Sydfladdermus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sydfladdermus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Starkt hotad[2]
Eptesicus serotinus.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Fladdermöss
Chiroptera
Familj Läderlappar
Vespertilionidae
Släkte Eptesicus
Art Sydfladdermus
E. serotinus
Vetenskapligt namn
§ Eptesicus serotinus
Auktor Schreber, 1774[3]
Synonymer
Hitta fler artiklar om djur med

Sydfladdermus (Eptesicus serotinus), fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar).

En stor fladdermusart med en vingbredd på cirka 34–38 centimeter, kroppslängd mellan 6 och 8 centimeter och vikt upp till 35 gram.[4] Pälsen är rödbrun på ovansidan, ljusbrun på buken.[5]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Sydfladdermusen har ett karakteristiskt flygsätt där den omväxlande dyker och stiger. Jagar dels med början före skymningen, dels framåt gryningen. Födan består främst av skalbaggar och nattflyn.[6]

Arten föredrar skogsmiljö, men kan uppehålla sig också i mer kulturpåverkade biotoper, även i samhällen.[4]

Vintersömnen är lång, från septemberoktober till aprilmaj. Parningen äger troligen rum under hösten, och en eller två ungar föds i majjuni. Ungarna blir flygga efter 3 till 4 veckor.[6]

Lätet är en serie snabba skrin, med en medelfrekvens på 25 kHz.[5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Sydfladdermusen finns i SÖ England, Danmark, hela Central- till Sydeuropa, vidare österut till södra och mellersta Asien samt Nordafrika.[4] Dock mycket sällsynt i Sverige; endast enstaka fynd i Skåne, där den iakttogs för första gången 1982, längst ostkusten och på Öland.[7]

I Sverige togs sydfladdermus upp på 2010 års rödlista från Artdatabanken som starkt hotad.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ {{IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. <www.iucnredlist.org>. Downloaded on 18 March 2014}}
  2. ^ [1]
  3. ^ [a b] ”Mammal Species of the World - Browse: serotinus”. Bucknell.edu. http://www.bucknell.edu/msw3/browse.asp?s=y&id=13801865. Läst 11 mars 2011. 
  4. ^ [a b c] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. 58. ISBN 91-46-16576-2 
  5. ^ [a b] Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. Sid. 28. ISBN 91-85094-60-9 
  6. ^ [a b] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. Sid. 238-239. ISBN 91-1-864142-3 
  7. ^ Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 2009-06-05. 
  8. ^ ”Artdatabankens faktablad om sydfladdermus” (PDF). http://snotra.artdata.slu.se/artfakta/SpeciesInformationDocument/Eptesicus_Serotinus_100051.pdf. Läst 11 mars 2011.