Symfoni nr 10 (Sjostakovitj)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Symfoni nr 10 i e-moll är den första symfoni som Dmitrij Sjostakovitj skrev efter Stalins död. Den framfördes första gången 1953, när den skrevs är oklart. Den består av 4 satser:

Första och tredje satsen[redigera | redigera wikitext]

Den första och tredje satsen har liknande form:

  • Tema 1
  • Crescendo
  • Tema 1
  • Tema 2
  • Variant på tema 1
  • Crescendo med varianter på tema 2(1)
  • Klimax med tema 1(2)
  • Diminuendo
  • Tema 2
  • Variant på tema 1

Andra och fjärde satsen[redigera | redigera wikitext]

Den andra satsen är ett snabbt och kaotiskt scherzo som sägs vara ett porträtt av Stalin. Den fjärde satsen börjar långsamt, men går över till ett snabbt tempo med en folkmusik-liknande melodi, snabbare versioner av teman från den långsamma delen och även återkommande teman från sats 2 som går i samma tempo. Ett tema i fjärde satsen påminner mycket om "Våren" av Grieg.

Återkommande teman[redigera | redigera wikitext]

Symfonin innehåller kompositörens eget tema, tonerna D-Eb-C-B, eller D-(för Dmitrij)S-C-H(för Schostakovich). Detta tema återkommer många gånger i den tredje satsen. Där finns även ett annat tema för en flicka som kompositören brevväxlade med, Elmira, där han blandar latinska och germanska tonnamn (E La Mi Re A). Tonerna är E-A-E-D-A och spelas på horn. Dessa två teman är i början helt skilda åt och spelas i olika tempon, men mot slutet möts dessa två och det blir ett dramatiskt klimax. Allra sist spelas dessa två teman tillsammans med trummor, och enligt vissa skall detta föreställa Elmiras död. I den fjärde satsen är Elmira-temat helt utelämnat, och även kompositörens tema, fram till mot slutet då hela orkestern brister ut i temat i ett klimax. Fram till slutet hörs temat spelas på olika instrument, tills kompositionen landar i det slutgiltiga E-dur-ackordet. Allra sist spelas temat på pukor.

Kompositören har även lagt till några andra återkommande fenomen mellan satserna. Sats 1, 2 och 3 börjar samtliga med tonerna 1-2-3 i skalan. I sats 3 kan man höra en moll-variant av introt från sats 1. Sats 1 slutar med några takter i c-moll, förebådande för den tredje satsen, och precis före klimaxet i sats 3 kommer några takter i E-dur som är förebådande för sats 4.

Instrumentsättningen[redigera | redigera wikitext]

Instrumentsättningen består av stråk, brass, träblås och slagverk. Förutom stråket har träblåset en viktig roll, flera melodier spelas på flöjt, fagott, klarinett, oboe och engelskt horn. Den första satsen börjar med det lägsta instrumentet (kontrabas) och slutar med det högsta (piccolaflöjt).