Sveriges geografi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karta över Sverige med topografi och några större orter utmärkta.

Sverige ligger i norra Europa, på den östra delen av den skandinaviska halvön. Landet gränsar till Norge i väster, Finland i nordost. Landet har också maritima gränser till Danmark i sydväst, Estland, Lettland, Litauen i sydost, Polen, Tyskland samt Ryssland (Kaliningrad) i söder. De omgivande vattnen är Bottenviken och Bottenhavet och Östersjön i öster och söder, samt i sydväst Skagerrak, Kattegatt och Öresund. Sverige utgör en del av det geografiska området Norden.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Sverige är en del av den fennoskandiska urbergsskölden, vilket borgar för en stabil geologi, förskonad från jordbävningar och vulkaner. Terrängen är i söder vanligen platt eller med låga kullar, medan den från mellersta Svealand och norrut övergår i kraftigare kuperade höjder i främst inlandet. I väster reser sig fjällkedjan Skanderna mot norska gränsen. Plattare områden förekommer längst upp i nordost längs kusten och vid finska gräsen, samt enstaka utspridda slätt- och myrområden i delar av norra, mellersta och södra Norrland. Dock saknas större och utpräglade slättlandskap. Topografi och terräng har formats av flera återkommande nedisningar under istider samt av de mellanliggande värmeperioderna. Kraftig landhöjning har resulterat i lerrika låglandskap i Uppland liksom i branta kustklippor vid Höga kusten. Landskapet är ovanligt rikt på sjöar.

Sverige har ett tämligen milt tempererat klimat, trots sitt nordliga läge, vilket beror på värme från Golfströmmen. Landet täcks till största delen av skog, vilken utgör en utlöpare av tajgan, världens största skogsregion. Allra längst i söder är lövträd dominerande. Dessa övergår snart i blandskog. Landets mellersta och norra delar domineras av barrskogar och härdiga björkar. I Sveriges nordligaste del, som präglas av fjäll, har landet ett subarktiskt klimat. Norr om polcirkeln går solen inte ner under sommaren, och midvinternatten avbryts där endast av några timmars gryning och skymning.

Öster om Sverige ligger Östersjön och Bottniska viken. Det ger landet en lång kustlinje, vilken i sig också påverkar klimatet. I väst ligger den skandinaviska fjällkedjan (också kallad Skanderna, eller mer skämtsamt för Kölen). Den skiljer Sverige från Norge och riksgränsen följer själva vattendelaren ganska exakt, alltsedan 1700-talet. Älvarna i norr - de så kallade norrlandsälvarna - flyter alltså som regel österut och hinner ofta bli ganska breda.

Södra Sverige, framför allt den sydligaste delen och i synnerhet Skåne, är till stora delar jordbruksmark. I centrala Götaland reser sig dock det skogklädda Småländska höglandet. Sammanhängande skog täcker större delen av övriga landet. Befolkningstätheten är också större i de södra delarna, med centrum i Mälardalen och Öresundsregionen. I söder rinner många vattendrag upp i mitten av det så kallade Sydsvenska höglandet och rinner av i alla möjliga riktningar. Älvarna i Sverige blir därför aldrig lika långa och stora i söder som i norr. På grund av att älvarna dock är mindre i södra Sverige förbättras jordbruksmarken i viss mån.

Sveriges högsta berg är Kebnekaise, på 2 104 meter över havet. De två utmärkande största öarna är Gotland och Öland, och de två största sjöarna är Vänern och Vättern. Från den nordligaste punkten, Treriksröset, till den sydligaste, Smygehuk, är Sverige 1 572 kilometer långt.[1]

Skog, vattenkraft och järnmalm är viktiga naturtillgångar.

Geografiska data[redigera | redigera wikitext]

Fjällterräng i Rapadalen i Sareks nationalpark
Bokskog på Söderåsen i Skåne
Slättlandskap vid Mösseberg och Falköping i Västergötland.

Koordinater[redigera | redigera wikitext]

  • 62°00' nord
  • 15°00' ost

Ytterpunkter[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sveriges ytterpunkter

Mittpunkt[redigera | redigera wikitext]

Yta[redigera | redigera wikitext]

  • totalt: 450 295 km²
  • land: 410 934 km²
  • vatten: 39 030 km² (cirka 10%)

Gränser[redigera | redigera wikitext]

  • landgränser: Finland 586 km, Norge 1 619 km, totalt 2 205 km
  • kust: 3 218 km

Högsta och lägsta punkt[redigera | redigera wikitext]

  • Lägsta punkt: Utanför Kristianstad -2,41 m. Kanske kan man räkna den nedsänkta motorvägen vid Ljungskile som Sveriges lägsta punkt (undantaget tunnlar). Den ligger ca 5 meter under havsytan.
  • Högsta punkt: Kebnekaise 2 104 m

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Se: Sveriges administrativa indelning

Befolkning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sveriges demografi

Städer[redigera | redigera wikitext]

Befolkningstäthet i Sveriges län. folkmängd/km²
  0-9.9
  10-24.9
  25-49.9
  50-99.9
  100-199.9
  200+
Barrskog i Järvsö i Hälsingland.
Vinterlandskap i Branäs.

