Sveriges ambassad i Nairobi
| Sveriges ambassad i Nairobi | |
 | |
| Beskickningstyp | Ambassad |
|---|---|
| Från | Sverige |
| Till | Kenya |
| Adress | Postadress: Embassy of Sweden PO Box 30600 00100 Nairobi Kenya Besöksadress: United Nations Crescent, Gigiri, Nairobi |
| Koordinater | 1°13′58″S 36°48′17″Ö / 1.23288°S 36.80476°Ö |
| Öppnad | 1962 |
| Beskickningschef | Caroline Vicini (sedan 2020) |
Sveriges ambassad i Nairobi är Sveriges diplomatiska beskickning i Kenya, belägen i landets huvudstad Nairobi. Beskickningen består av ambassaden, svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD) och lokalanställda. Ambassadör sedan 2020 är Caroline Vicini.[1] Ambassaden representerar Sverige i Kenya, Somalia, Seychellerna och Komorerna.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Kenya blev självständigt 1963 men svenska staten hade redan 1962 inrättat ett generalkonsulat.[2] År 1964 öppnades den svenska ambassaden i Nairobi.[3]
Den 17 oktober 2011 lämnade personalen på svenska ambassaden sina dåvarande lokaler i byggnaden Lion Place i centrala Nairobi på grund av säkerhetshot mot byggnaden. Ett 60-tal anställda arbetade istället från dåvarande ambassadör Ann Dismorrs residens.[4] Detta var tredje gången sedan 2009, och andra gången på en månad som ambassaden stängdes av säkerhetsskäl.[5] Norge hade sin ambassad i samma byggnad men valde att flytta till nya lokaler efter hot mottagits den 28 september 2011.[5] Bank- och finansbolag samt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har också funnits som hyresgäster.
I början 2012 stod en ny ambassadbyggnad klar i norra Nairobi, där FN har sitt huvudkontor och USA har en stor ambassadbyggnad.[4] Den 17 september 2012 invigdes Sveriges nya ambassad och Kenyas premiärminister Raila Odinga klippte invigningsbandet. På plats vid invigningen fanns biståndsminister Gunilla Carlsson. I den nya ambassaden arbetar nära 75 anställda, varav 25 utsända från Sverige. Detta gör ambassaden i Nairobi till Sveriges största ambassad utomlands. Anledningen till dess storlek är dels de många konsulära ärendena från främst från Somalia, och dels de många FN-kontoren i Nairobi – flest utanför New York och Europa.[6]
Residens[redigera | redigera wikitext]
Året innan Kenya blev självständigt (1962) förvärvade svenska staten ett vackert och representativt residens för den utsände beskickningschefen, efter att ha öppnat ett generalkonsulat. Den tidigare ägaren var den svenska honorärkonsuln baron Uno Åkerhielm. Fastigheten ligger i bostads- och kaffeplantageområdet Rosslyn cirka fem kilometer från Nairobis centrum och omfattar cirka 26 000 km². Den består av en vitputsad villa i två plan med spåntak av lokalt trä. Personalbostäder, garage, pool samt förrådsbyggnader finns också på tomten. Tomtgränsen går på norra sidan vid slänten ner till floden Karuna River.[2]
Verksamhet och organisation[redigera | redigera wikitext]
Ambassaden representerar Sverige i Kenya, Somalia, Seychellerna och Komorerna samt representerar Sverige vid FN:s miljöprogram (UNEP) och FN:s program för boende- och bebyggelsefrågor (UN-HABITAT) som är två FN-organ med säte i Nairobi. Sverige har också en honorärkonsul i Mombasa i Kenya och i huvudstaden Victoria på Seychellerna. Ambassaden har personal från Utrikesdepartementet (UD), Sida och lokala anställda. Den totala personalstyrkan uppgår till cirka 75 personer vilket gör den till den största svenska ambassaden i världen.[7]
Ambassaden representerar och driver svensk utrikespolitik, svenska intressen och värderingar som görs inom skilda verksamhetsområden såsom politiska och ekonomiska relationer, utvecklingssamarbete, handels- och investeringsfrämjande, samt information och kultur. Man tillhandahåller också konsulära tjänster till svenska medborgare och handlägger migrationsärenden. Verksamheten utförs bilateralt, genom samarbetet i Europeiska unionen (EU) och inom ramen för FN-samarbetet.[7]
Ambassaden är indelad i följande sektioner:[7]
- Sektionen för politik och handel
- Sektionen för utvecklingssamarbete med Kenya
- Somaliasektionen
- Sektionen för regionalt utvecklingssamarbete
- Sektionen för administration och konsulära ärenden
- Sektionen för migrationsärenden
Beskickningschefer[redigera | redigera wikitext]
| Namn | Period | Funktion | Ackreditering |
|---|---|---|---|
| Otto Rathsman | 1962–1964 | Konsul med generalkonsuls namn[8] | |
| Otto Rathsman | 1964–1966 | Ambassadör | Sidoackrediterad i Dar es-Salaam, Kampala och Lusaka.[8] |
| Carl Gustaf Béve | 1966–1968 | Ambassadör | Sidoackrediterad i Bujumbura, Dar es-Salaam, Kampala och Lusaka (till 1967).[9][10] |
| Carl-George Crafoord | 1968–1973 | Ambassadör | Sidoackrediterad i Kampala.[11] |
| Lennart Rydfors | 1973–1978 | Ambassadör | Sidoackrediterad i Bujumbura, Kigali och Kampala.[12] |
| Cecilia Nettelbrandt | 1978–1983 | Ambassadör | Sidoackrediterad i Bujumbura, Kampala, Kigali och Victoria. |
| Arne Fältheim | 1983–1988 | Ambassadör | Sidoackrediterad i Bujumbura, Kampala och Kigali.[13] |
| Nils Revelius | 1988–1993 | Ambassadör | Sidoackrediterad i Bujumbura, Kampala och Kigali. |
| Lars-Göran Engfeldt | 1993–1998 | Ambassadör | Sidoackrediterad i Bujumbura, Kampala och Kigali.[14] |
| Inga Björk-Klevby | 1998–2003 | Ambassadör | Sidoackrediterad i Kigali, Moroni och Victoria.[15] |
| Bo Göransson | 2003–2006 | Ambassadör | Sidoackrediterad i Bujumbura, Kigali, Mogadishu, Moroni och Victoria.[16] |
| Anna Brandt | 2006–2009 | Ambassadör | |
| Ann Dismorr | 2009–2012 | Ambassadör | Sidoackrediterad i Kigali, Bujumbura, Mogadishu, Moroni och Victoria.[17] |
| Johan Borgstam | 2012–2017 | Ambassadör | Sidoackrediterad i Moroni och Victoria.[18] |
| Anna Jardfelt Melvin | 2017–2020 | Ambassadör | |
| Caroline Vicini | 2020– | Ambassadör |
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Ny ambassadör i Kenya”. Regeringskansliet. 20 maj 2020. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2020/05/ny-ambassador-i-kenya/. Läst 20 maj 2020.
