Sveriges myndigheter
| Sveriges statsskick | |
Denna artikel ingår i en artikelserie
|
|
| Grundlagarna | |
|---|---|
| Regeringsformen | |
| Tryckfrihetsförordningen | |
| Yttrandefrihetsgrundlagen | |
| Successionsordningen | |
| Lagstiftande makt | |
| Riksdagen | |
| Riksdagsordningen | |
| Riksdagens talman | |
| Riksdagens utskott | |
| Riksbanken | |
| Riksrevisionen | |
| Ceremoniell makt | |
| Statschefen | |
| Verkställande makt | |
| Regeringen | |
| Statsministern | |
| Statsråden | |
| Regeringskansliet | |
| Förvaltningsmyndigheterna | |
| Dömande makt | |
| Domstolsväsen | |
| Högsta domstolen | |
| Högsta förvaltningsdomstolen | |
| Administrativ indelning | |
| Län | |
| Landsting | |
| Kommuner | |
| Övrigt | |
| Europakonventionen | |
| Europeiska unionen | |
| Förenta nationerna | |
| Post- och Inrikes Tidningar | |
| Svensk författningssamling | |
| Sverige-portalen |
Sveriges myndigheter utgörs av regeringen, domstolarna och förvaltningsmyndigheterna. Domstolarna är statliga, medan förvaltningsmyndigheterna kan vara statliga eller kommunala. Beslutande församlingar, såsom riksdagen och kommunfullmäktige, är inte myndigheter. Även andra organ än myndigheter kan ha förvaltningsuppgifter. Det finns sålunda till exempel aktiebolag som ägnar sig åt myndighetsutövning.
Det allmänna myndighetsregistret, som förs av Statistiska centralbyrån, omfattade 469 statliga myndigheter i februari 2013.[1] Till detta kommer de kommunala myndigheterna. Det kan dock noteras att det inte finns någon allmänt vedertagen och uteslutande definition av myndighetsbegreppet. Eftersom man kan använda sig av olika definitioner, kan olika uppgifter om antalet myndigheter vara lika giltiga.[2]
Även Europeiska unionens beslutande och förvaltande organ kan nämnas i detta sammanhang, som en överstatlig nivå.
Innehåll |
[redigera] Historik
-
Se även: Kunglig Majestäts kansli.
 |
Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2011-04) |
[redigera] Domstolarna
Grundläggande bestämmelser om domstolarna finns i 11 kap. regeringsformen.
De svenska domstolarna är de allmänna domstolarna (tingsrätter, hovrätter och Högsta domstolen), de allmänna förvaltningsdomstolarna (förvaltningsrätter, kammarrätter och Högsta förvaltningsdomstolen) och specialdomstolarna (Arbetsdomstolen, Försvarsunderrättelsedomstolen, Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten).
[redigera] Förvaltningsmyndigheterna
Grundläggande bestämmelser om förvaltningsmyndigheterna finns i 12 kap. regeringsformen. För verksamheten finns vidare allmänna bestämmelser i förvaltningslagen.
Även andra organ än myndigheter kan ha förvaltningsuppgifter. Statliga och kommunala bolag är inte myndigheter ens om de anförtrotts myndighetsutövning.
[redigera] Statliga förvaltningsmyndigheter
Det var tidigare vanligt att dela upp de statliga myndigheterna i centrala, regionala och lokala myndigheter. Under de senaste decennierna har emellertid utvecklingen gått mot att lokala och regionala myndigheter går upp i en gemensam myndighet för hela landet. Exempel på detta är Skatteverket och Åklagarmyndigheten. Modellen med tre nivåer av statliga myndigheter har därför förlorat en stor del av sin betydelse.
Statskontoret har i rapporten Statsförvaltningens utveckling 1990–2005 delat upp de statliga förvaltningsmyndigheterna i fem olika grupper: allmänna förvaltningsmyndigheter, affärsverk, universitet och högskolor, myndigheter som ingår i myndighetskoncerner samt myndigheter utan egen personal.[3]
De statliga förvaltningsmyndigheterna lyder under regeringen eller riksdagen.
[redigera] Myndigheter under regeringen
En statlig förvaltningsmyndighet lyder under regeringen om inte myndigheten enligt regeringsformen eller annan lag är myndighet under riksdagen.[4] Regeringen låter departementen i Regeringskansliet handlägga frågor och utgöra kontaktpunkter till myndigheterna uppdelat efter departementens sakområden. Det förekommer undantagsvis att fler än ett departement är kontaktpunkt mot en viss myndighet. Myndigheten lyder dock under regeringen och inte under Regeringskansliet eller något av departementen.
