Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund
Information
Förbunds­ordförande	Philip Botström
Förbunds­sekreterare	Andrea Törnestam
Historia
Grundat	1917
Huvudkontor	Sveavägen 68, Stockholm
Antal medlemmar	12501 st (2:a)
Ideologi(er)	Demokratisk socialism
Struktur
Moderparti	Sveriges socialdemokratiska arbetareparti
Internationellt samarbetsorgan	International Union of Socialist Youth (IUSY)
Europeiskt samarbetsorgan	Young European Socialists (YES)
Övrigt
Webbplats	www.ssu.se
Förbundstidning	Frihet, Tvärdrag

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) bildades 1917 och är ungdomsförbund till Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) och Landsorganisationen (LO). I april 2015 hade SSU enligt egen uppgift över 10 000 medlemmar.

Ideologi

SSU delar ideologi med resten av Arbetarrörelsen, den demokratiska socialismen. Denna ideologi har sin grund i Marxismen och idén om ett klasslöst samhälle.

Som följande beskriver SSU sin vision för samhället i sitt eget "principprogram":

”Människans frigörelse är målet för Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund. Vår vision är en värld byggd på den demokratiska socialismens principer om frihet, jämlikhet och solidaritet. Det är en klasslös värld utan över- och underordning, utan könsförtryck och rasism. Det är en värld där alla behövs och får plats, och där alla har den fria rätten att styra över sina liv och tillsammans med andra forma framtiden. Det är en värld där demokratin och jämlikheten sätter sin prägel på hela samhället och alla mänskliga relationer så att var och en ges rätt och möjlighet till ett rikt och meningsfullt liv och där människor skapar efter sin förmåga och får efter behov, utan att kommande generationers materiella, sociala och kulturella behov äventyras.”

Feminism, socialism och antirasism är ledord i SSU:s samhällsanalys och idéutveckling.

Historia

Splittring och skapandet av ett nytt förbund

1917 gick det en våg av kommunism genom hela Europa. Efter att Vladimir Lenin störtat den ryska Tsaren under Ryska Revolutionen radikaliserades socialister i många länder och ville att socialdemokratin skulle verka för en revolution. Även Sverige såg denna utveckling vilket resulterade i en splittring av det socialdemokratiska partiet. Många inom partiet var även kritiska till att socialdemokraterna strävade efter att sitta i regering och vänsterfalangen riktade kritik mot de övriga för att vara "ministersocialister".

Inom Socialdemokraternas Ungdomsförbund, SDUF som det då kallades, hade vänsterfalangen med Zeth Höglund vunnit majoritet vid kongressen då man hade röstat bort Per Albin Hansson från förbundsstyrelsen. Hansson hade starkt stöd av partiets ledning och ordföranden Hjalmar Branting krävde då att ungdomsförbundet förklarade sin lojalitet gentemot partiet. Ungdomsförbundet kunde dock inte godkänna en skrivning om att "vara redo att vid alla tillfällen främja partiets verksamhet i full överensstämmelse med av partiet och dess underavdelningar fattade beslut", eftersom man upplevde att detta syftade till att tysta oppositionen inom partiet. På Socialdemokraternas kongress 1917 röstades en resolution om att utesluta ungdomsförbundet med en majoritet på 136 röster mot vänsterfalangens 42 röster. Ledningen i SDUF kom sedan att utgöra stommen i Sveriges socialdemokratiska vänsterparti.

Ett nytt ungdomsförbund, SSU, bildades under en kongress 27-28 oktober 1917 då 45 ombud mötes i Folkets Hus i Stockholm. Bland deltagarna fanns bland andra Per Albin Hansson och Gustav Möller.

Bommersviks huvudbyggnad

1930-talet

På 30-talet så var så många som 100 000 medlemmar i SSU. För att kunna erbjuda utbildningar till sina medlemmar köpte SSU kursgården Bommersvik.

1940-talet

Det var först på 40-talet som SSU började få en fungerande organisation. Rent politiskt så närmade man även sig moderpartiet och mycket arbete ägnades åt antinazism.

