Taggmöss

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Taggmöss
Acomys cahirinus
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Gnagare
Rodentia
Överfamilj Musliknande gnagare
Myomorpha
Familj Råttdjur
Muridae
Underfamilj Deomyinae
Släkte Taggmöss
Acomys
Vetenskapligt namn
§ Acomys
Auktor I. Geoffroy 1838
Hitta fler artiklar om djur med

Taggmöss (Acomys) är ett släkte gnagare i familjen råttdjur (Muridae).

Utseende och anatomi[redigera | redigera wikitext]

Med en kroppslängd mellan 7 och 15 cm samt en svanslängd mellan 4 och 13 cm blir arterna ungefär lika stora som en husmus. Vikten ligger vid 15 till 80 gram. Pälsens färg på ovansidan varierar mellan gulaktig, brun och grå – undersidan och extremiteterna är ljusare till vitaktig. Kännetecknande är mer eller mindre styva hår på ryggen som påminner om taggar. Öronen är påfallande stora och liknar en tratt. Ansiktet är långdraget och blir vid nosen ännu smalare.[1]

Återbildning av skadad vävnad[redigera | redigera wikitext]

Två arter av afrikansk taggmus, Acomys kempi och Acomys percivali, har visat sig vara de enda däggdjur, som kan helt regenerera skadad vävnad. Dessa arter kan återbilda hårsäckar, hud, svettkörtlar, päls och till och med brosk. Vissa biologer anser att föryngringsgenen, som svarar för att återbilda skadad vävnad, kan slås på även hos människor. Genom att studera taggmössen hoppas man komma mekanismen på spåret.[2]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet sträcker sig över nästan hela Afrika (utom Madagaskar) och fortsätter över några Medelhavsöar som Kreta och Cypern samt över norra Arabiska halvön och Turkiet till Pakistan. Habitatet utgörs av mera torra områden som torra skogar, savanner, klippiga regioner och halvöknar.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Levnadssättet skiljer sig något mellan de olika arterna men de flesta lever sociala i familjegrupper.[1]

Honor kan para sig hela året, även i regioner med tydliga årstider. Dräktigheten varar med 34 till 38 dagar påfallande lång för gnagare. Sedan föds vanligen två till fyra ungar som är rätt bra utvecklade. Ungarna går redan efter några timmar och dias vanligen två veckor. Hos sociala arter ammar honor ibland ungar från en annan hona i samma grupp.[1]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Släktets yttre systematik är omstridd. Tidigare räknades de ofta till underfamiljen möss (Murinae). I standardverket Mammal Species of the World (2005) räknas de däremot till underfamiljen Deomyinae. I samma bok skiljs mellan 19 arter.[3]

En omfattande genetisk studie av Denys et al. (1994) förtecknar ytterligare två arter:[4]

  • Acomys brockmani, Somalia, skild från A. mullah
  • Acomys lowei, Sudan, skild från A. cinerasceus

Taggmöss och människor[redigera | redigera wikitext]

Arten Acomys cahirinus är en kulturföljare och lever liksom husmusen i byggnader. Då individerna kan överföra farliga sjukdomar som tyfus anses deras närhet som problematisk. Några arter, underarter eller hybrider förekommer som sällskapsdjur.[1] De är kända för sina ömtåliga svansar och för att lätt tappa huden, när de hanteras ovarsamt. Detta är en försvarsmekanism, när de i vilt tillstånd blir anfallna och tagna av fiender för att kunna slingra sig ur livsfarliga grepp.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 11 november 2011.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Schumacher, Stefan. ”Stachelmäuse” (på tyska). Rodent-Info. http://www.rodent-info.net/stachelmaus_allgemeines.htm. Läst 7 december 2011. 
  2. ^ Cormier, Zoe (2012-09-26). ”African spiny mice can regrow lost skin”. Nature. http://www.nature.com/news/african-spiny-mice-can-regrow-lost-skin-1.11488#/ref-link-1. Läst 28 september 2012. 
  3. ^ Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Acomys
  4. ^ C. Denys et al.: Evolution of the genus Acomys (Rodentia, Muridae) from dental and chromosomal patterns. In: Israel Journal of Zoology 1994, bd. 40, ss. 215-246.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]