Trädgårdssångare

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sylvia borin)
Trädgårdssångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult trädgårdssångare i sommardräkt.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSylvior
Sylviidae
SläkteSylvia
ArtTrädgårdssångare
S. borin
Vetenskapligt namn
§ Sylvia borin
Auktor(Boddaert, 1783)
Utbredning
Trädgårdssångarens utbredningsområde.
Synonymer
  • Motacilla Borin Boddaert, 1783
  • Motacilla salicaria Linne 1766 (omdiskuterat)[2][3]
  • Sylvia hortensis Nilsson, 1824[2]
  • Epilais salicaria Malm, 1877[2]

Trädgårdssångare (Sylvia borin) är en oansenlig brungröngrå fågel i familjen sylvior.[4] Den häckar i större delen av Europa österut till västra Sibirien. Vintertid flyttar den till tropiska Afrika. Fågeln är talrik och IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Trädgårdssångaren är en ganska kraftig sångare och den adulta fågeln mäter 13–14,5 cm, har ett vingspann på 21–24 cm och väger ungefär 16 till 22 gram. Den har en oansenlig och kontrastlös dräkt, och dess avsaknad av tydliga dräktkaraktärer är dess främsta karaktär. Ovansidan är grå med olivgrön anstrykning och bröstet är vitbrunt. Den har en tunn ljus ögonring runt ett mörkt öga, och ett mycket diffust ljust ögonbrynsstreck. Den har grå, ganska kraftiga ben.[5]

Trädgårdssångarens oansenliga utseende är i sig ett särskiljande drag från andra sångare.

Sångstrofen brukar vara lång, utan tydligt återkommande melodi, och består av ett jämnt pladdrande av porlande toner, som ofta framförs på kvällarna. Den saknar svarthättans flöjtande toner på slutet.[5]

Trädgårdssångarens sång

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Trädgårdssångaren är en flyttfågel som häckar i norra och tempererade Europa och i västra Asien. På sina häckningslokaler förekommer den från maj till september. I augusti till september flyttar den till sina vinterkvarter som ligger i tropiska Afrika.

Dess inre systematik är omstridd. Tongivande internationella taxonomiska auktoriteterna Clements m.fl. och International Ornithological Congress (IOC) delar in den i två underarter med följande utbredning:[4]

  • Sylvia borin borin – nominatformen häckar över största delen av utbredningsområdet till södra Uralbergen och Kaukasus
  • Sylvia borin woodwardi – har en nordvästligare utbredningsområde än nominatformen och häckar i norra Europeiska Ryssland och västra Sibirien

I verket Handbook of Western Palearctic Birds (Shirihai & Svensson 2018) behandlas den istället som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i underarter.[6] Även svenska BirdLife Sverige följer denna linje.[7]

Trädgårdssångaren i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Trädgårdssångaren häckar i buskrik löv- och blandskog i större delen av landet.

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Genetiska studier[8] visar att trädgårdssångaren är närbesläktad med svarthättan, men även fyra till fem afrikanska arter som tidigare behandlades som timalior: príncipesångaren (Horizorhinus dohrni), rödnäbb (Lioptilus nigricapillus), kattsångare (Parophasma galinieri) och de båda nunnesångarna i Pseudoalcippe. Denna grupp skildes åt från övriga Sylvia-sångare som ärtsångare och törnsångare för hela 15 miljoner år sedan. Av den anledningen lyfte BirdLife Sveriges taxonomikommitté 2020 ut den senare gruppen som ett eget släkte, Curruca.[9] Den tongivande internationella auktoriteten International Ornithological Congress (IOC) gör även det samma,[10] liksom eBird/Clements.[4] De afrikanska arterna har å andra sidan lyfts in i Sylvia.[10]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Trädgårdssångaren förekommer oftast i buskrika landskap, lundar eller örtrik löv- och blandskog och trivs i väl uppvuxna parker och trädgårdar. Den är sällsynt i barrskog. På våren och sommaren livnär de sig av spindlar, blötdjur, insekter och deras larver. Under hösten äter den även bär och frukt. Trädgårdssångaren lever dold i lövverken, är livlig och sitter sällan stilla. Den kan bli upp till tio år gammal, men det är mycket ovanligt.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Den huvudsakliga häckningsperioden för trädgårdssångaren är under maj–juli. Den blir könsmogen efter ett år. Om våren anländer hanen till häckningsplatsen före honan och inleder häckningen med att bygga några så kallade ”lekbon”. De är ofta rätt slarvigt byggda och innehåller mest växtmaterial som fågeln har krafsat ihop. Ett av dem kommer sedan att användas som grund till det färdiga boet. När honan har anlänt väljs ett av dessa lekbon och paret hjälps därefter åt med bobygget. Många individer söker sig till samma häckningsrevir varje år.

Ägg från trädgårdssångare till höger och boparasiterande göken till vänster.

Liksom flera andra sångare har trädgårdssångaren en spelflykt och olika lekbeteenden. Bland annat kan hanen börja vibrera snabbt med vingarna så den liknar en stor nattfjäril, samtidigt som den fäller ut stjärten. Detta gör han sittande på en gren nära honan, vilken han snart närmar sig sidledes med snabba benrörelser.

Hanen markerar sitt revir med stor aggressivitet. Denna riktas inte enbart mot andra hannar av samma art utan också mot andra sångare.

Boet är skålformigt och byggs av gräs, rötter, hår och strån. Det befinner sig oftast lågt över marken väl gömt i tätt buskage. I början av juni läggs fyra till fem ägg som är grön- eller gulvita med grå och brunaktiga fläckar, som gör att äggen ser marmorerade ut. Äggen ruvas omväxlande av båda föräldrarna i tolv till 14 dagar, innan äggen kläcks. Även här sköter båda föräldrarna om matningen. Ungfåglarna stannar i boet i tio till tolv dagar. Ibland kan paret lägga ytterligare en kull.

Trädgårdssångaren och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Beståndet uppskattas till 41–68 miljoner vuxna individer, varav 80 % tros häcka i Europa. Den tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Även i Sverige kategoriseras den som livskraftig och det finns inga tecken på betydande populationsförändring.[11] 2018 uppskattades det svenska beståndet till över 1,1 miljoner par.[12]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Trädgårdssångaren har förr även kallats "busksmyg".[2] Det vetenskapliga artnamnet borin syftar på det genuesiska namnet för en sångare som ryktades hålla sig nära oxar (boslatin betyder "oxe").[13]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Gartengrasmücke, 30 november 2006.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Sylvia borin . Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 januari 2021.
  2. ^ [a b c d] Malm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjuren, Göteborg, sid:
  3. ^ Jobling, J. A. (2014). Key to Scientific Names in Ornithology; salicaria / salicarius. Från: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2014). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. <[www.hbw.com]>, läst 2 augusti 2014.
  4. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  5. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 304–305. ISBN 978-91-7424-039-9 
  6. ^ Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575 
  7. ^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022. 
  8. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  9. ^ Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/11/Rapport-11-komplett.pdf. Läst 14 oktober 2020. 
  10. ^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.
  11. ^ Artfakta om trädgårdssångare, ArtDatabanken.
  12. ^ Wirdheim, A & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. Hur går det för Sveriges fåglar med särskilt fokus på läget i jordbrukslandskapet? Rapport från BirdLife Sverige och Svensk fågeltaxering, hämtad 2022-04-02
  13. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]