1950-talet

Den stora frågan för SSU under 1950-talet var om Sverige skulle ha atomvapen eller inte. Striden stod främst mellan Bertil Löfberg som var för atomvapen och Oskar Lindkvist som var emot. Bostadsbristen diskuterades även och idéerna som senare ledde fram till "miljonprogrammet" började växa fram.

1960-talet

Olof Palme under en demonstration för Nordvietnam

Ordförandena Ingvar Carlsson (1961–1967) och Bosse Ringholm (1967–1972) karaktäriserade denna period som en framgångstid för Sverige och de sociala reformerna kunde fortsätta i rask takt för att ständigt utvidga välfärden. Under denna tid var de internationella frågorna viktiga, eftersom man såg stora orättvisor framförallt i utlandet. SSU var stora kritiker av Vietnamkriget, även om det fanns vissa diskussioner inom Förbundsstyrelsen som inte ville stå på samma sida som kommunister. Förbundsstyrelsen beslutade senare att det var upp till varje enskild lokalavdelning och medlem att besluta hur de skulle agera.

Förbundet ägnade även mycket tid åt att agitera mot vänsterradikala krafter och gick till försvar för den demokratiska socialismen man förespråkade.

Några av de mer namnkunniga i Förbundsstyrelsen under detta decennium var Olof Palme, Ingvar Carlsson och Bosse Ringholm.

1970-talet

Efter att vänsterfalangen hade "förlorat" flera kongresser började den 1972 att organisera sig i den så kallade "Torsdagsklubben". Torsdagsklubbens namn kom sig av att ca 40 vänsterdelegater träffades en torsdagskväll under kongressen 1972 och beslöt att hålla kontakt, bland annat genom politiska seminarier fram till nästa kongress.

Efter ett tag splittrades denna sammanslutning och en liten grupp började samla sig bakom tidningen Offensiv som startade 1973. 1976 avslöjades det att hemlig trotskistisk verksamhet förekom inom SSU, men det skulle dröja ca 4 år innan man kunde bevisa det. Beviset kom slutligen när två medlemmar oberoende av varandra berättade om det för förbundsstyrelsen. Metoden dess medlemsorganisation använde sig av var entrism. Lars Engqvist, SSU:s förbundsordförande 1972–1978, åkte runt i SSU för att försöka få majoritet för en uteslutning och hösten 1976 uteslöts sju medlemmar.

Vid kongressen 1978 verkställdes besluten om uteslutning och nu började debatten om Offensiv. Frågan om entrism hade förekommit eller inte delade förbundet. Lars Engqvist och förbundsstyrelsen kritiserade Offensiv hårt under kongressen och förbundsstyrelsen gick vinnande ur striden.

1975–1977 var Jerry Svensson president för IUSY. Han var den första svensken på posten och valdes på kongressen i Bryssel i Belgien.

1980-talet

1980 står det klart att den dolda organisationen existerar och att den har ungefär 100 medlemmar inom organisationen i 10 olika avdelningar, samt tre personer som jobbar heltid för organisationen.

Dåvarande ordförande Jan Nygren (1978–1984) uttryckte sig så här: "Det var rena James Bond-historien. I ett av dokumenten såg jag mitt eget namn och ett referat av ett samtal med mig. Det handlade om SSU:s värnpliktsverksamhet och hur vi skulle aktivera SSU:are på luckan. Då kunde jag förstå mentalt att det inte var något falsarium." En mängd uteslutningar kom som en följd av detta.

Lars Engqvist, och senare Jan Nygren, framhävde att man inte var ute efter att tysta oppositionen utan att det var entrismen och den stadgevidriga verksamheten man ville komma åt med uteslutningarna.

Vid kongressen 1981 fastslogs att man var tvungen att rensa ut trotskisterna ur SSU. Vänsterfalangen var rädd att en utrensning skulle användas som täckmantel av högerfalangen för att få bort sådana som de inte gillade i allmänhet. Efter en förhandling gick man dock med på uteslutningar. Över 100 medlemmar uteslöts efter beslutet. I samband med kongressen 1981 lades också grunden till en kompromiss mellan falangerna i SSU då vänsterns Bo Bernhardsson vann voteringen om förbundssekreterarposten. Ordföranden Jan Nygren, som omvaldes, och Bernhardsson kom, efter en viss ömsesidig misstro inledningsvis, att samarbeta väl och stridigheterna i förbundet lugnade ned sig. Denna lösning upprepades vid kongressen 2005 då ordförande och sekreterare hämtades från vardera falangen i syfte att lugna ner konflikterna i organisationen.

