Symaskin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En äldre symaskin från Singer
En mekanisk Husqvarna från 2003.

En symaskin är en maskin som används för att maskinellt utföra sömnad för att sammanfoga tyger.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Nutida symaskiner för hemmabruk finns i utförande från rent mekaniska till digitaliserade med många avancerade sömmar som utöver sömnad också kan brodera. Detta trots att hemsömnad av kläder knappast har samma omfattning som tidigare generationers kvinnor utförde. Dessutom kan de flesta kläder och hemtextilier produceras och/eller lagas med vanlig raksöm och sick-sacksöm.

För elastiska tyger och tunna kvaliteter fordras dock andra slags sömmar än den vanliga raksömmen och sick-sacken. Med hjälp av speciella pressarfötter och inställningar på symaskinen kan variationsmöjligheterna bli så pass stora att även en enkel mekanisk maskin kan åstadkomma fållar och uppläggningar som blir konfektionsmässiga. Det finns också så kallade Overlock-symaskiner för hemmabruk, med vilken man kan sy konfektionsmässiga sömmar i både elastiska och stumma tyger. Det som skiljer en overlockmaskin från en symaskin är att overlocken skär tygets kanter medan de sammanfogas vilket ger ett professionellt resultat. 1995 tillverkades totalt 15 miljoner hemsymaskiner i hela världen (enligt NE).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Skräddare i Tchad med batteriradio och trampsymaskin.

Thomas Saint i England skapade den första fungerande symaskinen 1790 som han patenterade. Maskinen var helt i trä och avsedd för sömnad av skor med kedjestygn.

Hemsymaskinen är en av de äldsta hushållskapitalvarorna. The Beatles tillägnade av någon anledning sin film Help! till Elias Howe "för att han 1846 patenterade en symaskin". Enligt NE framgår att hans maskin arbetade med både över- och undertråd och att den hade en skyttel och nål med ett öga i spetsen. Men redan 1830 fick en fransk skräddare vid namn Bartholomé Thimonnier (1773–1857) patent på den första entrådiga kedjesömsmaskinen. Den blev ingen succé utan tekniken kom att utvecklas huvudsakligen i USA. 1856 kom den första maskinen för hemmabruk, konstruerad av Isaac Merrit Singer, och det slog snart igenom, med "the Red S Girl"-trademark, den dåtida överlägset mest sålda symaskinen. Den första symaskinsfabriken i Europa var Pollack & Schmidt i Hamburg. Den öppnades 1863.

Runt 1900-talets början introducerades de första eldrivna symaskinerna, först för industrin. Ofta var ett antal maskiner stelt uppställda i en rad med en genomgående axel som drevs av en gemensam elmotor för hela raden. Något senare kom elektriska symaskiner för hemmabruk med en individuell motor för varje maskin, monterad under bordet. Hastigheten reglerades till att börja med genom en spak, som styrdes med höger knä. Senare infördes en separat pedalanordning, som styrdes genom olika hårt tryck med foten. Pedalen är elektriskt förbunden med symaskinens motor med en kort sladd. Den lösningen är allenarådande vid dagens symaskiner. Det togs även fram tillsatser med vilka man kunde koppla en elektrisk drivning till en trampsymaskins drivhjul. Trampsymaskiner används dock fortfarande, framför allt i länder med outvecklat elnät. En föregångare till trampsymaskinen saknade trampanordning, utan i stället vevades maskinens svänghjul för hand med ett litet handtag. Denna modell har länge förekommit i U-länder så att man i enklare bostäder eller med nomadiserande befolkning undviker det tunga och skrymmande underredet (och heller inte behöver betala för det).

I industriländer använder privatpersoner ibland hundra år gamla trampmaskiner på grund av att maskineriet i dessa maskiner höll en mycket hög kvalitet och att trampmaskinerna klarar tjockare material än de flesta moderna maskiner för amatörbruk. Strax innan elektrifieringen konstruerades den första maskinen för knapphålssömmar, vilket i alla tider varit något av ett "nålsöga" att klara av, både för maskinen i sig och för den som använder maskinen.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Husqvarna Viking är en modern symaskin som till stora delar är datoriserad.