Förvaltningsmyndigheterna står, till skillnad från domstolarna, i ett principiellt lydnadsförhållande till regeringen.[5] Emellertid gäller den begränsningen att varken riksdagen eller regeringen får bestämma hur en myndighet ska besluta i ett ärende som utgör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.[6]
[redigera] Myndighetsförordningen
I myndighetsförordningen (2007:515) finns vissa grundläggande föreskrifter för förvaltningsmyndigheter under regeringen.[7] Där framgår bland annat att en myndighet kan vara en enrådighetsmyndighet, styrelsemyndighet eller nämndmyndighet.[8]
[redigera] Ledningsformer
En enrådighetsmyndighet leds av en myndighetschef, ofta med titeln generaldirektör. Vid vissa enrådighetsmyndigheter finns ett insynsråd för att utöva insyn i verksamheten och ge myndighetschefen råd. Regeringen bestämmer om det skall finnas ett insynsråd vid myndigheten. Myndighetschefen ska vara ordförande i insynsrådet och hålla rådet informerat om verksamheten.[9] Exempel på enrådighetsmyndigheter är Skatteverket, Kammarkollegiet och Kungliga biblioteket.
En styrelsemyndighet leds av en styrelse. Myndighetschefen får inte vara ordförande eller vice ordförande i styrelsen för en sådan myndighet.[10] Exempel på styrelsemyndigheter är Post- och telestyrelsen och Trafikverket.
En nämndmyndighet leds av en nämnd. Nämnden består som regel av det antal ledamöter som regeringen bestämmer. En av ledamöterna ska vara ordförande och en ska vara vice ordförande. Exempel på nämndmyndigheter är Statens överklagandenämnd och Rättshjälpsnämnden.
Det finns dock andra ledningsformer än dem som anges i myndighetsförordningen. Arbetsgivarverket leds exempelvis av ett arbetsgivarkollegium. Det kan vidare noteras att en myndighets namn inte nödvändigtvis återspeglar dess ledning. Centrala studiestödsnämnden och Socialstyrelsen är till exempel enrådighetsmyndigheter.
[redigera] Myndighetsinstruktion och regleringsbrev
Regeringen bestämmer oftast ramarna och formerna för en myndighets verksamhet i en myndighetsinstruktion, som är en förordning med bestämmelser om bland annat sådant som myndighetens uppgifter och ledningsform. Regeringen beslutar vidare om förutsättningarna för den enskilda myndighetens verksamhet i årliga regleringsbrev, som innehåller uppgifter om myndighetens mål och ekonomiska ramar.
[redigera] Riksdagens myndigheter
Sveriges riksdag har sju myndigheter under sig, utöver Riksdagsförvaltningen, som sköter den interna förvaltningen. Riksdagens myndigheter har som regel en mera överordnad roll än regeringens, då riksdagens funktion, vid sidan av att stifta lagar, är att kontrollera Sveriges regering.
Riksdagens myndigheter är:
- Riksdagens ombudsmän (JO)
- Riksrevisionen
- Sveriges riksbank
- Valprövningsnämnden
- Riksdagens arvodesnämnd
- Statsrådsarvodesnämnden
- Riksdagens överklagandenämnd
[redigera] Kommunala förvaltningsmyndigheter
- Kommunstyrelse
- Kommunala nämnder
- Landstingsstyrelse
- Landstingskommunala nämnder
[redigera] Noter
- ^ ”Det allmänna myndighetsregistret”. Statistiska centralbyrån. http://www.myndighetsregistret.scb.se/. Läst 9 februari 2013.
- ^ Statsförvaltningens utveckling 1990–2005 Statskontoret 2005:32 s. 14.
- ^ Statsförvaltningens utveckling 1990–2005 Statskontoret 2005:32 s. 16.
- ^ 12 kap. 1 § regeringsformen (1974:152)
- ^ SOU 2004:23 s. 62.
- ^ 12 kap. 2 § regeringsformen (1974:152)
- ^ 1 § myndighetsförordningen (2007:515).
- ^ 2 § myndighetsförordningen (2007:515).
- ^ 9 § myndighetsförordningen (2007:515).
- ^ 10 § myndighetsförordningen (2007:515).
