Sydslaviska språk
sydslaviska språk
västslaviska språk
östslaviska språk
De sydslaviska språken är en undergrupp av de slaviska språken. Till de sydslaviska språken räknas bosniska, bulgariska, kroatiska, makedonska, montenegrinska, serbiska, slovenska och det gamla kyrkospråket kyrkslaviska.
Innehåll |
Indelning [redigera]
De sydslaviska språken är uppdelade i två undergrupper; sydöstslaviska språk och sydvästslaviska språk.
Sydöstslaviska språk [redigera]
Sydvästslaviska språk [redigera]
Språk och dialekter [redigera]
De sydslaviska språken är nära besläktade och det förekommer en glidande övergång dem emellan. Det sydslaviska språkområdet är ett dialektkontinuum.
Sydöstslaviska språk och dialekter [redigera]
Bulgariska och makedonska har stora likheter i den grammatiska strukturen och är också lexikaliskt närbesläktade. Tillsammans med bland annat grekiska, rumänska och albanska ingår språken i det balkanska språkförbundet. "Bryggan" till de sydvästslaviska språken går via den torlakiska dialekten.
Sydvästslaviska språk och dialekter [redigera]
Standardiserad serbiska, kroatiska, bosniska och montenegrinska bygger på den štokaviska dialekten vilket gör att det förekommer ömsesidig begriplighet mellan talare av dessa språk. På grund av detta finns det lingvister och språkvetare som menar att dessa språk är att betrakta som ett gemensamt språk. Under 1800-talet myntades termen serbokroatiska som en gemensam beteckning för dessa språk. Trots visst motstånd kom denna term att anammas av politiska skäl inom Jugoslavien, en tidigare sydslavisk statsbildning i sydöstra Europa, där "serbokroatiska" kom att vara officiellt språk 1954-1992. Motståndare av denna förändring hävdade att språken visserligen är lika men för olika för att betraktas som ett språk vilket bland annat hävdas av Kroatiska konst- och vetenskapsakademien.[1]
I Sverige använder myndigheterna ofta begreppet BKS som är en förkortning av bosniska, kroatiska och serbiska. Till exempel utger Skolverket en kursplan på BKS.[2]
I Kroatien har standardspråket som bygger på den štokaviska dialekten kommit att påverkas av två övriga dialekter, čakaviska och kajkaviska, där den sistanämnda dialekten bildar en "brygga" till slovenskan.
I Bosnien-Hercegovina är bosniska, kroatiska och serbiska officiella språk. Utöver dessa språk är montenegrinskan ett av de officiella språken i Montenegro. I Serbien är serbiskan officiellt språk och i Kroatien är kroatiskan ett officiellt språk. I Kosovo är de officiella språken albanska och serbiska.