Vid 1984 års kongress valde SSU för första gången en kvinna till förbundsordförande då Anna Lindh blev vald. Hennes tid som ordförande präglades av lugn i förbundet. Hon fick SSU att testa nya metoder för att förändra samhället, bland annat köpte man aktier i Volvo och andra storföretag för att kunna ställa företagsledningarna till svars på bolagsstämmorna.

International Union of Socialist Youth (IUSY) hade 1989 kongress på Bommersvik och Sven-Eric Söder valdes till ordförande för IUSY för åren 1989–1991.

1990-talet

Vid 1990 års kongress valdes Karl-Petter Thorwaldsson till förbundsordförande. De interna striderna var inte lika starka och förbundet samlades för att möta en borgerlighet på frammarsch. Borgerligheten kunde öppet bedriva antikommunistisk hets och koppla samman alla socialistiska partier med Sovjetunionen. Den borgerliga valsegern 1991 förstärkte denna politiska stämning. En tid i opposition för socialdemokratin innebar för SSU att det vände på medlemsfronten. 1991–1993 ökade SSU:s medlemsantal.

I Seč (i dåvarande Tjeckoslovakien) 1991 valdes Roger Hällhag till ordförande i IUSY. Detta uppmärksammades eftersom samma land aldrig tidigare hade haft presidentposten två mandatperioder i rad.

Niklas Nordström valdes 1995 till ordförande på kongressen i Norrköping. Den pågående konflikten mellan falangerna framträder. Högerfalangen, å ena sidan, ville ta tydligt avstånd från kommunismen genom att lämna bakom sig symboler och ord som kunde relateras till kommunismen. Detta kom till stor del som en följd av att Sovjetunionen hade fallit och att missförhållandena i länderna i öst skadade även den demokratiska socialismens rykte. Vänsterfalangen ansåg att man skulle strida för traditionerna inom rörelsen. De ansåg att det vore ett svek mot grunderna att förändra sig på det sättet. Detta skapade en infekterad strid som levde kvar in på 2000-talet.

1996 tog förbundsstyrelsen avstånd från tidningen Socialisten (som drevs av personer aktiva på tidningen Offensiv) och beslutade att medlemskap i tidskriftsföreningen Socialisten skulle vara oförenligt med medlemskap i SSU.

På kongressen i Göteborg 1997 hårdnade konflikten. Två tydliga falanger framträdde och omröstningen till förbundsstyrelsen blev hård. Valberedningen kunde inte hitta en kompromiss och vice ordföranden Anders Ygeman från vänstern tvingades lämna styrelsen, då posten slopades. SSU skrev nu i sitt handlingsprogram att det är ett feministiskt förbund.

Vid kongressen 1999 i Västerås var en vänsterkandidat, Luciano Astudillo, från SSU-distriktet i Skåne, mycket nära att bli ordförande. Efter en vår av flera avslöjade oegentligheter falangerna emellan och en laddad kongress besegrades Astudillo emellertid av Mikael Damberg från Stockholms läns SSU-distrikt, med röstsiffrorna 126 mot 124.

De frågor med mest politisk sprängkraft inom förbundet under den här tiden var EU- och EMUfrågorna. SSU beslutade på en extra kongress 1994 att säga nej till svenskt EU-medlemskap, men att på grund av de delade meningarna i förbundet inte driva någon kampanj inför folkomröstningen samma år. Förbundet kom sedan successivt att förändra sin linje till en mer EU-positiv sådan, och på kongressen 2001 beslutade man att ställa sig positiv till ett svenskt EMU-medlemskap, men att inte heller nu driva någon kampanj.

Under flera år var Lisa Pelling generalsekreterare i IUSY.

2000-talet

År 2000 var SSU värd för International Union of Socialist Youth:s världsläger som arrangerades i Malmö med över 2 000 deltagare från hela världen. Lägret var det största IUSY organiserat dittills.