- ^ [a b] ”Nairobi, Kenya. Ambassadörens residens”. Statens fastighetsverk. http://www.sfv.se/sv/fastigheter/utrikes/afrika/nairobi-kenya-ambassadorens-residens/. Läst 11 augusti 2013.
- ^ ”50 års jubileum när Sverige firade nationaldagen med konst och konsert”. Sveriges ambassad i Nairobi. 9 juni 2014. Arkiverad från originalet den 17 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170217122041/http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Nairobi/Aktuellt/Nyheter/50-ars-jubileum-nar-Sverige-firade-nationaldagen-med-konst-och-konsert--sys/. Läst 16 februari 2017.
- ^ [a b] DN (19 oktober 2011). ”Hot tvingar svenska ambassaden att flytta”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/hot-tvingar-svenska-ambassaden-att-flytta/. Läst 11 augusti 2013.
- ^ [a b] Engstrand-Neacsu, Victoria (18 oktober 2011). ”Svenska ambassaden i Kenya stängd efter hot”. SIDA. Arkiverad från originalet den 24 september 2013. https://web.archive.org/web/20130924085510/http://www.sida.se/OmVarlden/Branschnytt/Svenska-ambassaden-i-Kenya-stangd-efter-hot/. Läst 11 augusti 2013.
- ^ Sjöqvist, Maria. ”Nya ambassaden i Kenya är Sveriges största”. Dagens eko. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5274002. Läst 11 augusti 2013.
- ^ [a b c] ”Ambassaden”. Sveriges ambassad i Nairobi. Arkiverad från originalet den 25 september 2013. https://web.archive.org/web/20130925074630/http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Nairobi/Om-oss/Ambassaden/. Läst 11 augusti 2013.
- ^ [a b] Vem är det: svensk biografisk handbok. 1969. Stockholm: Norstedt. 1968. sid. 786. Libris 3681519. https://runeberg.org/vemardet/1969/0802.html
- ^ ”Nyerere tackar Sverige”. Arbetet. TT-Reuters: s. 7. 9 december 1966. https://tidningar.kb.se/2698214/1966-12-09/edition/156463/part/1/page/7/. Läst 22 april 2020.
- ^ Sveriges statskalender. 1967. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1967. sid. 309. Libris 8261599. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/64607/1/gupea_2077_64607_1.pdf
- ^ Sveriges statskalender. 1973. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1973. sid. 355. Libris 8261599. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59464/1/gupea_2077_59464_1.pdf
- ^ Sveriges statskalender. 1978. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1978. sid. 447. Libris 8261599. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59622/1/gupea_2077_59622_1.pdf
- ^ Uddling Hans, Paabo Katrin, red (1994). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1995. Stockholm: Norstedt. sid. 364. Libris 8261514. ISBN 91-1-943202-X. https://runeberg.org/vemardet/1995/0364.html
- ^ Uddling Hans, Paabo Katrin, red (1994). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1995. Stockholm: Norstedt. sid. 293. Libris 8261514. ISBN 91-1-943202-X. https://runeberg.org/vemardet/1995/0293.html
- ^ Mutiga, Murithi (30 april 2011). ”My joys and hardships in Africa” (på engelska). Daily Nation. http://www.nation.co.ke/news/My-joys-and-hardships-in-Africa-/-/1056/1154030/-/view/printVersion/-/o9ifs0z/-/index.html. Läst 5 juli 2015.
- ^ Eriksson, Niklas (5 juli 2015). ”Bo Göransson: Half a century of politics” (på engelska). Sveriges ambassad i Nairobi. http://www.swedenabroad.com/en-GB/Embassies/Nairobi/Current-affairs/Sweden---Kenya-50-years--sys/Sweden-Kenya-Bo-Goransson-sys/.
- ^ ”PROFILES” (på engelska) (PDF). FN:s utvecklingsprogram. 26 mars 2012. sid. 57. Arkiverad från originalet den 5 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150705200454/http://www.ke.undp.org/content/dam/kenya/docs/Democratic%20Governance/UNDP%20championing%20womens%20leadership%20booklet3%20(1).pdf. Läst 5 juli 2015.
- ^ Oruko, Ibrahim (14 juli 2014). ”Kenya: Human Rights Are Universal - Ambasador Johan Borgstam” (på engelska). The Star. http://allafrica.com/stories/201407142339.html. Läst 5 juli 2015.