Svinmålla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svinmålla
Melganzenvoet bloeiwijze Chenopodium album.jpg
Systematik
Domän Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Nejlikordningen
Caryophyllales
Familj Amarantväxter
Amaranthaceae
Släkte Mållor
Chenopodium
Art Svinmålla
C. album
Vetenskapligt namn
§ Chenopodium album
Auktor Carl von Linné
Hitta fler artiklar om växter med

Svinmålla (Chenopodium album) är en ört. Den förekommer ofta, som "ogräs", i trädgårdsland och andra marker med bar jord. Bladen kan användas på samma sätt som spenat.

Svinmålla är vanlig i norra Indien som gröda för mat.[1] och i engelska texter kallas den ibland vid sitt hindi-nam bathua eller bathuwa (बथुआ).[2]

Växtmiljö[redigera | redigera wikitext]

Om man efter ett bygge eller dylikt lämnar efter sig en jordhög eller icke-bevuxen slänt, är svinmållan ofta den första växten som slår rot. Den dominerar ofta vegetationen under den första tiden. Därför ser man den ofta exempelvis längs med nybyggda motorvägar. I allmänhet är den en av Sveriges vanligaste örter.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Curry på ris och blad av svinmålla, med lök och potatis.

Medan svinmållan i Europa och Nordamerika oftast ses som ogräs, har växten i stora delar av Afrika och Asien en lång historia både som foderväxt till djuren och som människoföda. Svinmålla kan, liksom sin amarantväxtssläkting spenat, med fördel stuvas eller användas till grönsakssoppa.

De unga bladen och skotten kan ätas som en bladgrönsak, antingen ångkokt hel eller kokad/stuvad som spenat. Överdosering av svinmålla kan dock ge bieffekter, på grund av växtens höga innehåll av oxalsyra (jämför med rabarber).[3] Varje planta producerar tusentals svarta frön. De är rika på protein, A-vitamin, kalcium och kalium. En annan nära besläkted växt som odlas särskilt för frönas skull är quinoa.[4] Svinmålla används också inom som medicinalväxt inom den traditionella afrikanska läkekonsten.

Arkeologer har analyserat förkolnade växtrester i kökkenmöddingar och kvarlämnade ugnar från järnåldern och romerska bosättningar i Europa. De fann där frön från svinmålla, blandat med frön av sädesslag, liksom de fann fröna i magarna på stenåldersmänniskor funna i danska mossar.[5]

I Indien kallas växten bathua (hindi), och den är vanlig under vinterhalvåret[6]. Bladen och de unga skotten på plantan används i maträtter som Sarson Da Saa, soppor, curryrätter och det fyllda brödet paratha. Det sistnämnda är särskilt populärt i Punjab. Fröna från svinmålla används till phambra och laafi – grötliknande rätter i Himachal Pradesh – liksom i de svaga alkoholdryckerna soora och ghanti.[7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Handbook of Herbs Cultivation and Processing", av Niir Board, p. 146
  2. ^ http://www.flowersofindia.net/catalog/slides/Bathua.html
  3. ^ Johnson, Derek; Kershaw, Linda; MacKinnon, Andy; Pojar, Jim (1995). Plants of the Western Boreal Forest and Aspen Parkland. Lone Pine Publishing. ISBN 1-5510-5058-7 
  4. ^ PROTAbase: Chenopodium album
  5. ^ Miles, David (1978). An introduction to Archaeology. Great Britain: Ward Lock. Sid. 99. ISBN 0-7063-5725-6 
  6. ^ http://www.tarladalal.com/glossary-Bathua-(Cheel-Bhaji)-1815i
  7. ^ The himalayan grain chenopods. I. Distribution and ethnobotany

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]