Under 2001 års kongress i Umeå lämnade vänsterfalangens kongressdeltagare kongressalen när Damberg skulle återväljas (någon motkandidat fanns inte). Detta var en mycket tydlig markering mot högerfalangens styre och visade på allvaret i konflikten. Vad vänsterfalangen mest kritiserade var att man i princip- och handlingsprogrammen ersatt "demokratisk socialism" med "socialdemokrati" vilket man tyckte var för svag ideologisk formulering då det inte tydligt syntes att SSU var socialistiskt. Högern hade stor majoritet på kongressen, vilket innebar att högerfalangen kunde få 2/3-dels majoritet i styrelsen. En laddad fråga blev EMU. Omröstningen vanns av ja-sidan med bara en rösts marginal och förbundet beslöt också att inte driva frågan då man var så splittrad i den att det inte fanns en tydlig majoritet för den. 2001 lyckades även SSU antog Socialdemokraterna ett nytt partiprogram där det slogs fast att Socialdemokraterna var en feministisk rörelse, en skrivning som SSU hade varit med och drivit på för tillsammans med kvinnoförbundet.

Den 21 januari 2002 mördades SSU:aren Fadime Sahindal av sin far. Det visade sig vara ett hedersmord. Hon hade jobbat för jämställdhet och framför allt för rättigheter för unga kvinnor med utländsk bakgrund. 2003 bildade SSU en minnesfond för att hedra Fadimes minne.

2003 års European Community Organisation of Socialist Youth-kongress hölls på Bommersvik. SSU vann en ordförandestrid mot franska ungdomsförbundet och Anders Lindberg valdes, som första svensk, till ordförande för Ecosy.

Vid 2003 års kongress i Karlstad var högerfalangens ordförandekandidat Ardalan Shekarabi (SSU Uppland) och vänsterns Lina Afvander (SSU Jönköping). Afvander drog sig tillbaka kort före ordförandevalet på förmiddagen den 6 augusti när hon inte blev valberedningens förslag, och Shekarabi valdes enhälligt av kongressen. Till förbundssekreterare valdes Sara Heelge-Vikmång (SSU Östergötland). Kongressen beslutade också, en dryg månad före folkomröstningen, att inte alls uttala någon mening om svenskt införande av euro som valuta.

Det påstods att valet av Shekarabi varit omgärdat av vissa oegentligheter, vilket skapade en del problem för förbundet. Bland annat hade pengar från Verksamhetsutvecklingsfonden använts för att finansiera Shekarabis interna valkampanj. Skriverierna ledde till Shekarabis avgång vid kongressen 2005.

2004 valdes Anna Sjödin till vice ordförande i International Union of Socialist Youth i Budapest.

Inför kongressen 2005 strävade man efter ett högre samförstånd mellan falangerna och kongressen tillsatte en framtidskommision vilket senare rekommenderade en maktdelning mellan höger- och vänsterfalangerna. Redan på kongressen hade man tänkt i de banor som framtidskommisionen gjorde senare och vänsterfalangen i form av Mattias Vepsä fick förbundssekreterarposten medan högerfalangen i form av Anna Sjödin fick ordförandeposten. År 2005 valde man även att gå emot Socialdemokraterna då man drev frågan om flyktingamnesti.

2005 uppdagades grova felaktigheter i SSU:s medlemsregister. Ett stort antal personer fanns i medlemsregistret utan att ha betalt medlemsavgift. Polisen inledde en förundersökning då de misstänkte bidragsfusk eftersom SSU fick ekonomiskt stöd baserat på sitt medlemsantal. Efter avslöjandet uppdaterades registren, och till kongressen lade förbundsstyrelsen fram förslag om ett centralt medlemsregister för att kunna utöva en bättre kontroll, så att distrikten inte skulle kunna fuska systematiskt. Polisen lade ned utredningen om bidragsfusk på grund av att brott inte kunde styrkas och SSU friades från brottsmisstankarna.

2006 omvaldes Anna Sjödin till vice ordförande i International Union of Socialist Youth på kongressen i Esbjerg.

I december 2006 avgick Anna Sjödin från ordförandeposten efter att ha blivit dömd till 120 dagsböter för förolämpning, våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd och egenmäktigt förfarande. Hon dömdes även att betala 5 500 kronor i skadestånd till en ordningsvakt. Posten som ordförande förblev vakant till kommande kongress. Förbundssekreterare Mattias Vepsä fick uppgiften att vara SSU:s talesperson under tiden till kongressen 2007.

