Taigasångare
| Taigasångare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Lövsångare se text Phylloscopidae |
| Släkte | Phylloscopus |
| Art | Taigasångare P. inornatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Phylloscopus inornatus | |
| Auktor | Blyth, 1842 |
 |
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Taigasångare (Phylloscopus inornatus) är en palearktisk fågelart som tillhör familjen lövsångare (Phylloscopidae) som tidigare ingick i den idag uppdelade familjen sångare.
Innehåll |
[redigera] Utbredning och taxonomi
Taigasångaren häckar i Europeiska Ryssland och Asien så långt österut som till Kina. Den är en utpräglad flyttfågel och övervintrar i Sydostasien. Man uppskattar att det häckar 10,000–70,000 individer bara i Europa.[1]
Tidigare delades arten upp i tre underarter, men taxonen humei och mandellii bröts ur denna art och kategoriseras idag istället som de två underarterna som tillsammans utgör den närbesläktade arten bergstaigasångare (Phylloscopus humei).
Taigasångaren kan uppträda i västra Europa i september och oktober, trots att det är på ungefär 3000 kilometers avstånd från dess häckningsområden. Exempelvis förekommer arten på senhösten i Storbritannien tillräckligt ofta för att inte klassas som ovanlig där. I Sverige observerades den första gången 1961 vid Ottenby på Öland[2] och den har senare observerats flera hundra gånger i Sverige, främst i de östra delarna av landet.
[redigera] Utseende och läte
Taigasångaren är en av de minsta sångarna och mäter cirka 9,5-10 centimeter. Den har grön ovansida och smutsvit undersida liksom andra i släktet Phylloscopus. Emellertid har den framträdande dubbla vingband och långt ögonbrynsstreck. Bergstaigasångaren har i förhållande till taigasångaren en dovare och mindre kontrastrik fjäderdräkt, bara en blek antydan till ett andra vingband och mörka ben och mörk undre näbbhalva. I flykten skiljs de båda taigasångarna ifrån kungsfågelsångare på att den senare har en tydlig ljus övergump. Taigasångarens sång är svag och ljus.
[redigera] Ekologi
Taigasångaren är vanlig i skogsmark i lågland och bergsområden. Boet byggs i ett träd och den lägger mellan 4-6 ägg. Som de flesta sångarna är den insektsätare. Taigasångaren är ingen skygg fågel, men dess livsstil i skogen gör att den är svår att få syn på. Den är ständigt i rörelse.
[redigera] Referenser
[redigera] Noter
- ^ [a b] BirdLife International 2004. Phylloscopus inornatus. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061208.
- ^ Förstafynd av fåglar i Sverige
[redigera] Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Yellow-browed Warbler, 30 juli 2008.
där följande källor anges:
- Alström, Per & Olsson, U. (1988): Taxonomy of Yellow-browed Warblers. British Birds 81: 656–657.
- BirdLife International (2004). Phylloscopus inornatus. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. IUCN 2006. Läst 2008-07-30.
- Ernst, S. (1996) Zweiter Beitrag zur Vogelwelt des Östlichen Altai. Mitteilungen aus dem Zoologischen Museum Berlin 72, Suppl. Ann. Ornithol. 20: 123–180. (tysk artikel)
- Irwin, D. E.; Alström, Per; Olsson, U. & Benowitz-Fredericks, Z. M. (2001): Cryptic species in the genus Phylloscopus (Old World leaf warblers). Ibis 143(2): 233–247. PDF fulltext
- Sangster, George; Knox, Alan G.; Helbig, Andreas J. & Parkin, David T. (2002): Taxonomic recommendations for European birds. Ibis 144(1): 153–159. doi:10.1046/j.0019-1019.2001.00026.x PDF fulltext
- Shirihai, H. & Madge, S. (1993): Identification of Hume's Yellow-browed Warbler. Birding World 6: 439–443.
[redigera] Övriga källor
- Staav, Roland & Fransson, Thord (1991). Nordens fåglar (utgåva andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 390-391. ISBN 91-1-913142-9
- Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
