Sylfiden

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Marie Taglioni dansande i baletten Sylfiden.
Litografi från 1832
Marie Taglioni som Sylfiden

Sylfiden (franska: La sylphide) är en romantisk balett i två akter med koreografi av Filippo Taglioni, musik av Jean Schneitzhoeffer och scenario av Adolphe Nourrit.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Baletten hade urpremiär i Paris den 12 mars 1832 och titelrollen dansades av den vackra ballerinan Marie Taglioni. Hennes virtuosa tåspetsteknik och eteriska dans blev mycket omtalad. I denna balett introducerades ballerinans speciella kjol, tutu, som formgavs av Eugène Lami. I rollen som sylfiden bär ballerinan en vit tutu med flera lager tunn tyll. Sylfiden kom att inleda den romantiska eran inom balettkonsten.

Den danske balettmästaren August Bournonville koreograferade 1836 en egen version av baletten som hade urpremiär i Köpenhamn den 28 november 1836. Det är den som dansas idag.

Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 1 april 1862 och den iscensattes åter med premiär den 14 oktober 1939.[1] Den sattes upp på Göteborgsoperan med premiär den 25 oktober 1997.[2]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Handlingen utspelas i Skottland. James Ruben, en bonde, står i begrepp att gifta sig med bondflickan Effie. En sylfid, ett kvinnligt skogsväsen, visar sig för James, och han blir alldeles betagen.

Effie gör entré tillsammans med sina väninnor. Byns häxa, Madge, förutsäger Effies framtid och säger att Effie kommer att bli lyckligt gift trots att James inte älskar henne. Detta förargar James, och han jagar iväg Madge med en kvast.

Dagen för bröllopet kommer, och då sylfiden ånyo visar sig för James flyr han till skogs efter sylfiden. Då James tillhör de dödliga inser han att det är omöjligt för honom att få sylfiden. Han får en sjal av häxan Madge, som instruerar honom att binda den runt sylfidens midja; på så sätt skall hennes vingar falla av och hon skall inte kunna flyga från honom.

James får fatt i den vackra sylfiden och knyter sjalen runt hennes midja, men sylfiden faller då till marken. En grupp sylfider uppenbarar sig och omger henne, och hon dör i deras armar. Förkrossad återvänder James hem. På håll hör han stoj och glam; Effie har gift sig med en annan man, Gurn, som under lång tid åtrått henne. Häxan Madge visar sig, och James anklagar henne för sylfidens död. Madge slår dock till James, och han dör.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kungliga teatern : repertoar 1773-1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704 
  2. ^ GöteborgsOperan

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Nordin-Hennel, Ingeborg (1998). ”Sylfiden : om ett gästspel på Konglig Theatern 1841”. Makt och vanmakt / redaktör: Ingeborg Nordin Hennel (Härnösand : Mitthögskolan, Institutionen för kultur och humaniora, 1998): sid. 41-60.  Libris 2906702

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]