Januari 2007 offentliggjordes förbundets nya medlemsantal, som minskat från 20 500 till 4 300 Ett centralt medlemsregister hade införts för att förhindra fusk, vilket ledde till att förbundets medlemsantal rasat med över två tredjedelar på ett och ett halvt år, och SSU var inte längre landets största politiska ungdomsförbund.

I maj 2007 offentliggjordes kandidaterna till kongressen i augusti. Förbundssekreterare Mattias Vepsä var enda kandidaten till förbundssekreterare. Jytte Guteland från Stockholms läns SSU-distrikt, som räknades till högerfalangen, var nominerad till posten som förbundsordförande. Flera högerdistrikt stödde dock Laila Naraghi från SSU Kalmar län. Det fanns ett missnöje inom delar av högerfalangen då man ansåg att Stockholms läns SSU-distrikt och Jytte Gutelands övriga stöddistrikt hade hanterat interndemokratin dåligt. Under våren beslutade en oenig valkommitté att förorda Jytte Guteland till förbundsordförande i SSU.

Den 8 augusti på kongressen i Örebro valdes Jytte Guteland till ordförande med röstsiffrorna 131 mot 115 för Laila Naraghi.

Ellinor Eriksson blev tillförordnad ordförande i oktober 2014.

På kongressen 2009 röstade man för att återuppta arbetet med löntagarfonder. Man vill också ha tre-terminsystem för högskolestudier samt praktik på alla gymnasielinjer. Vidare vill man numera ha vårdval där patienten själv får välja vårdcentral.

Jytte Guteland efterträddes den 3 augusti 2011 av Gabriel Wikström som SSU:s ordförande och Ellinor Eriksson efterträdde Mattias Vepsä som förbundssekreterare.. 3 oktober 2014 valdes Wikström in som statsråd i Socialdepartementet med ansvar för folkhälso-, sjukvårds- och idrottsfrågor. Han blev med detta den förste sittande SSU-ordförande att bli minister någonsin. Därmed tog Ellinor Eriksson över som tillförordnad förbundsordförande och Rozgar Watmani tog över som tillförordnad förbundssekreterare.

Andrea Törnestam och Philip Botström i Stockholm, 2015.

I juni 2015 offentliggjordes kandidaterna till kongressen i augusti. Andrea Törnestam kandiderade till förbundssekreterare, och Philip Botström till förbundsordförande. Dessa valdes också på kongressen den 9 augusti 2015.

Organisation

SSU är uppbyggt i olika organisatoriska led. Det första ledet är SSU-klubben (en nivå som dock inte är ett krav enligt stadgarna). Nästa led är SSU-kommunen, som täcker samma yta som de geografiska kommunerna. I vissa kommuner finns ingen kontinuerlig verksamhet. I varje kommun ska det finnas en av medlemmarna vald styrelse, så kallad kommunstyrelse (KS), som väljs varje år på kommunårskonferensen (KÅK:en), som hålls i början av verksamhetsåret. På KÅK:en behandlas motioner och skrivelser skrivna av enskilda medlemmar, eller kommunstyrelsen. Politiska yttranden och lokala handlingsprogram kan även behandlas om sådana finns. Vissa motioner skickas vidare till SSU-distriktets årsmöte. Kommunerna kan bestå av flera olika klubbar eller nätverk, som samlar ett mindre antal medlemmar som förenas av ett geografiskt område, intressen med mera, till exempel fackliga SSU-klubbar.

SSU:s kommunordförande sitter oftast också i arbetarekommunens styrelse.

Nästa organisatoriska led är SSU-distriktet, som ofta täcker samma yta som de geografiska länen. Distriktets högst beslutande organ är distriktårskonferensen (distriktsårskongress i Stockholms läns SSU-distrikt) (DÅK:en), som hålls i början av året, efter kommunernas årsmöten. Antalet ombud till DÅK:en fördelas av den avgående distriktsstyrelsen på grundval av kommunernas medlemsantal. På DÅK:en behandlas även motioner från enskilda medlemmar eller SSU-kommuner, samt ibland regionala handlingsprogram och yttranden.

