Talapparaten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

De delar av kroppen som används i talproduktion kallas för talapparaten; huvudsakligen munhåla, näshåla, stämband, samt lungor och luftvägar.

Talapparatens tre system[redigera | redigera wikitext]

Talapparaten delas vanligtvis in i tre delar med olika funktion, andningssystemet, fonationssystemet och artikulationssystemet. Andningssystemet (eller respirationssystemet) består av lungorna, bröstkorgen, diafragma och luftstrupe. Andningssystemet producerar den luftström som de andra delarna av talapparaten använder för att producera ljud. Fonationssystemet består av struphuvudet och stämläpparna. När stämläpparna förs ihop gör lufttrycket från lungorna att stämläpparna börjar vibrera, det kallas fonation. Artikulationssystemet består av hålrummen ovanför struphuvudet (svalg, munhåla, näshåla) och de strukturer som omger hålrummen, bland annat tungan och läpparna. Artikulationssystemet formar konsonanterna och vokalerna

Språkljudens benämningar[redigera | redigera wikitext]

Artikulationsställen. 1. exolabial, 2. labial, 3. dental, 4. alveolar, 5. postalveolar, 6. prepalatal, 7. palatal, 8. velar, 9. uvular, 10. faryngal, 11. glottal, 12. epiglottal, 13. radikal, 14. posterodorsal, 15. anterodorsal, 16. laminal, 17. apikal, 18. sublaminal

Talapparatens olika delar benämns vanligen med sina latinska/anatomiska termer. Från dessa termer bildas adjektiv som används för att beskriva de språkljud som bildats vid respektive plats.

Talapparatens delar
Substantiv Adjektiv Svenska
alveoli alveolar tandvall
apex apikal (tung-)spets
dentum dental tand
dorsum dorsal (tung-)rygg
epiglottis epiglottal struplock
glottis glottal stämläpp
korona koronal främre delen av tungan
labia labial läpp
lamina laminal (tung-)blad
lingua lingual tunga
palatum palatal hårda gommen
pharynx faryngal svalg
radix radikal (tung-)rot
uvula uvular tung- el. gomspene
velum velar mjuka gommen (gomsegel)

I sammansättningar får adjektiven oftast en o-final form, t ex apico-, när de uppträder som förled.

Dessa termer kan även modifieras med hjälp av post(erior) (bakre), antero/anterior (främre), inter (mellan), sub (under), supra (över) och exo (utsida).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Engstrand, Olle (2007). Fonetik light: kortfattad ljudlära för språkstudier och uttalsundervisning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur