Sveriges Elevråds Centralorganisation
| Sveriges Elevråds Centralorganisation | |
| Typ | Samarbetsorganisation för elevråd |
|---|---|
| Sätesort | Stockholm |
| Grundad | 1948 |
| Styrelse | |
| Ordförande | Samir El-Sabini |
| Vice ordförande | Marc Harris |
| sverigeselevrad.se | |
Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO) (byter namn till 'Sveriges Elevkårer' den 1 juli 2012) är en samarbetsorganisation för elevråd och elevkårer på övre grundskolan och gymnasiet över hela Sverige, vars syfte är att skapa förutsättningar för sina medlemsorganisationer att skapa en mer givande skoltid för eleverna på sin skola [1].
Elevråden och elevkårerna i organisationen fattar beslut som verksamhetsplan och propositioner på organisationens årsmöte, tidigare kallat Elevriksdagen.
Organisationens nuvarande ordförande är Samir El-Sabini.
Innehåll |
[redigera] Organisationens historia
[redigera] SECO:s historia (1948–82)
SECO grundades 1948 som SEO en samarbetsorganisation för Stockholms elevråd. 1952 blev den sedan rikstäckande under namnet Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO). I slutet av 50-talet bytte organisationen namn till Sveriges Elevers Centralorganisation (SECO).
Den första Elevriksdagen (vilket organisationens årsmöte döptes till) med representanter från hela landets elevråd ägde rum 1972 i Göteborg.
SECO arbetade främst för ökad rättssäkerhet för eleverna, till exempel rätten att överklaga satt betyg. Dessutom arbetade man för en sekulär skola och för att den obligatoriska morgonbönen skulle ersättas med morgonsamling och kristendomsämnet skulle få namnet religionskunskap. SECO anordnade stora insamlingar, sk Dagsverken (Operation Dagsverke). Insamlade medel gick bl.a. till skolbyggen i Algeriet, Peru och Moçambique. Vid den omfattande lärarstrejken 1966 övertog SECO:s elevråd det praktiska ansvaret för skolorna och elevernas verksamhet, vilket gav stor uppmärksamhet i media.
Fram till 1969 ägde SECO ett aktiebolag, SECO AB. Bolaget bedrev bland annat försäljning av resor, skolmaterial och elevförsäkringar.
SECO präglades hårt av de politiskt stormiga åren runt 1968. Flera olika politiska fraktioner slogs om makten inom SECO.
Efter 1969 övergick organisationen till att vara en organisation mer för elevkårer (lokala sammanslutningar med enskilt medlemskap, liknar lokala fackklubbar), än för skolors elevråd (organ som klassrepresentation företräder alla skolans elever). Den bakomliggande tanken var att elevkårerna var mer demokratiska eftersom de byggde på direktdemokrati till skillnad från elevråden som bygger på en representativ demokrati. På 70- och 80-talet präglades organisationen av kampen för elevdemokrati och mot betygen. Demonstrationer i Stockholm samlade över 10 000 deltagare.
[redigera] Elevförbundets historia (1938–82)
Elevförbundet bildades ur TLE, Tekniska Läroverkens Elevförbund som tidigare hette STLE, Statens Tekniska Läroverks Elevförbund som bildades 1938 i Göteborg, Malmö och Stockholm. Organisationen arbetade ursprungligen mest med elevsocial verksamhet, d.v.s. ex. skoldanser och försäljning av rabatterat skolmaterial. Organisationen utgav med start 1952 tidskriften TLE-nytt, som 1969 uppgick i tidskriften Gymnasieingenjören. Mellan 1958 och 1962 gjordes en rad större förändringar i organisationens struktur som ledde till ett mer resultatinriktat nationellt arbete. Under de fyra åren nästan fördubblade TLE sitt medlemsantal från ca 5 500 till över 10 000 enskilt anslutna.
I samband med att övergången till enhetsskolan blev klart 1972 bytte TLE namn till Elevförbundet och anslöt då elevkårer från alla gymnasieskolor. Förändringen från att bara fokusera på tekniska läroverk påbörjades dock tidigare. Redan 1961 blev den första elevkårer från ett allmänt läroverk medlemmar.
Under 60- och särskilt 70-talet präglades organisationen mer och mer av skolpolitisk debatt. Motsättningar skapades mellan dem som stod för en mer traditionell elevsocial verksamhet och de som ville arbeta mer skolpolitiskt. Trots dessa motsättningar så kom båda sidorna att rymmas inom organisationen.
[redigera] Elevorganisationens bildande
SECO och Elevförbundet hade under flera år fört samtal om ett samgående. Samtalen, som under slutskedet fördes i en grupp bestående av representanter från båda organisationerna, ledde till att organisationerna 1982 kunde hålla kongresser tillsammans på Stockholmsmässan i Älvsjö. Efter att de båda kongresserna beslutat att upplösa sina respektive organisationer, samlades man tillsammans till en konstituerande kongress för Elevorganisationen.