SSU:s distriktsordförande sitter oftast också i partiets distriktsstyrelse.

Det sista ledet är SSU-förbundet, som täcker hela Sverige. Förbundsstyrelsen väljs vartannat år på kongressen och består av 14 ledamöter, spridda över olika geografiska, kulturella, könsliga och politiska olikheter. Ofta ingår även personer med facklig bakgrund. Viktigast är valet av ordförande och förbundssekreterare.

På kongressen som tar cirka en arbetsvecka behandlas och debatteras även det politiska handlingsprogrammet, med framför allt politiska sakfrågor. Vart fjärde år behandlas även principprogrammet, som slår fast förbundets ideologiska ståndpunkter. Slutligen granskas avgående styrelse och förbundets ekonomi med mera. Ofta besöks kongressen av partiordföranden och andra ledande partiföreträdare, fackförbundsordförande, journalister samt besökare från systerorganisationer i andra länder.

Varje distrikt har i regel en eller flera anställda ombudsmän som sköter det dagliga arbetet, administrativt och politiskt, på uppdrag av de olika styrelserna. I vissa kommuner finns även lokala ombudsmän, personalansvaret ligger dock på distriktet, men kan delegeras.

På SSU-förbundet jobbar ett antal ombudsmän, politiska sekreterare och kontorister.

SSU är även medlem i olika globala organisationer, bland annat Ecosy, samarbetsorganisation för unga socialdemokrater i Europa samt IUSY, en världsomspännande ungdomsorganisation av Socialistinternationalen.

SSU:s förbundsordförande är adjungerad till socialdemokraternas partistyrelse och verkställande utskott.

SSU-distrikt

SSU är uppdelat i 26 olika distrikt. Dessa distrikt är oftast indelade efter länsgränserna, men vissa undantag i större län finns. En gång per år hålls en distriktsårskongress (DÅK), alternativt benämnt årskongress (ARSK), där den politiska inriktningen antas och styrelse och ordförande väljs.

Stockholms läns SSU-distrikt

Jesper Lindholm, ordförande för Stockholms läns SSU-distrikt mellan 2014 och 2016, på manifestation på Medborgarplatsen mot Skolattacken i Trollhättan.

Det största distriktet är Stockholms läns SSU-distrikt^{[källa behövs]} och anses stå till höger i förbundet. Det brukar internt kallas för Lenet – stavningen anspelar på Stockholmsdialektens uttal av "Länet". Länet brukar framförallt driva internationella och feministiska frågor samt integrationsfrågor.^{[källa behövs]} Några tidigare ordföranden för distriktet är Mona Sahlin och Pär Nuder.

Sedan mars 2016 är Alva Dahn ordförande.^{[källa behövs]}

SSU Skåne

SSU Skåne är det näst största SSU-distriktet i Sverige och anses stå längst till vänster i förbundet. Välkända namn från distriktet bland dagens politiker är riksdagsledamöterna Morgan Johansson, Bo Bernhardsson och Marie Granlund. Malmö Stads politiske stabschef Luciano Astudillo är skolad i distriktet och kommunalrådet i Malmö Andreas Schönström är tidigare ordförande för SSU Skåne. Distriktet driver bland annat krav på en demokratiskt planerad ekonomi, lika lön för allt arbete, stöd till väpnade befrielsegrupper och utträde ur EU. SSU-distriktet är tillsammans med Stockholms läns SSU-distrikt en viktig del i den historiska kompromiss som upprättades år 2005 efter Framtidskommissionens slutsatser. Distriktet har en knuten näve som symbol. Tidningen i distriktet heter Front Söder. Sedan våren 2013 är Filip Roslund ordförande i distriktet.

