadgeändring in år 1914.

År 1989 valde två ledamöter, Lars Gyllensten på stol nr 14, och Kerstin Ekman på stol nr 15 att sluta delta i Akademiens arbete i protest mot vad de uppfattade som feghet från Akademiens sida i samband med den så kallade Salman Rushdie-affären (Werner Aspenströms senare avhopp, vilket ibland länkas till Rushdie-affären, hade mer personliga orsaker). Att denna affär skulle varit ensam orsak till att de båda ledamöterna var och en för sig valde att inte längre delta i Akademiens arbete har sedan dess med jämna mellanrum ifrågasatts.[4][5]

År 2005 meddelade Knut Ahnlund på stol nr 7 att han lämnade Akademiens arbete i protest mot att Nobelpriset i litteratur 2004 gick till Elfriede Jelinek,[6] men Ahnlund hade då redan i flera år avstått från att deltaga aktivt i Akademiens arbete och sammankomster.[7]

Att ledamöter inte har möjlighet att utträda om de så önskar har vållat en del debatt. En konsekvens av gällande stadgar om livstids ledamotskap innebär att en "avhoppares" stol inte nybesätts förrän innehavaren avlidit. Stadgarnas öppning för nybesättning efter uteslutning har inte tillämpats i något av de fyra aktuella fallen. Efter Ahnlunds frånfälle i november 2012 är det nu bara Ekmans stol som i praktiken står tom.

Ständig Sekreterare[redigera | redigera wikitext]

I samband med Akademiens högtidssammankomst den 20 december 2008 meddelade Horace Engdahl att han på egen begäran lämnar uppdraget som Akademiens ständige sekreterare den 1 juni 2009, på dagen 10 år efter att han tillträdde. Engdahl meddelade även att han efterträds av Peter Englund.[8]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Akademiens formella syfte är enligt stadgarna att

arbeta uppå Svenska språkets renhet, styrka och höghet, så uti vetenskaper, som serdeles i anseende till Skaldekonsten och Vältaligheten uti alla dess tillhörande delar, jemväl uti then, som tjenar att tolka de Himmelska Sanningar. Dess ledamöter sammanträder ett 30-tal gånger per år det vill säga i medeltal oftare än varannan vecka.

Vid varje möte disponerar man 18 stycken silverjetonger att jämnt fördelas på ledamöterna som bidrag till resekostnader med mera för deltagande i sammanträdena. Jetongerna kan bytas mot kontanter, i dagens mynt omkring 100 kronor, vilket nu för tiden inte räcker långt. Deltagarna får därför ytterligare bidrag för att täcka kostnader direkt hänförbara till sammankomsterna.

Utöver dessa slutna sammankomster hålls varje år en offentlig på akademiens högtidsdag den 20 december, Gustav II Adolfs födelsedag (med beräkning av den nya stilen). Till en början hölls offentliga sammankomster även då en ny ledamot tog säte i akademien, men sedan 1837 har dessa inträdeshögtidligheter vanligen förenats med årshögtiden.[9] Under många år har denna direktsänts i Sveriges Radio.[10]

På dagordningen står bland annat följande:

Nobelpriset i litteratur[redigera | redigera wikitext]

Selma Lagerlöf tar emot nobelpriset.

År 1900 åtog sig Akademien, efter viss tvekan, uppdraget att enligt Alfred Nobels testamente utse mottagare av Nobelpriset i litteratur. Rätt att nominera pristagarkandidater tillkommer Svenska Akademiens ledamöter, ledamöter i motsvarande utländska sammanslutningar samt tidigare nobelpristagare. På senare tid har man varje år haft att ta ställning till mellan 200 och 300 förslag, vilket gett akademiledamöterna ett betydande arbete. Man har ungefär ett halvår på sig att komma till beslut. Inom den tiden måste man sätta sig in i och bedöma kandidaternas samlade produktion, som i en del fall kan vara på något udda språk, som akademiledamöterna har endast begränsad kunskap i. Om kandidatens produktion finns översatt till något mer allmänt känt språk, kan man gå den vägen, men återstår då att på ett eller annat sätt bedöma huruvida översättningen ger författaren rättvisa.

