Svidknott

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svidknott
Hona av Culicoides sonorensis
Hona av Culicoides sonorensis
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Sexfotingar
Hexapoda
Klass Insekter
Insecta
Underklass Bevingade insekter
Pterygota
Infraklass Neoptera
Ordning Tvåvingar
Diptera
Underordning Myggor
Nematocera
Infraordning Culicomorpha
Överfamilj Chironomoidea
Familj Svidknott
Släkte Ceratopogon (Meigen 1803)
Vetenskapligt namn
§ Ceratopogonidae
Underfamiljer
Hitta fler artiklar om djur med
Småsven (Svidknott)

Svidknott (Ceratopogonidae) är en familj i underordningen myggor. I hela världen finns ungefär 4 000 arter. I Sverige finns drygt 50 arter.

Svidknott ska inte förväxlas med knott som tillhör en annan myggfamilj.

Lokala namn[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Kommentar
Brännmy, småsven, sve, svedan, svidare,
svidd, svidon, sviern, svidan, svirro, sväda
Olika platser i norra Sverige samiska mueiva.[1]
Gnadd[1] Norrbotten Jfr engelska gnat som kan avse diverse ospecificerade arter av myggor.
Hy Norrbotten, Västerbotten Kan troligen härledas från finska hydeh = mygga.[2]
Schwia[3] Norra Västerbotten
Smasvadon[3] Jämtland

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Svidknotten är så små (0,6-5 mm, oftast cirka 2 mm) att de utan hinder går rakt igenom myggnät och de kan efter regniga sommarkvällar uppträda i mycket stora antal. De kan då bli en plåga för människor som vistas i naturen då de kryper in i hårbotten, i öronen och vid ögonen och suger blod. Många hästar, särskilt islandshästar kan få eksem av svidknottens bett. Speciellt islandshästar som vuxit upp på Island där svidknott saknas kan få problem. [4]

Larverna lever antingen som predatorer på små insekter i vatten eller i fuktig jord där de livnär sig på alger och bakterier.

Det är inte alla arter som suger blod på ryggradsdjur. Vissa är så små att de kan suga "blod" (d.v.s. kroppsvätska) på större insekter, andra lever på nektar. Somliga arter är rena rovdjur och äter insekter. Det förekommer t o m att en hona efter parning äter upp hanen.

Arter[redigera | redigera wikitext]

Ceratopogon pulicaris (L. 1758) är familjens minsta art.[2]

Arten Culicoides imicola är den främsta vektorn för djursjukdomen blåtunga.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 204, Gleerups, Lund 1862—1867; faksimilutgåva Malmö 1962 [1]
  2. ^ [a b] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 274, Gleerups, Lund 1862—1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [2]
  3. ^ [a b] Utsidan.se [3]
  4. ^ SLU - Arv en av orsakerna till eksem hos häst

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]