Takht-i-Bahi
| Buddhistiska ruiner i Takht-i-Bahi och resten av grannstaden Sahr-i-Bahlola | |
 |
|
| Geografiskt läge | |
|---|---|
| Koordinater | Koordinater: |
| Land |  Pakistan |
| Region* | Asien och Oceanien |
| Data | |
| Typ | Kulturarv |
| Kriterier | iv |
| Referens | 140 |
| Historik | |
| Världsarv sedan | 1980 (4:e mötet) |
| * Enligt Unescos indelning. | |
Takht-i-Bahi (eller Takhtbai eller Takht Bahai) är ett buddhistiskt klosterkomplex från 100-talet f.Kr[1]. Det är beläget omkring 15 km från Mardan i Nordvästra gränsprovinsen, Pakistan[1]. Komplexet blev ett världsarv 1980[1].
Takht betyder tron och bahi, "vatten" eller "källa" i persiska/urdu. Klosterkomplexet kallades Takht-i-Bahi då det byggdes på toppen av en kulle och nära en vattenkälla.
Takhtbai är det mest fruktbara tehsile i Mardan. Det växer många grödor i Takht Bai Tehsile, några är tobak, vete och sockerrör. Asiens första sockerbruk byggdes här av den brittiska regeringen nära buddhistklostret.
[redigera] Historia
Den första historiska referensen till dessa ruiner gjordes 1836 av den franske officeren, General Court[1]. Utforskningar och utgrävningar startade först efter 1852[1].
[redigera] Referenser
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