Akademiledamoten och ständige sekreteraren Erik Axel Karlfeldt (invald 1904 till stol 11) blev ett år själv nominerad som pristagare, men avböjde kandidatur. År 1931 blev han ändå postumt tilldelad priset.

Av tradition skall beslutet om årets utsedda litteraturpristagare offentliggöras en torsdag i oktober, då Akademiens ständige sekreterare punktligt utträder från Akademiens sammanträdesrum och möter ett stort uppbåd av journalister från svensk och utländsk press och television.

Stora priset[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Stora priset

År 1786 instiftade Gustav III Stora priset, som anses vara Akademiens förnämsta, och består av en guldmedalj. Stora priset har utdelats till bland andra Selma Lagerlöf (1904 och 1909), Herbert Tingsten (1966), Astrid Lindgren (1971), Evert Taube (1972) och Tove Jansson (1994).

Övriga priser och stipendier[redigera | redigera wikitext]

Akademien delar ut ett knappt 50-tal olika priser och stipendier, varav de flesta årligen. Gemensamt för samtliga är att de utdelas utan tävlan och utan ansökan. Antalet priser beskrev under 1900-talets andra hälft en stigande kurva, med kulmen under 1980-talet då tio nya priser tillkom. Under de två senaste decennierna har ytterligare ett knappt tiotal instiftats. Nedan listas ett stort urval av Akademiens samtliga priser och stipendier. På Akademiens webbplats finns en fullständig förteckning över samtliga priser och stipendier.[11]

Svenska Akademiens ordlista[redigera | redigera wikitext]

Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (SAOL) är en koncentrerad ordbok, endast delvis med ordförklaringar, i ett band. Första upplagan utgavs av Svenska Akademien år 1874 och den trettonde och senaste år 2006. Till och med den sjunde upplagan år 1900 var verkets namn Ordlista öfver svenska språket.

Vad gäller stavning  har SAOL alltid uppfattats som normerande. Däremot avsåg den ursprungligen inte att vara ett rättesnöre för "gott språk", utan skulle avspegla det svenska språket såsom det användes i verkligheten. Detta ändrades med den trettonde upplagan.[12]

År 2007 utkom SAOL Plus, den trettonde upplagan i en cd-version med avancerade sökmöjligheter.[13]

Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien[redigera | redigera wikitext]

Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (förkortas SO) utkom i september 2009 och är det mest kompletta hjälpmedlet för att förstå orden i svensk text, för att lära känna deras ålder i det svenska språket och, direkt eller indirekt, deras etymologi. Ordboken, som består av två band, innehåller över 100.000 ordbeskrivningar, och härtill bland annat över 20.000 mer exakta konstruktionsuppgifter.

Färdigställande av Svenska Akademiens ordbok[redigera | redigera wikitext]

Svenska Akademiens ordbok (SAOB) är ett etymologiskt uppslagsverk över det svenska språket som ges ut av Svenska Akademien. Det är det största uppslagsverk som givits ut i Norden.

År 1786 bestämde Svenska Akademien att en ordbok skulle skrivas. Med vissa avbrott har arbetet pågått sedan dess. Det första bandet var färdigt 1898. I november 2012 hade akademien kommit till ordet utsudda. Sista bandet beräknas komma 2017.