[redigera] 1982–94
Efter sammanslagningen av SECO och Elevförbundet fick den nya organisationen snabbt upp farten framför allt inom det elevfackliga området. De gryende nedskärningarna inom skolan blev också en källa till inspiration för nationellt samordnade kampanjer. Hösten 1983 genomfördes exempelvis en nationell kampanjdag mot s.k. lärarlösa lektioner.
Samtidigt förekom slitningar inom Elevorganisationen. En gruppering ville skapa en organisation byggd på individuellt medlemskap och en stark centralorganisation med de fackliga organisationerna på arbetsmarknaden som förebild. På skolorna skulle medlemmarna organiseras i elevkårer. En annan gruppering ville ha en mer decentraliserad organisation byggd som en samarbetsorganisation mellan mer självständiga elevråd som inte bara representerade individuellt anslutna medlemmar. I samband med Elevriksdagen i Gävle 1983 kulminerade dessa slitningar i en misstroendeyttring vid omvalet av förbundsordföranden John Hassler som företrädde den första grupperingen. I en sluten omröstning röstade 25 procent av ombuden nej eller blankt i valet av John Hassler till ännu ett år som förbundsordförande, men John Hassler blev ändå vald. Trots att den gruppering som stod för en mer centraliserad organisation då vann denna strid har utvecklingen senare gått mot en mer decentraliserad organisation i linje med den andra grupperingens syn.
En återkommande diskussionsfråga under 1980-talet var de ökande kostnader som drabbade framförallt gymnasieelever i form av inköp av skolmaterial (block, pennor, miniräknare, m.m). Av denna anledning bildades år 1990 Elevkontoret som erbjöd skolmaterial till inköpspris. Materialet såldes på skolorna av lokalavdelningarna (elevkårerna).
[redigera] 1994–06
Elevorganisationens utveckling har, liksom många andra ungdomsorganisationer, karakteriserats av snabba och genomgripande förändringar. Under perioden 1994-2006 genomgick organisationen stora förändringar. Processen kan, något förenklat, beskrivas som att organisationen utvecklats från en elevfacklig organisation, via en intresseorganisation för elever, därefter samarbetsorganisation till att beskriva sig som centralorganisation för elevråd.
Fram till 1995 tillät organisationen endast elevkårer som medlemmar. En elevkår är en självständig organisation som består av de elever på skolan som själva valt att gå med i kåren medan ett elevråd automatiskt omfattar alla elever på skolan. Elevråd, vilket i praktiken var den vanligaste sättet för elever att organisera sig på skolorna runt om i Sverige, var tvungna att ombilda sig till en elevkår om de ville ansluta sig. Elevråd på grundskolor kunde dock ansluta sig om de hade som avsikt att senare ombilda sig till elevkårer. På Elevriksdagarna 1994 och 1995 beslutades att öppna organisationen också för elevråd. I avsaknad av en organisation för elevråd hade dock redan Sveriges Elevråd - SVEA hunnit bildas och det fanns åter två organisationer för elevråd och elevkårer.
En kritik fanns samtidigt inom organisationen att för lite fokus ägnades åt de praktiska problem som elevråden och elevkårerna mötte i sin vardag - konflikter med lärare och skolledning, arbetsmiljöfrågor, omotiverade ordningsregler etc. Projektet Sätt hårt mot hårt sjösattes därför av förbundsstyrelsen 1995. På förbundsnivå inrättades funktionen Elevombudsmannen.
Utvecklingen fortsatte och 1998 utropades till "medlemsorganisationsåret" (med medlemsorganisation avsågs de anslutna elevråden och elevkårerna). Förbundsorganisationens arbete inriktades på att hjälpa distrikten, vars uppgift skulle renodlas till att hjälpa sina medlemsorganisationer.
Runt år 2000 intensifierades kritiken mot att organisationens arbete med skolpolitik. Många menade att ställningstagandena mot betyg och friskolor alienerade många potentiella medlemmar och försköt fokus från det lokalfackliga arbetet. På Elevriksdagen 2001 togs dessa två ställningstaganden bort ur det skolpolitiska programmet. Arbetet fokuserades istället på frågor som fritt intag till alla gymnasieprogram och att elever skulle få möjlighet att överklaga sina betyg. 2005 avskaffades det skolpolitiska programmet till förmån för mindre, frivilliga sammanslutningar av elevråd som var överens i en viss fråga.
Fram till år 2004 hade Elevorganisationen en typisk, traditionell föreningsstruktur, uppdelad i lokalavdelningar (elevråd och elevkårer), distrikt och förbund. År 2004 avskaffades distriktsnivån och de lokala elevråden fick direkt representation på Elevriksdagen.
[redigera] 2007–
Elevriksdagen 2007 beslutade att byta namn på organisationen till Sveriges Elevråds Centralorganisation – SECO.
Sedan 2008 äger Sveriges Elevråds Centralorganisation - SECO förlaget Elevrörelsens förlag, som ger ut böcker om elevers organisering och inflytande.
