Svidknott
| Svidknott | |
Hona av Culicoides sonorensis
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Underklass | Bevingade insekter Pterygota |
| Infraklass | Neoptera |
| Ordning | Tvåvingar Diptera |
| Underordning | Myggor Nematocera |
| Infraordning | Culicomorpha |
| Överfamilj | Chironomoidea |
| Familj | Svidknott |
| Släkte | Ceratopogon (Meigen 1803) |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ceratopogonidae | |
| Underfamiljer | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Svidknott (Ceratopogonidae) är en familj i underordningen myggor. I hela världen finns ungefär 4 000 arter. I Sverige finns drygt 50 arter.
Svidknott ska inte förväxlas med knott som tillhör en annan myggfamilj.
Innehåll |
Lokala namn [redigera]
| Namn | Trakt | Kommentar |
|---|---|---|
| Brännmy, småsven, sve, svedan, svidare, svidd, svidon, sviern, svidan, svirro, sväda |
Olika platser i norra Sverige | På samiska mueiva.[1] |
| Gnadd[1] | Norrbotten | Jfr engelska gnat som kan avse diverse ospecificerade arter av myggor. |
| Hy | Norrbotten, Västerbotten | Kan troligen härledas från finska hydeh = mygga.[2] |
| Schwia[3] | Norra Västerbotten | |
| Smasvadon[3] | Jämtland |
Beskrivning [redigera]
Svidknotten är så små (0,6-5 mm, oftast cirka 2 mm) att de utan hinder går rakt igenom myggnät och de kan efter regniga sommarkvällar uppträda i mycket stora antal. De kan då bli en plåga för människor som vistas i naturen då de kryper in i hårbotten, i öronen och vid ögonen och suger blod. Många hästar, särskilt islandshästar kan få eksem av svidknottens bett. Speciellt islandshästar som vuxit upp på Island där svidknott saknas kan få problem. [4]
Larverna lever antingen som predatorer på små insekter i vatten eller i fuktig jord där de livnär sig på alger och bakterier.
Det är inte alla arter som suger blod på ryggradsdjur. Vissa är så små att de kan suga "blod" (d v s kroppsvätska) på större insekter, andra lever på nektar. Somliga arter är rena rovdjur och äter insekter. Det förekommer t o m att en hona efter parning äter upp hanen.
Arter [redigera]
Ceratopogon pulicaris (L. 1758) är familjens minsta art.[2]
Arten Culicoides imicola är den främsta vektorn för djursjukdomen blåtunga.
Källor [redigera]
- svidknott Ceratopogonidae
- Nationalencyklopedin - Svidknott
- Småkryp. Åke Sandhall. 1991. ISBN 91-0-010027-7
Noter [redigera]
- ^ [a b] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 204, Gleerups, Lund 1862—1867; faksimilutgåva Malmö 1962 [1]
- ^ [a b] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 274, Gleerups, Lund 1862—1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [2]
- ^ [a b] Utsidan.se [3]
- ^ SLU - Arv en av orsakerna till eksem hos häst
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör svidknott