SSU Stockholm

SSU Stockholm är det tredje största SSU-distriktet och utgörs av alla SSU-klubbar i Stockholms stad, politiskt ligger distriktet nära Skåne. Distriktet bildades 1931 och har haft flera framstående SSU:are och blivande makthavare bland sina aktiva, bland andra Anders Ygeman Sten Andersson, Carin Jämtin, Mats Hulth och Lena Nyberg. Boken om sta'n av Jan Glete och Gunnar Söderholm innehåller distriktets historia från 1931-1981. 2016 släpptes även "Boken om sta'n 2" i samband med distriktets 85-års jubileum, den innehåller distriktets historia åren 1981-1989. Distriktet brukar profilera sig genom kritik mot EU och EMU, diskussioner om socialism, vegetarianism och ekonomisk demokrati. De ökande klassklyftorna och de konsekvenser som följer är det som driver distriktets kamp. Sedan mars 2016 är María-Elsa Salvo ordförande i distriktet.

Till skillnad från de andra SSU-distrikten har SSU Stockholm inga kommuner i sin organisation. Distriktet är istället indelat i 3 kretsar, södra kretsen, innerstadskretsen och norra kretsen som organiserar klubbarna i respektive geografiskt område inom Stockholm stad. SSU Stockholms ARSK (Årskonferens) är distriktets motsvarighet till DÅK men med ett annat namn.

SSU Norrbotten

Även SSU Norrbotten är ett av SSU:s större distrikt och anses stå till höger i förbundet. SSU Norrbotten utgörs av alla SSU-kommuner i Norrbottens län. Distriktet bildades 17 december 1922 i Luleå. Från början var Västerbotten och Norrbotten ett distrikt men redan ett år senare delade man sig. Kända namn från distriktet är Curt Boström, Anders Sundström, Lars U Granberg och Niklas Nordström. I jubileumsskriften Brantings barnbarn utgiven 1992 av distriktet i samarbete med NSD kan man läsa om distriktets historia 1922-1992. Distriktet är för EU och EMU. Andra viktiga frågor är man driver infrastruktur- och miljöfrågor.

SSU-kommunen

SSU-kommunen är det "socialdemokratiska ungdomsförbundets" lokala organ för samverkan. SSU-kommunen ingår som en del av den lokala arbetarekommunen, men är också en del av ett SSU-distrikt. Ibland har även SSU-kommunen underorganisationer, så kallade SSU-klubbar. Undantaget är Stockholms-distriktet som sammanfaller med Stockholms Arbetarekommun. Där arbetar man efter en kretsprincip, som innebär att distriktet är uppdelat i tre geografiska och en facklig krets, som klubbarna sedan är organiserade under.

Verksamhet

SSU bedriver en bred verksamhet, allt från politiska manifestationer och studiecirklar, till fritidsgårdar och idrottsaktiviteter. Många medlemmar har börjat i mindre politiska aktiviteter för att sedan gå kurser och delta i studiecirklar.

Verksamheten i kommunerna representerar 290 olika verksamheter. Det handlar om att bedriva politisk opposition där det finns borgerliga majoriteter, genom manifestationer, insändare, flygbladsutdelningar och olika utåtriktade evenemang. Samtidigt verkar SSU inom socialdemokratin för att vara en radikal och drivande kraft i såväl ideologiska diskussioner som sakpolitiska. Till exempel jobbade SSU:are i sina arbetarkommuner med ett underifrån-engagemang inom partiet - folkrörelsesättet - för att bilda partimedlemmarna i feministiska frågor och teori. Sedan, efter decennier av ideologisk feministisk debatt inom SSU, lade förbundet grunden för att omvandla Socialdemokraterna till ett feministiskt parti vid partikongressen 2001.

Folkbildningen och de politiska studierna är en av grundpelarna inom SSU. SSU-distrikten anordnar som minimum tre grundkurser: SSU 1, SSU 2 och SSU 3, samt andra olika kurser, till exempel fackliga temakurser, feministiska debatthelger och internationella temadagar. Flera distrikt arbetar också med separatistiska tjejkurser, och feministiska killkurser. Förbundet anordnar olika temakurser och handledarkurser, samt enfråge-kurser, oftast på den egna kursgården Bommersvik, belägen utanför Södertälje.

Förbundet ger ut två tidningar. Medlemstidningen Frihet (sedan 1920-talet) som är gratis för alla medlemmar, samt Tvärdrag som är en prenumererad debattidning startad 1981.