Stad är i Sverige ett ortsbegrepp som saknar officiellt fastställd betydelse. Under historiens gång har begreppet använts på olika sätt. Först i en mer allmän betydelse, plats, ort [1], sedan en köpstad det vill säga fast handelsplats, från medeltiden en tätort som fått stadsprivilegier, mellan 1863 och 1971 för en typ av kommun (ursprungligen med egen jurisdiktion) och därefter utan juridisk betydelse. Som mest fanns 133 städer. Ett mindre antal svenska kommuner använder begreppet stad om hela kommunen, men i allmänt språkbruk har betydelsen frysts, och används vanligen om stadskärnan i de tätorter som varit huvudort i städer före 1971.

Dessa är de femton största tätorterna i Sverige, med folkmängd den 31 december 2010.[2] Alla har haft status som städer, dock med andra gränser.

  1. Stockholm 1 372 565
  2. Göteborg 549 839
  3. Malmö 280 415
  4. Uppsala 140 454
  5. Västerås 110 877
  6. Örebro 107 038
  7. Linköping 104 232
  8. Helsingborg 97 122
  9. Jönköping 89 396
  10. Norrköping 87 247
  11. Lund 82 800
  12. Umeå 79 594
  13. Gävle 71 033
  14. Borås 66 273
  15. Eskilstuna 64 679

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sveriges klimat

Sverige har ett oftast milt tempererat klimat trots sitt nordliga läge, vilket beror på värme från Golfströmmen. I Sveriges nordligaste del, som präglas av fjäll, har landet ett subarktiskt klimat.

Naturresurser[redigera | redigera wikitext]

Markanvändning[redigera | redigera wikitext]

Markanvändning. Skog i grönt, jordbruk i gult och berg i lila. De 290 kommunernas gränser visas.[källa behövs]
  • Åker: 7%
  • Äng: 1%
  • Skog: 68%
  • Kalfjäll och övrig mark: 24%
  • Bevattnad areal: 1,150 km²

Siffror från 1993.

Miljö[redigera | redigera wikitext]

Miljöproblem i Sverige inbegriper försurat regn som skadar sjö och mark, nedsmutsning och övergödning av Nordsjön och framför allt Östersjön.

I Belgradrapporten om Europas miljöproblem nämns fem stora problemområden för hela Europa, inklusive Sverige: Ökad konsumtion tär på naturresurser och ger en ökad avfallsmängd, luftföroreningarna ökar i Östeuropa, vilket påverkar även länder som Sverige som själva minskat sina utsläpp, den höga energiförbrukningen bidrar till klimatförändringar, den biologiska mångfalden minskar och havsresurserna är hårt ansträngda genom övergödning och utfiskning.

I Sverige beräknas 5 000 människor dö i förtid varje år till följd av luftföroreningar som kvävedioxid, småpartiklar och marknära ozon. Ökande vägtrafik är den viktigaste orsaken till dålig luftkvalitet. Lokalt ger också användningen av dubbdäck sämre luftkvalitet, ett problem som bara förekommer i ett fåtal länder.[3] Situationen i Östersjön har varit kritisk i många år, med övergödning, bottendöd, upprepade oljeutsläpp och utfiskning.

Sverige har mycket god tillgång på färskvatten av god kvalitet i hela landet. I vissa mindre lokala områden kan dock utdikning leda till uttorkning av landskapet.[3] Sverige är ett av de länder som satsar mest pengar och resurser på miljöåtgärder och miljöskydd. Mängderna av flera kända miljögifter som polyklorerade bifenyler, DDT och bly har minskat i Sverige de senaste decennierna. Stora insatser har gjorts för att skydda och stärka hotade djur- och växtarter. Flera däggdjurs- och fågelarter som tidigare varit utrotningshotade i Sverige, är idag ohotade eller på väg tillbaka. Bland dessa finns havsörn och gråsäl.

Listor[redigera | redigera wikitext]

Njupeskär, det högsta vattenfallet i Sverige.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lantmateriet: Visste du att... - Om längd och yta
  2. ^ Statistiska centralbyrån: Statistiska meddelanden MI 38 SM 1101, Tätorter 2010 ISSN 1654-3823
  3. ^ [a b] Belgradrapporten - Sverige i jämförelse, Naturvårdsverket m.fl. 2007