Sydfladdermus
| Sydfladdermus | |
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Läderlappar Vespertilionidae |
| Släkte | Eptesicus |
| Art | Sydfladdermus E. serotinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Eptesicus serotinus | |
| Auktor | Schreber, 1774[1] |
| Synonymer | |
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Sydfladdermus (Eptesicus serotinus), fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar).
En stor fladdermusart med en vingbredd på cirka 34-38 centimeter, kroppslängd mellan 6-8 centimeter och vikt upp till 35 gram.[2] Pälsen är rödbrun på ovansidan, ljusbrun på buken.[3]
[redigera] Vanor
Sydfladdermusen har ett karakteristiskt flygsätt där den omväxlande dyker och stiger. Jagar dels med början före skymningen, dels framåt gryningen. Födan består främst av skalbaggar och nattflyn.[4]
Arten föredrar skogsmiljö, men kan uppehålla sig också i mer kulturpåverkade biotoper, även i samhällen.[2]
Vintersömnen är lång, från september–oktober till april–maj. Parningen äger troligen rum under hösten, och en eller två ungar föds i maj–juni. Ungarna blir flygga efter 3 till 4 veckor.[4]
Lätet är en serie snabba skrin, med en medelfrekvens på 25 kHz.[3]
[redigera] Utbredning
Sydfladdermusen finns i SÖ England, Danmark, hela Central- till Sydeuropa, vidare österut till södra och mellersta Asien samt Nordafrika.[2] Dock mycket sällsynt i Sverige; endast enstaka fynd i Skåne, där den iakttogs för första gången 1982, längst ostkusten och på Öland.[5]
I Sverige togs sydfladdermus upp på 2010 års rödlista från Artdatabanken som starkt hotad.[6]
[redigera] Referenser
- ^ [a b] ”Mammal Species of the World - Browse: serotinus”. Bucknell.edu. http://www.bucknell.edu/msw3/browse.asp?s=y&id=13801865. Läst 11 mars 2011.
- ^ [a b c] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 58. ISBN 91-46-16576-2
- ^ [a b] Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. sid. 28. ISBN 91-85094-60-9
- ^ [a b] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 238-239. ISBN 91-1-864142-3
- ^ Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 2009-06-05.
- ^ ”Artdatabankens faktablad om sydfladdermus” (PDF). http://snotra.artdata.slu.se/artfakta/SpeciesInformationDocument/Eptesicus_Serotinus_100051.pdf. Läst 11 mars 2011.
