Sverige under förromersk järnålder
Huvudartikel: Järnåldern
Med järnålderns inträde tog nya samhällsstrukturer form. Urnegravarna ersatte nu helt storhögarna, vilket möjligen beror på att hövdingarnas makt minskade.
Det kalla klimatet präglade den förromerska järnåldern, lika kallt som nu. Klimatet gjorde det svårt för befolkningen att försörja sig och orsakade återkommande utvandringar. En del forskare kallar perioden Fimbulvintern, med anspelning på den nordiska mytologin.
Från järnåldern finns de äldsta bevarade sagorna och notiserna i europeiska skrifter om Sverige, vilket gör att man kan få betydligt bättre beskrivning av järnåldern än av tidigare epoker.
I Norra Norrland börjar asbestkeramik (som under bronsåldern använts för koppar- och bronsframställning) användas för järnproduktion.
Förromersk järnålder (500 f.Kr.–Kr.f.)
Huvudartikel: Förromersk järnålder
Redan omkring år 600 f.Kr. uppstod Jastorfkulturen i nuvarande norra Tyskland. Den har mycket tydliga likheter med den skandinaviska kulturen under förromersk järnålder. Huruvida denna kulturblandning sker genom utvandring eller annat kulturellt utbyte är inte klarlagt, men de båda förromerska kulturerna har båda drag av den tidigare nordiska bronsålderskulturen och i viss mån den kontinentaleuropeiska Hallstattkulturen. Denna tids skandinaviska kultur antas vara upphovet till de nordgermanska kulturerna, Jastorfkulturen till de västgermanska. Söder om dessa fanns vid denna tid den keltiska La Tène-kulturen. Av okänd anledning tycks dock folken i Sverige ha varit isolerade i början av denna period. Gravfynden under det sista århundradet av den förromerska järnåldern började dock så smått innehålla guldföremål igen, vilket återigen tyder på kontakter och handel med kontinenten.
Mot slutet av denna tid började även något vi kan känna igen som den samiska kulturen ta form.
| Företrädare: Bronsåldern |
Sveriges förhistoria 500 f.Kr.–Kr.f. |
Efterträdare: Romerska järnåldern |