Bokutgivning[redigera | redigera wikitext]

Akademien utger också andra böcker om det svenska språket, bland annat

Svenska Akademiens handlingar har givits ut sedan grundandet 1786, oftast i form av årsböcker med bland annat tal och texter från Akademiens årliga högtidssammankomst (bl. a. nyinvalda ledamöters inträdestal).[14]

Talerätt[redigera | redigera wikitext]

Svenska Akademien har exklusiv talerätt enligt 51 § upphovsrättslagen om litterärt verk återges offentligt så att det kränker "den andliga odlingen".[15]

Ledamöter[redigera | redigera wikitext]

Nya ledamöter väljs in genom sluten omröstning bland Akademiens ledamöter. Ledamotskapet är på livstid och man kan inte träda ut. Däremot kan någon uteslutas om vederbörande anses ha brutit mot lag eller moralens bud eller brutit sin tystnadsplikt i fråga om Akademiens interna angelägenheter. Svenska Akademien har 18 ledamöter på numrerade stolar. Varje halvår väljs en direktör (motsvarande ordförande) och en kansler (motsvarande vice ordf.). En av ledamöterna utses till ständig sekreterare. ”Ständigheten” upphör vid 70 års ålder, såvida inte Akademien bestämmer annat. På Svenska Akademiens webbplats finns ett register med korta biografiska texter om samtliga Akademiens ledamöter sedan begynnelsen.[16]

Nuvarande ledamöter[redigera | redigera wikitext]

  1. Lotta Lotass (född 1964), författare, invald 2009
  2. Bo Ralph (född 1945), professor, invald 1999
  3. Sture Allén (född 1928), professor, invald 1980, ständig sekreterare 1986–1999
  4. Anders Olsson (född 1949), professor, invald 2008
  5. Göran Malmqvist (född 1924), professor, invald 1985
  6. Tomas Riad, (född 1959), professor, invald 2011
  7. Sara Danius (född 1962), professor, invald 2013
  8. Jesper Svenbro (född 1944), forskare/poet, invald 2006
  9. Torgny Lindgren (född 1938), författare, invald 1991
  10. Peter Englund (född 1957), professor, invald 2002, ständig sekreterare sedan 2009
  11. vakant, Klas Östergren (född 1955), författare, inträder den 20 december 2014[17]
  12. Per Wästberg (född 1933), författare, invald 1997
  13. Gunnel Vallquist (född 1918), författare, invald 1982
  14. Kristina Lugn (född 1948), författare, invald 2006
  15. Kerstin Ekman (född 1933), författare, invald 1978, deltar inte sedan 1989
  16. Kjell Espmark (född 1930), professor, invald 1981
  17. Horace Engdahl (född 1948), professor, invald 1997, ständig sekreterare 1999–2009
  18. Katarina Frostenson (född 1953), författare, invald 1992

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Historisk översikt Svenska Akademiens webbplats
  2. ^ [a b] Lotta Lotass. ”Svenska Akademien”. Litteraturbanken. http://litteraturbanken.se/#!/presentationer/specialomraden/SvenskaAkademien.html. 
  3. ^ Högtidssammankomst 20 december 2008 Svenska Akademien
  4. ^ Peter Englund – den motvillige efterträdaren Dagens Nyheter, 27 september 2009
  5. ^ Kerstin Ekman: ”Fel om Rushdie och akademin, Englund” Dagens Nyheter, 30 september 2009
  6. ^ Knut Ahnlund: ”Efter Jelinek är priset ödelagt” Svenska Dagbladet, 11 oktober 2005
  7. ^ Ahnlunds avhopp - en enastående pseudonyhet Sourze, 11 oktober 2005
  8. ^ Engdahls tal på högtidssammankomsten Dagens Nyheter, 20 december 2008
  9. ^ Svenska akademien i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1918)
  10. ^ Tablå P1 torsdag 20 december 2012
  11. ^ Fullständig förteckning över Akademiens priser Svenska Akademiens webbplats
  12. ^ Trettonde upplagan av SAOL Svenska Akademiens webbplats
  13. ^ SAOL Plus Svenska Akademiens webbplats
  14. ^ Svenska Akademiens handlingar Svenska Akademiens webbplats
  15. ^ https://lagen.nu/1993:1212#P5
  16. ^ Ledamotsregister Svenska Akademiens webbplats
  17. ^ http://www.svenskaakademien.se/information/pressinformation/2014/ny-ledamot-i-svenska-akademien

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]