Synonym

Från Wikipedia
Version från den 9 januari 2018 kl. 05.06 av 81.233.124.93 (Diskussion) (enbart/)
Den här artikeln handlar om synonymer inom retorik och språkvetenskap. För synonymer i vetenskapliga namn, se Synonym (biologi).

Synonym, även synonymi (som på latin översätts till interpretatio, som betyder "tolkning av"), är en retorisk figur eller stilfigur som används för att ersätta ett redan nämnt ord, med samma betydelse eller ett relativt liktydigt. Företeelsen kallas vanligen synonym (av grekiska syn, samman, och onoma, namn) i svenska skolan och används för att få ett mer varierat språk. Synonymi tillhör semantiska relationer och förklarar hur ord i ett givet ordförråd står i relation till varandra. Ett ord kan vara synonymt med ett annat; ord som är besläktade med varandra har en koppling till varandra trots att de kan skilja sig vad gäller stil och nyans.

Denna retoriska figur används som hjälpmedel för att göra en text eller ett tal mer varierande. Genom detta känner läsaren eller lyssnaren ett större behag och påverkas starkare av innehållet än vid upprepning av samma ord. Synonymer förstärker språket och ger intryck av ett ökat uppmärksammande hos publiken. För att hitta total synonymi jämförs oftare ord med fraser.

Synonymin i retoriken

Synonymin är endast en av de stilfigurer som används i retoriken för att ge språket en iögonfallande utsmyckning och kategoriseras traditionellt som en ordfigur. Den liksom andra stilfigurer tillhör den tredje delen i rhetórica pártes, elocutio, som handlar om att utforma talet. Synonymer underlättar variation och utsmyckning av språk, och för att anpassa en text eller ett tal till en bestämd publik.

Exempel på synonymer

  • Lysande – klart, skimrande, glänsande
  • Slut – avslutad, till ända, förbrukat
  • Glad – munter, lycklig, belåten
  • Skog – dunge, hult, lund
  • Identisk – samma, precis lika, sammanfallande
  • ”Du har rivit upp staten med rötterna, du har ödelagt vårt samhälle i grund”

I dessa exempel använder sig synonymin av besläktade ord för att variera och anpassa både tal och skrift utifrån den situation och publik texten står inför. Genom val av ord och variation i språket går det att försköna och utsmycka tal eller skrift.

Referenser

  • Ad Herennium, 3:e utgåvan retorikförlaget & Birger Bergh (2009) IV:18,38–39
  • Konsten att tala, Lennart Hellspong, 2:10 upplagan (2004)

Se även

Externa länkar