SSU håller också valläger där medlemmar från hela landet träffas för att diskutera politik, delta i seminarier och genomföra andra aktiviteter. Om den sittande regeringen är socialdemokratisk är det inte ovanligt att ministrar kommer och håller föredrag och umgås med medlemmarna. Senare år har även artister kommit till lägren för uppträda för medlemmarna.

Kongresser

Fram till kongressen i Kalmar arrangerades kongresserna i regel i Stockholm. De tre senaste kongresserna i Stockholm var extrakongressen 1994, kongressen 2011, och kongressen 2017.

• 1993 - Kalmar
• 1995 - Norrköping
• 1997 - Göteborg
• 1999 - Västerås
• 2001 - Umeå
• 2003 - Karlstad
• 2005 - Linköping
• 2007 - Örebro
• 2009 - Uppsala
• 2011 - Stockholm
• 2013 - Täby
• 2015 - Västerås
• 2017 - Stockholm

Ordförande

• Harry Svensson (1917-1919)
• Bertil Eriksson (1919-1922)
• Richard Lindström (1922-1928)
• Adolf Wallentheim (1928-1934)
• Torsten Nilsson (1934-1940)
• Ossian Sehlstedt (1940-1943)
• Bertil Johansson (1943-1946)
• Frans Nilsson (1946-1952)
• Bertil Löfberg (1952-1958)
• Kurt Ward (1958-1961)
• Ingvar Carlsson (1961-1967)
• Bosse Ringholm (1967-1972)
• Lars Engqvist (1972-1978)
• Jan Nygren (1978-1984)
• Anna Lindh (1984-1990)
• Karl-Petter Thorwaldsson (1990-1995)
• Niklas Nordström (1995-1999)
• Mikael Damberg (1999-2003)
• Ardalan Shekarabi (2003-2005)
• Anna Sjödin (2005-2006)
• vakant (2006-2007)
• Jytte Guteland (2007-2011)
• Gabriel Wikström (2011-2014)
• Ellinor Eriksson (2014–2015) (tf.)
• Philip Botström (2015–)

Förbundssekreterare

• Karl Hovberg 1928-1931
• Joel Ljungquist 1931-1935 (tom 1 april)
• Folke Thunborg 1935 (1/4)-1940
• Bertil Johansson 1940-1943
• Hilding Färm 1943-1948 (tom feb)
• Essen Lindahl 1948 (6-7/3) -1949
• Bertil Löfberg 1949-1952
• Oskar Lindkvist 1952-1955
• Sture Hollman 1955-1958
• Rune Molin 1958-1962 (31/7)
• Sven Hulterström 1962 (from 31/7)-1964
• Thage G Peterson 1964-1967
• Bo Toresson 1967-1969 (tom 31/7)
• Ulf Karlsson 1969 (from 21/4)-1972
• Christer Lindström 1972-1975
• Håkan Bystedt 1975-1981
• Bo Bernhardsson 1981-1984
• Leif Linde 1984-1988 (tom 1/10)
• Anders Teljebäck 1988 (from 1/10) - 1990
• Lars Ericson 1990-1994 (?)
• Carin Jämtin 1994(?)-1995
• Pernilla Mobeck 1995-1999
• Lena Hallengren 1999-2002 (t o m 21 okt.)
• Caroline Waldheim 2002-2003
• Sara Heelge-Vikmång 2003-2005
• Mattias Vepsä 2005-2011
• Ellinor Eriksson 2011-2014
• Rozgar Watmani 2014–2015
• Andrea Törnestam 2015–

Förbundskassörer

• Karl Hovberg 1917-1928
• Christer Selö 1978-1983( tom 31/8)
• Jerry Wiklund 1983 (from 1/9) -1986 (tom augusti)
• Anders Jansson 1986 (from augusti)-1988 (tom 1/11)
• Niklas Rengen 1988 (from 1/11)- 1990 (tom 31/7)
• Lars Mellgren 1990-
• Carin Jämtin 1990 -1994
• Anna Larsson 1994 -februari 1997
• Joakim Jonsson 1997 (februari)-2000 (februari)
• Andreas Karlsson 2000 (mars)- 2003
• Karin Hallengren 2003-2006
• Anna Lekander 2006-2010
• Jonas Andersson
• Morgan Eklund 2012-2014
• Mimmi Eriksson 2015-

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.
  Bilder & media
• SSU