Till Nordamerikanska inbördeskrigets slut, när industrin kom igång med civil produktion, var symaskiner en av de varor som snabbt började spridas i Europa och Sverige. Även Tyskland konkurrerade med kopior på de amerikanska maskinerna. 1872 startades symaskinstillverkningen vid Husqvarna Vapenfabrik (nu Viking Sewing Machines), och blev snabbt den dominerande tillverkaren på den svenska marknaden. Redan 1865 hade dock en symaskinsfabrik startat i Mora. De första husqvarnamaskinerna var liksom singers svarta. I mitten av 1900-talet kom den traditionella "gröna Husqvarnan" som idag ersatts av elegant formgivna, mest vita maskiner.

Teknik[redigera | redigera wikitext]

Animation som illustrerar symaskinens grundläggande teknik.

Symaskinens grundläggande teknik bygger på en övertråd och en undertråd som löper om varandra, där undertråden ligger i en rörlig del som griper tag om övertrådens ögla när den förs ner med nålens hjälp, öglan förs runt undertråden så att de slingras om varandra, varpå övertråden sträcks och lyfter undertråden mot tyget samtidigt som tyget matas fram av symaskinens matarfötter.

Matarfötterna är kuggförsedda delar som sitter nersänkta i spår på stygnplåten och höjs samtidigt med en frammatande rörelse mot pressarfoten och tyget i takt med nålens förflyttning upp och ner. För extremt tunna tyger kan matningen kopplas bort för att undvika skador på tyget, samt minimeras kraftigt vid sömnad av knapphål då stygnen ska ligga tätt packade intill varandra. Matarfötterna inaktiveras även vid maskinstoppning då det plagg, som ska repareras, förs fram och tillbaka för hand. Den vanliga pressarfoten är då ersatt av en speciell stoppningsfot, som automatiskt lyfts någon mm då nålen är i sitt översta läge, och inte hindrar manuell förflyttning av plagget. Den intilliggande bilden visar principen med roterande skyttel, som var den grundläggande idén i Singers patent. Andra konstruktioner hade en teknik med en fram—och—återgående skyttel, som då kringgick det singerska patentet. Gamla Husqvarna trampmaskiner hade den tekniken.

En helt annan lösning fanns i Sveamaskinen där en ett par cm lång bobin med ca 6 mm diameter för undertråden låg stilla, medan övertråden på ett knepigt sätt slingades kring undertråden. För att det hela skall fungera måste övertråden trädas efter ett komplicerat program, en kunskap som idag nästan helt gått förlorad. Vanligtvis är även tillhörande bruksanvisningar förlorade, men kan eventuellt fortfarande hittas antikvariskt eller i röjningar efter dödsbon.

De första fungerande symaskinerna kunde sy upp till 300 stygn/minut, då en imponerande hastighet jämfört med de ca 50 stygn/minut som är max vad en tränad person kan åstadkomma vid vanlig handsömnad. (Kuriositet: s.k. franska synålar, använda inom sömnadsyrken i Frankrike, var extremt korta för att det skulle gå fort att dra dem genom tyget.) Dagens hemsymaskiner kan sy med upp till cirka 1 000 stygn/minut, men för särskilt besvärliga passager kan även en speciell låghastighetsväxel kopplas in.

Industriella symaskiner[redigera | redigera wikitext]

För konfektionsindustrin finns ett stort antal specialtillverkade symaskiner, som delas in i grupper allt efter den huvudsakliga sömnadsmetoden, stygnsutförandet: Skyttelsömmaskinen (med under och övertråd), enkel- resp dubbel kedjesömsmaskin, overlocksmaskin, täckstygnsmaskin eller blindstygnsmaskiner.

Industrimaskinerna kan sy med 6 000—9 000 stygn/minut.

1995 tillverkades 1,5 miljoner industrisymaskiner i hela världen (enligt NE)

Tillverkare[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]