Grådykare
| Grådykare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Underordning | Idisslare Ruminantia |
| Familj | Slidhornsdjur Bovidae |
| Underfamilj | Dykarantiloper Cephalophinae |
| Släkte | Sylvicapra Ogilby , 1837 |
| Art | Grådykare S. grimmia |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sylvicapra grimmia | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Grådykare, svanndykare eller buskdykare (Sylvicapra grimmia) är en art i underfamiljen dykarantiloper som i sin tur tillhör familjen slidhornsdjur. Epitetet till det vetenskapliga namnet hedrar den svenska läkaren och naturforskaren Hermann Nicolas Grimm som 1686 beskrev djuret efter en vistelse i södra Afrika. 13 underarter är beskrivna.[2]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Djurets övre kropp har en gråbrun till rödgul kulör och buken är ljusare eller helt vit. Mellan de främre extremiteterna och på ansiktet finns svarta eller mörkbruna mönster.[3] Hannar har korta raka horn och mellan dessa finns ibland en liten tofs. Honor kan ha mycket korta horn.[4] I motsats till dykarantiloper från släktet Cephalophus som kännetecknas av en böjd rygg är grådykarens rygg nästan rak. Mankhöjden ligger vid ungefär 50 centimeter och vikten på 10 till 20 kilogram.[3]
Varje individ lever ensam eller i par och revirets gränser markeras med körtelvätska. Grådykaren kan vara aktiv både på dagen och på natten. Under dagens hetaste timmar vilar den gömd i buskar eller i stora grästuvor. Arten äter huvudsakligen löv men den tar även gräs, frukter, blommor, rotknölar och unga växtskott som föda. Ibland ingår insekter, små ryggradsdjur och kadaver i födan. Särskilda parningstider är inte kända och efter dräktigheten föds vanligen en unge som vid födelsen är 1,6 kilogram tung.[4]
Grå dykare jagas av kattdjur, av babianer, av krokodiler, av pytonormar och av stora rovlevande fåglar.[3]
Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]
Grådykaren lever i Afrika söder om Sahara. Större populationer finns bland annat i följande regioner och nationalparker: Karoo, Bontebok nationalpark, Addo elefantpark, Kruger nationalpark, Etosha nationalpark, Chobe nationalpark, Hwange nationalpark, Mana Pools nationalpark och Virunga nationalpark.
Djuret förekommer i olika habitat, men den föredrar busklandskap eller gräsland med några buskar, ibland även i närheten av människans boplatser. Arten undviker täta regnskogar och öknar. I bergstrakter når arten 5600 meter över havet.[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
- Chris and Tilde Stuart: Southern, Central and East African Mammals. Struik Publishers, 2002, ISBN 1-86872-621-5
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Sylvicapra grimmia på IUCN:s rödlista, auktor: Antelope Specialist Group (2016). version 21 maj 2022.
- ^ Bush Duiker - Mammal Species of the World
- ^ [a b c] Brent Huffman (22 mars 2004). ”Sylvicapra grimmia” (på engelska). Ultimateungulate. http://www.ultimateungulate.com/Artiodactyla/Sylvicapra_grimmia.html. Läst 21 maj 2022.
- ^ [a b] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Gray Duiker” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. "II". The Johns Hopkins University Press. sid. 1165−1166. ISBN 0-8018-5789-9
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Grådykare.
|