På årsmötet 2009 antog medlemsorganisationerna ett principprogram för hur elever ska organisera sig. I principprogrammet slår man fast att en organisering ska ske självständigt från skolan struktur och i elevkårer. Principprogrammet blev startskott för det arbete som organisationen nu bedriver för att få fler elever att starta upp elevkårer på sina skolor.
[redigera] Tidigare ordförande för Elevorganisationen
- John Hassler 1982–84
- Lars Karlsson 1984–87
- Helene Lewin ca 1987-90
- Marika Östman 1990–93
- Cristopher Tägtström 1993–96
- Jan H Ekbrand 1996–99
- Mattias Schain 1999–02
- Lina Winkler 2002–04
- Seher Yilmaz 2004–06
- Eva Thalén 2006–07
[redigera] Tidigare ordförande för Elevförbundet
- Jonny Nilsson 1975–78
- Mats Wingborg 1978–81
- John Hassler 1981–82
[redigera] Tidigare ordförande för SECO
- Hans Jalling 1952
- Kerstin Frid 1953
- Christer Ahlberg 1954
- Staffan Berglund 1955
- Ernst Klein 1956
- Gabriel Romanus 1957
- Carl Johan de Geer 1958
- Jacob Palme 1959
- Lennart Rydberg 1960
- Mats Gullers 1961-62
- Staffan Thorsell 1962
- Hans Iwan Bratt 1963
- Rolf Granstrand 1964
- Torbjörn Wikland 1965
- Jan-Erik Furubo 1966
- Hans Dahlgren 1967
- Ulf Göransson 1968
- Katarina Engberg 1969
- Ian Elliot
- Susanne Ohlsson
- Christer Berquist
- Bo W Raattamaa 1973
- Hans Keil 1974-75
- Dan Sjöholm 1976
- Johan Rådmark 1977-78
- Lars Bryntesson 1979-82
- Mikael Grenefalk 2007–09
- Susanna Bollhem 2009–10
[redigera] Årsmöte
SECO:s årsmöte kallades fram till 2007 för elevriksdagen. Från och med hösten 2012 kommer organisationen hålla kongress vart annat år på hösten där en styrelse väljs. Mellan kongresserna kommer organisationen ha ett årsmöte där valberedningen väljs och man har politiska diskussioner.
[redigera] Elevrörelsens förlag
Elevrörelsens förlag startades 2008 och ägs av Sveriges Elevråds Centralorganisation – SECO. Förlaget ger ut böcker som huvudsakligen riktar sig till elevråd och elevkårer, och även till lärare, rektorer och politiker som arbetar med skolfrågor.
[redigera] Tidigare aktiva
Många numera välkända personer har tidigare varit aktiva i Elevorganisationen, SECO eller Elevförbundet.
- Carl Bildt, utrikesminister, fd statsminister (Styrelsen 1966–67)
- Anders Björck, fd landshövding Uppsala län (Styrelsen 1964)
- Lars Engqvist, fd landshövding Jönköpings län, (ordf SECO Småland 1964)
- Lars Friedner, fd generalsekreterare Svenska Kyrkan
- Göran K. Hansson, professor i medicin, sekreterare i Karolinska Institutets Nobelkommitté. (Styrelsen 1968–69)
- Karin Pilsäter, fd statssekreterare i Utbildningsdepartementet (2010–), ordförande i Riksdagens Näringslivsutskott (–2010), riksdagsledamot och ekonomisk talesman (fp), (SECO:s ekonomisekreterare 1979–82)
- Bosse Ringholm, fd riksdagsledamot, fd vice statsminister (Ordf Skaraborgs Elevorganisation 1964)
- Mona Sahlin, fd ordförande i Socialdemokraterna, (f.d. Andersson), vice ordförande i Elevförbundet i slutet av 1970-talet
- Björn von Sydow, riksdagsledamot, fd talman (SECO:s AU 1964)
- Per Unckel, landshövding, Stockholms län. Fd generalsekreterare för Nordiska ministerrådet och tid statsråd. (SECO:s styrelse 1964)
- Anders Wejryd, ärkebiskop (Styrelsen 1964–68)
- Olle Wästberg, fd generaldirektör för Svenska institutet (V ordf 1963)
- Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef, SACO (Styrelsen 1967–70)
- Helene Odenjung, kommunalråd (fp) Göteborg, ledamot i partistyrelsen/partiledningen, (SECO:s styrelse 1981–82, Elevorganisationens styrelse 1983–84)
- Bertil Östberg, statssekreterare (fp) på Utbildningsdepartementet. Kanslichef på SECO 1976–77.
- Daniel Tarschys, professor i statskunskap, Stockholms universitet. Sekreterare 1962.
[redigera] Se även
[redigera] Externa länkar
[redigera] Källor
[redigera] Tryckta källor
Organisationen medlemstidningar TLE-nytt, Elev, Elevforum och Elevfronten.
