Svenska vägarbetareförbundet

Svenska vägarbetareförbundet
Historia
Grundat	1914
Upplöst	1970
Huvudorganisation	Landsorganisationen, LO. Anslutning 1914.
Övrigt
Förbundstidning	Väg- och vattenbyggaren: organ för Svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet. Gävle: Väg- och vattenbyggaren. 1914-1949. Libris 3168677  Vägarbetaren: organ för Svenska vägarbetareförbundet. Stockholm: Vägarbetaren. 1949-1954. Libris 8838822  Statsanställd: största fackliga tidningen inom den statliga sektorn. Stockholm: Statsanställd. 1955-1995. Libris 3428042

Svenska vägarbetareförbundet var ett svenskt fackförbund inom Landsorganisationen (LO) som ursprungligen bildades 1914 med namnet Svenska väg- vattenbyggnadsarbetareförbundet och namnändrades 1949 till Svenska vägarbetareförbundet. Det uppgick 1970 i Statsanställdas förbund.

Historia

Svenska järnvägsbyggnadsarbetarefackföreningen

Rallarna var de första att bilda föreningar bland väg- och vattenbyggnadsarbetarna. En rallarefackförening bildades i Kaitum 1901, som senare organiserades i Svenska grov- och fabriksarbetareförbundet. 1903 slogs den samman med avdelning 92 och fick namnet Svenska järnvägsbyggnadsarbetarefackföreningen. medlemsantalet växte kraftigt fram till storstrejken bl.a. för att Kata Dalström agiterade på arbetsplatserna. Föreningen var en avdelning inom Grov- och fabriks, men fungerade som fackförbund för rallarna. Det fanns sektioner på olika ställen i landet och man slöt egna avtal. 1908 var medlemsantalet ca 6000, men efter storstrejken sjönk det kraftigt och var endast drygt 2000 år 1911. 1912 presenterade LO sin industriförbundsplan, där även ett väg- och vattenbyggnadsarbetareförbund ingick. År 1914 beslutade Svenska järnvägsbyggnadsarbetarefackföreningen på sitt årsmöte att ombilda föreningen till ett fristående fackförbund med namnet Svenska väg- vattenbyggnadsarbetareförbundet. Till ordförande utsågs Fredrik Aarnseth.

Krönika

• 1923 hade förbundet 1602 medlemmar.
• 1926 beslöts att inrätta en arbetslöshetskassa, men den blev inte verklighet förrän 1944.
• På 1920-30-talet hade förbundet stark konkurrens inom avtalsområdet från syndikalisterna och även från strejkbrytarorganisationen Arbetets frihet.
• 1932 inrättades en olycksfallsförsäkring p.g.a. de många arbetsplatsolyckorna.
• 1944 anslöts förbundet till Statstjänarekartellen.
• 1949 bytte förbundet namn till Svenska vägarbetareförbundet och ca 5500 medlemmar överflyttas till det nybildade Svenska byggnadsarbetareförbundet.
• 1950 hade förbundet 50 avdelningar med 1354 medlemmar.
• 1970 var man tvungna att effektivisera förhandlingarna på det statliga området. Statstjänarekartellen förslog inte längre. Åtta förbund och delar av ett nionde bildade därför tillsammans det nya Statsanställdas förbund.

Referenser

Tryckta källor

• Welander Lars-Olof, red (1999). Enskilda byråns handböcker. Fackliga organisationer - LO. Skrifter utgivna av Riksarkivet, 1402-4705 ; 10. Stockholm: Riksarkivet. Libris 2625630. ISBN 91-88366-43-X 

Vidare läsning

• Aarnseth, Fredrik (1912). Svenska Järnvägsbyggnadsarbetarnes organisation åren 1902-1912.. Gäfle. Libris 3203778 
• Karlbom, Torvald (1964). Vägarna de skrida: Svenska vägarbetareförbundet 1914-1964. Stockholm: förb. Libris 743782 
• Kjellberg, Anders (2017) The Membership Development of Swedish Trade Unions and Union Confederations Since the End of the Nineteenth Century (De svenska fackförbundens och centralorganisationernas medlemsutveckling sedan slutet av 1800-talet) (Studies in Social Policy, Industrial Relations, Working Life and Mobility). Research Reports 2017:2 (uppdaterad 2019). Lund: Department of Sociology, Lund University. (om medlemsutveckling mm i bland annat Svenska vägarbetareförbundet)
• Kinnevaldskonflikten: Ett mörkt blad ur "Väg- och Vattens" historia. Stockholm: Sverges arbetares centralorganisation. 1932. Libris 1346920 
• Solidaritet eller förräderi: kampskrift mot "Väg- och vattens" förrädiska politik. [Stockholm]: Sveriges arbetares centralorganisation. 1930. Libris 2914208